Bästa socialdemokraten någonsin: Tony Benn

 

Marsvåren

Marsvåren är här. Plusgrader och sol. Snön dråsar ner från taken i stora sjok. Det sipprar från takrännor och tinar på vägen, rinner i små pölar och fryser till igen på natten. Knöggligt att vara ute med sparken i frusna hjulspår. Men man letar helt enkelt upp en solig plats där ljuset är så vidunderligt som det bara är i mars, när snön reflekterar allt ljus. Och så glanar man lite på de strålande fjällen, samtalar med en granne, samt några främlingar, grabbar som varit ute med sina skotrar hela dagen på vift i den stora naturen. 

Det är som alla säger, den bästa tiden på vintern, ja, den bästa tiden på året, näst juniljuset. Nu stiger solen allt högre, dagarna är längre än natten, natten är övervunnen, fåglarna drar till skogs och klarar sig själva. Människorna klarar sig själva, men hjälper också varann. Så som det fortfarande är, i en liten by i Lappland.

W. B. Yeats på Världslyrikens dag

...den alla redan läst, men ingen tröttnat på, och knappast någon följt. 

Fittler och Snusk i nynazistiska versioner

Den här måste alla se. 

Facebook

Bussresa genom vida skogar

Var en liten sväng till Vilhelmina igen. Alltid lika underbart att ta bussen förbi fjäll och forsar och enorma granskogar och berg. La till och med märke till att många hyggen är fulla av små präktiga granungar. Solen sken lite matt, och bäckar och åar var förvånansvärt öppna. Det har inte varit någon sträng vinter här i år. 

Väl framme i Vilhelmina fick jag lift upp till "centrum" dvs den enorma ICA-butiken som inkluderar ett litet trevligt fik där man kan sitta och se folket gå förbi. Åt den godaste räkmackan på åratal, handlade lite frukostmat och tog sen en taxi upp till en lägenhet jag lånat av en vän.

Det är nåt märkligt med andras lägenheter. Lite befriande, ungefär som ett totalt opersonligt hotellrum, utan minnen, utan personliga attiraljer. Nu var detta en väldigt trevlig lägenhet, med ett rart kök och världens bästa jättesäng. Spenderade två nätter där. Det var som en meditation. Inga avbrott. Inget nät.

Och så var det tandläkaren som fick ordning på en rätt ful tand. Och Folkets hus där jag lånar och lämnar böcker. Ett urbra bibliotek, där man snabbt får fram den senaste nobelpristagaren och både Karolina Ramqvists och Daniel Sjölins senaste böcker. Man tackar kommunen. Folkets bio finns där också, med en snygg salong.

Så var det bussen tillbaka igen. Med Markus, som berättade att han sett lo. Men det var många år sen. Tyvärr pratade vi också om krigssituationen i världen, varvid vi enades om att vi bor bra i förhållande till omständigheterna. Omgivna av skogar och berg och fjäll och rena vatten. Långt bort också från den ruttna och skitiga ryssoljeflottan.

Extra aktuellt

 

En gammal republikan mår också illa av Trump

 Robert Obie Holmen

Longtime Republican columnist and commentator David Brooks said the following after the White House mistreatment of the Ukrainian president on Friday.

“I was nauseated, just nauseated. All my life, I have had a certain idea of about America, that we're a flawed country, but we're fundamentally a force for good in the world, that we defeated Soviet Union, we defeated fascism, we did the Marshall Plan, we did PEPFAR (President's Emergency Plan for AIDS Relief) to help people live in Africa. And we make mistakes, Iraq, Vietnam, but they're usually mistakes out of stupidity, naivete and arrogance."

“They're not because we're ill-intentioned. What I have seen over the last six weeks is the United States behaving vilely, vilely to our friends in Canada and Mexico, vilely to our friends in Europe. And today was the bottom of the barrel, vilely to a man who is defending Western values, at great personal risk to him and his countrymen."

“Donald Trump believes in one thing. He believes that might makes right. And, in that, he agrees with Vladimir Putin that they are birds of a feather. And he and Vladimir Putin together are trying to create a world that's safe for gangsters, where ruthless people can thrive. And we saw the product of that effort today in the Oval Office."

“And I have — I first started thinking, is it — am I feeling grief? Am I feeling shock, like I'm in a hallucination? But I just think shame, moral shame. It's a moral injury to see the country you love behave in this way.”