Konstig årstid

Ljuset vara så mycket längre och kommer igång så mycket tidigare. Jag varvar grynings-morgnar med midnattskvällar, varvar solnedgångar med stjärnenätter och rosa himlar. Vart man än ser är de vackert, bara man tar sig ut. Sparken står tyvärr stilla, eftersom vägarna är gropiga, grusiga eller slaskiga. Nån sorts allt för tidig vår pågår. Jag tar stavarna och går ut. Pratar med människor lite här och var. Står och glor som trollbunden på de skiftande himlarna över fjällen, där gulrosa vetter mot åskblått och fjällen försvinner i dis som gör att man nästan bara ser deras svarta inslag av snöfri granit.

Också denna tid har sin karaktär. Nere under himlarna är allt bara svart-vitt. Vit gammal snö som hänger kvar över brunsvarta sluttningar. Asparnas raka grå stammar. Vita glimtar av vattenpussar på vägen. Över Lulevardos svarta skogskant ses ännu ett rosa skimmer och ute på Insjöns is försvinner tre skotrar med röda baklyktor in i skymningen. Sen är det tyst. Jag går hemåt mot mörkblå himmel, på knastrande isigt underlag. Dagen är all. 

Bild: Bo Trankell, Fyra granar.

T.S. Eliot ftw

"Half the harm that is done in this world is due to people who want to feel important. They don’t mean to do harm, but the harm (that they cause) does not interest them.

Or they do not see it, or they justify it because they are absorbed in the endless struggle to think well of themselves."

Bild: Hieronymus Bosch, detalj.

Käre Gilles Deleuze

“Nietzsche’s idea is that things and actions are already interpretations. So to interpret is to interpret interpretations, and thus to change things, ‘to change life.’ What is clear for Nietzsche is that society cannot be an ultimate authority. The ultimate authority is creation, it is art: or rather, art represents the absence and the impossibility of an ultimate authority. From the very beginning of his work, Nietzsche posits that there exist ends ‘just a little higher’ than those of the State, than those of society. He inserts his entire corpus in a dimension which is neither historical, even understood dialectically, nor eternal. What he calls this new dimension which operates both in time and against time is the untimely. It is in this that life as interpretation finds its source. Maybe the reason for the ‘return to Nietzsche’ is a rediscovery of the untimely, that dimension which is distinct both from classical philosophy in its ‘timeless’ enterprise and from dialectical philosophy in its understanding of history: a singular element of upheaval.”

–Gilles Deleuze, from “Nietzsche’s Burst of Laughter” Interview

Bästa socialdemokraten någonsin: Tony Benn

 

Marsvåren

Marsvåren är här. Plusgrader och sol. Snön dråsar ner från taken i stora sjok. Det sipprar från takrännor och tinar på vägen, rinner i små pölar och fryser till igen på natten. Knöggligt att vara ute med sparken i frusna hjulspår. Men man letar helt enkelt upp en solig plats där ljuset är så vidunderligt som det bara är i mars, när snön reflekterar allt ljus. Och så glanar man lite på de strålande fjällen, samtalar med en granne, samt några främlingar, grabbar som varit ute med sina skotrar hela dagen på vift i den stora naturen. 

Det är som alla säger, den bästa tiden på vintern, ja, den bästa tiden på året, näst juniljuset. Nu stiger solen allt högre, dagarna är längre än natten, natten är övervunnen, fåglarna drar till skogs och klarar sig själva. Människorna klarar sig själva, men hjälper också varann. Så som det fortfarande är, i en liten by i Lappland.

W. B. Yeats på Världslyrikens dag

...den alla redan läst, men ingen tröttnat på, och knappast någon följt. 

Fittler och Snusk i nynazistiska versioner

Den här måste alla se. 

Facebook