När man har lyssnat för länge på Max Richters Vivaldivariationer och
längtar efter att höra dem live och när man kört igenom sina gamla
Philip-Glass-favoriter, när man inte alltid kan återvända till Bach och
när Bruckner känns för omständlig. Ja, överhuvudtaget när man tröttnat
lite på konstmusikens pretentioner - kan man alltid återvända till Dag
Wirén. Lättheten, leken. Och - om ni ursäktar - vilken manlig energi!
Listen folks, be happy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar