Visar inlägg med etikett Självklarheter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Självklarheter. Visa alla inlägg
lördag 30 april 2016
tisdag 18 augusti 2015
Det lugna augustiljuset
Så kom den ändå - sommaren. Här där jag bor är det lätt att både cykla och simma, att hitta en klippa eller en liten strand och pluppa ner sin kropp i vattnet som nu håller för en längre simtur. Enkla glädjeämnen är bäst - som jag alltid säger.
Markerna utåt Djurgården ser ut så här nu, enstaka dungar med blomster återstår efter julis kaskader, träden djupnar i färg, gräset skiftar i gult. Augusti är mognadens tid, och kanske lugnets.
Markerna utåt Djurgården ser ut så här nu, enstaka dungar med blomster återstår efter julis kaskader, träden djupnar i färg, gräset skiftar i gult. Augusti är mognadens tid, och kanske lugnets.
 | ||||||||
| Målning av Vilhelm Kyhn, dansk landskapsmålare, 1819 - 1903 |
söndag 26 juli 2015
Ett vanligt paraply
Den som inte har en fallskärm på miljoner, den som inte schabblat bort 80 miljarder på NUON. Den som är en vanlig människa, en vanlig regnig sommar, kan ändå ha ett vanligt fungerande paraply som skyddar mot de onda makterna i Vädersverige. Rart ändå.
torsdag 11 juni 2015
När man delar blommor
Så var jag ute med en gammal vän i parken där vi ofta gått, vinter som sommar som höst. Vi hade nu inte setts på ett år, men slog till med improviserad tajming. Ut i kvällen i det vackra vädret, till botaniska trädgården som vi hade nästan för oss själva.
Satt i solen vid den flata hällen och samtalade om det senaste. Om släktingar och barnbarn, jobb och böcker, konflikter och resor. Det är så bra med vänner som man hakar på direkt även när det varit länge sen sist. Vad mera kan man säga som inte alla vet.
Vi gick vidare under höga träd, ekar och aspar, lindar och lönnar. Och under dem växte de nyutslagna buskarna, kaprifol i mängder, kinesisk buskpion, syrener och gul iris, nepeta, rodondendron och gyllengröna ormbunkar.
Fåglarna sjöng, vattnet kluckade, brisen var mild. Och vi har lagt ännu ett år till våra liv. Det märks inte så mycket, men om man tänker tjugotvå år tillbaka är det oerhörda saker som hänt oss. Men vi är stabila, både I och jag. Den inre kärnan växer till sig. Även när själva blommen är över. Eller kanske just då. En vän är också någon som fattar ensamheten i den andre, som fattar gränsen, och låter den vara.
Satt i solen vid den flata hällen och samtalade om det senaste. Om släktingar och barnbarn, jobb och böcker, konflikter och resor. Det är så bra med vänner som man hakar på direkt även när det varit länge sen sist. Vad mera kan man säga som inte alla vet.
Vi gick vidare under höga träd, ekar och aspar, lindar och lönnar. Och under dem växte de nyutslagna buskarna, kaprifol i mängder, kinesisk buskpion, syrener och gul iris, nepeta, rodondendron och gyllengröna ormbunkar.
Fåglarna sjöng, vattnet kluckade, brisen var mild. Och vi har lagt ännu ett år till våra liv. Det märks inte så mycket, men om man tänker tjugotvå år tillbaka är det oerhörda saker som hänt oss. Men vi är stabila, både I och jag. Den inre kärnan växer till sig. Även när själva blommen är över. Eller kanske just då. En vän är också någon som fattar ensamheten i den andre, som fattar gränsen, och låter den vara.
torsdag 2 april 2015
Om narcissisten
Många narcissistiska
människor talar oavbrutet — ofta vid måltiderna så att de glömmer bort att äta
och tvingar alla andra att vänta. Middagssällskapet och maten är mindre viktiga
än den egna personen. En narcissistisk individ behöver inte ens ha tagit hela
sin person till föremål för sin narcissism. Ofta har han laddat en viss aspekt
av sin personlighet med sin narcissism; sin heder, sin intelligens, sitt
fysiska mod, sin kvickhet, sitt fördelaktiga utseende (ibland till och med
begränsat till sådana detaljer som håret eller näsan).
Jag minns inte om jag skrivit detta, det låter mera som saxat någonstans ifrån. Men jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Jag minns inte om jag skrivit detta, det låter mera som saxat någonstans ifrån. Men jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
tisdag 11 mars 2014
Illusionen om att lämna saker bakom sig
Vi människor har extremt många illusioner, och - som en författare uttryckte det - ingen orkar väl börja skriva en bok utan att lyfta sig själv med X antal illusioner. Om man inte är genial är man en milstolpe, och om man inte stolpar omkring i backen, skriver man långa stolpar om vad som bör skrivas. Eller nåt.
Men det är förstås inte enbart konstnärliga typer som har illusioner; alla förälskade har det, alla med nyfödda och planer för nyfödda, de flesta företagare och äventyrare och upptäckare. Många semesterfirare. Familjära klaner. Presidenter.
Den första illusionen är ego-illusionen: Att jag som en fixpunkt kan bestämma över allt i mitt liv, gärna också - med eller utan manipulationer - över andra människor. En del inskränker sitt ego till att ta höjd över en partner eller ett barn, andra behöver betydligt större rum än ett kök för att känna sin jagiska makt. Allt detta är mänskligt, övermänskligt, undermänskligt. Whatever.
En annan illusion som är så vanlig att t.o.m undertecknad är behäftad med den, är illusionen om att man kan lämna saker bakom sig. Skaka dem av sig. Skudda stoftet av fötterna, som det heter i Bibeln. Det kan man inte. Allt som finns finns.
Allt som finns finns. Vare sig man tycker om det eller ej. Man kan fatta beslut; det där passar inte mig, det där har jag växt ifrån och det där mår jag inte bra av. Det här vill jag gärna vara med om oftare och det här lyfter mig till oanade höjder och den här människan är min sort. Men det vi kallar det gamla, ens bakgrund, långa erfarenheter, smärtpunkter och glädjerus, lyckliga dagar och glada år, trista händelser och oärliga människor, finns kvar. Det onda med det goda. Man får ta det. Allt som finns.
Och kanske stolpa vidare med en eller annan illusion om illusionsfrihet. Mognad, till exempel. Att faktiskt ha lärt sig något av alltihop utan att bli en småleende besserwisser. "Men must endure their going hence, even as their coming hither. Ripeness is all".
(William Shakespeare, King Lear, Akt V, scen 2).
Samt hittade jag så lämpligt det här citatet av den varannan gång überkloka Nietzsche:
"Illusions are expensive amusements but the destruction of illusions is a more expensive amusement".
Men det är förstås inte enbart konstnärliga typer som har illusioner; alla förälskade har det, alla med nyfödda och planer för nyfödda, de flesta företagare och äventyrare och upptäckare. Många semesterfirare. Familjära klaner. Presidenter.
Den första illusionen är ego-illusionen: Att jag som en fixpunkt kan bestämma över allt i mitt liv, gärna också - med eller utan manipulationer - över andra människor. En del inskränker sitt ego till att ta höjd över en partner eller ett barn, andra behöver betydligt större rum än ett kök för att känna sin jagiska makt. Allt detta är mänskligt, övermänskligt, undermänskligt. Whatever.
En annan illusion som är så vanlig att t.o.m undertecknad är behäftad med den, är illusionen om att man kan lämna saker bakom sig. Skaka dem av sig. Skudda stoftet av fötterna, som det heter i Bibeln. Det kan man inte. Allt som finns finns.
Allt som finns finns. Vare sig man tycker om det eller ej. Man kan fatta beslut; det där passar inte mig, det där har jag växt ifrån och det där mår jag inte bra av. Det här vill jag gärna vara med om oftare och det här lyfter mig till oanade höjder och den här människan är min sort. Men det vi kallar det gamla, ens bakgrund, långa erfarenheter, smärtpunkter och glädjerus, lyckliga dagar och glada år, trista händelser och oärliga människor, finns kvar. Det onda med det goda. Man får ta det. Allt som finns.
Och kanske stolpa vidare med en eller annan illusion om illusionsfrihet. Mognad, till exempel. Att faktiskt ha lärt sig något av alltihop utan att bli en småleende besserwisser. "Men must endure their going hence, even as their coming hither. Ripeness is all".
(William Shakespeare, King Lear, Akt V, scen 2).
Samt hittade jag så lämpligt det här citatet av den varannan gång überkloka Nietzsche:
"Illusions are expensive amusements but the destruction of illusions is a more expensive amusement".
tisdag 21 januari 2014
En dag när som helst
Nej, jag bryr mig faktiskt inte om striden om Guillous nya bok.
Det rager mig en papskid, som man säger i Danmark.
Och jag bryr mig jättelite om Fittstim-snacket, fast jag gillar Belinda Olsson
så hon får göra vad tusan hon vill för mig.
Om jag ska tycka något alls idag, apropå Olssons nämnda serie, så tycker jag att det inte ens är värt en seg råtta att en (intervjuad) mamma inte tillåter sitt barn att ha något kön utan låtsas som ingenting. Inte pojke, inte flicka. Färdigtyckt i femininum-maskulinum-frågan. Blaha blaha, som Malte Lindeman sa.
Åter till Musiken. Svävar hela eftermiddagen mellan Beethoven och Paul Desmond och en för mig ny komponist, Tommy Andersson, som gjorde sin retro-I-love-you-Beethoven i en konsertkväll som ni kan lyssna till här. Pratar med min norrländska jazz-väninna som genast fattar allt jag säger om Paul Desmond. Den Kvinnan Förstår Musik.
Läste Munro i natt. Hon sågar sig in i mig långsamt. Ibland blir det lite torrt fast på ett intressant sätt. Någon förgiftar någon med rabarber. Och jag undrar över konstens alla moden. Jag har läst noveller av Greene och Ahlin och Drabble som är styvare än Munros, men det kanske handlar om att tona ner och vara himla vardaglig nu. Eller så kan man få ett retroaktivt konceptualiserat utbrott, som Anna Odell. Musen som röt.
Man undrar över hur många som känt sig mobbade i detta land, i denna generation. Och vad kallades det förr i tiden? När statarna stod med mössan i handen och tog skit. Vilket somliga gör idag igen i arbetslöshetens, visstidsanställningarnas och tågbaronernas tidevarv. Jag vet att skolmobbningen har ökat, och att jag inte har varit med om det hennes film handlar om. Men jag tror mer på långa led av solidaritet än enskilda utbrott av medial karaktär. Det är dags att hålla ihop mot det som är åt fanders. Det är därför den ställföreträdande musen blir så älskad. Just när samhället alltmer liknar en förljugen återträff där alla kan bordsskicket och ingen bryr sig om något annat än sin portion och position.
Det rager mig en papskid, som man säger i Danmark.
Och jag bryr mig jättelite om Fittstim-snacket, fast jag gillar Belinda Olsson
så hon får göra vad tusan hon vill för mig.
Om jag ska tycka något alls idag, apropå Olssons nämnda serie, så tycker jag att det inte ens är värt en seg råtta att en (intervjuad) mamma inte tillåter sitt barn att ha något kön utan låtsas som ingenting. Inte pojke, inte flicka. Färdigtyckt i femininum-maskulinum-frågan. Blaha blaha, som Malte Lindeman sa.
Åter till Musiken. Svävar hela eftermiddagen mellan Beethoven och Paul Desmond och en för mig ny komponist, Tommy Andersson, som gjorde sin retro-I-love-you-Beethoven i en konsertkväll som ni kan lyssna till här. Pratar med min norrländska jazz-väninna som genast fattar allt jag säger om Paul Desmond. Den Kvinnan Förstår Musik.
Läste Munro i natt. Hon sågar sig in i mig långsamt. Ibland blir det lite torrt fast på ett intressant sätt. Någon förgiftar någon med rabarber. Och jag undrar över konstens alla moden. Jag har läst noveller av Greene och Ahlin och Drabble som är styvare än Munros, men det kanske handlar om att tona ner och vara himla vardaglig nu. Eller så kan man få ett retroaktivt konceptualiserat utbrott, som Anna Odell. Musen som röt.
Man undrar över hur många som känt sig mobbade i detta land, i denna generation. Och vad kallades det förr i tiden? När statarna stod med mössan i handen och tog skit. Vilket somliga gör idag igen i arbetslöshetens, visstidsanställningarnas och tågbaronernas tidevarv. Jag vet att skolmobbningen har ökat, och att jag inte har varit med om det hennes film handlar om. Men jag tror mer på långa led av solidaritet än enskilda utbrott av medial karaktär. Det är dags att hålla ihop mot det som är åt fanders. Det är därför den ställföreträdande musen blir så älskad. Just när samhället alltmer liknar en förljugen återträff där alla kan bordsskicket och ingen bryr sig om något annat än sin portion och position.
tisdag 31 december 2013
Årsredovisning / Trad
 |
| Målning, Hilding Linnqvist |
Har du avtal med månglarna
Har du gjort slut med de
omöjliga
Och slutit upp med de
möjliga
Har du valt ut och bestämt
Har du missbrukat dagarna
Har du brutit mot lagarna
Har du stulit från
fattigt folk
Med hjälp av juridisk
tolk
Har du gjort rent eller
orent
Har du lämnat det bakom
dig
Det som skulle förgås
ändå
Har du blicken fäst i det stora blå
Har du tänkt på att glädja
nån
Kanske en av de små?
Gott nytt år då!
fredag 27 december 2013
Den perfekta julen
Såg en krönika författad av Ann Heberlein, om hur länge hon försökt leva upp till den perfekta julen. Men, tänkte jag stillsamt, är inte hon över 40 nu? Och teologie doktor. Så det hela blev lite rörigt för mig. Skumt liksom.
Jag menar folk går in för stora tankar, och så blir det ändå nåt litet om jullöparen med stearinfläckar eller sillen som inte fått dra nog eller nåt annat litet om att "släkten är värst", som jag själv brukar sänka mig till. Men jag är å andra sidan inte teologie doktor. Och det finns värre saker än släkten, kan jag tillstå.
Men vad man än ska fira, och vilka helger det än rör sig om, kan det vara bra att göra det på sitt eget sätt. Man syltar och sillar och sjunger inte för att göra mormorsmor glad, och man tänder inte ljus för folk som är dumma eller fulla redan klockan fyra. Man väljer nån snäll, fin typ, eller flera.
Så jag satt här med S som hade jobbat kväll, och kunde behöva en enkel julsupé à la bonne heure. Det blev varm tomat&cheddarsmörgås, kall laxmacka med dill, rödbetsallad på franskt vis, rödvin och whisky. Inte en julmatgrej så långt ögat nådde. Men tända ljus i fönstret, och varsin julklapp. Och så det bästa: Vi har alltid en väsentlig linje i våra samtal. Det är inte alla som har det vid jul har jag märkt. Eller annars för den delen.
Tur är att finna de människorna. Och att dela något med dem. Operfekt och nästan på en höft.
Vi hörs efter nyår!
Jag menar folk går in för stora tankar, och så blir det ändå nåt litet om jullöparen med stearinfläckar eller sillen som inte fått dra nog eller nåt annat litet om att "släkten är värst", som jag själv brukar sänka mig till. Men jag är å andra sidan inte teologie doktor. Och det finns värre saker än släkten, kan jag tillstå.
Men vad man än ska fira, och vilka helger det än rör sig om, kan det vara bra att göra det på sitt eget sätt. Man syltar och sillar och sjunger inte för att göra mormorsmor glad, och man tänder inte ljus för folk som är dumma eller fulla redan klockan fyra. Man väljer nån snäll, fin typ, eller flera.
Så jag satt här med S som hade jobbat kväll, och kunde behöva en enkel julsupé à la bonne heure. Det blev varm tomat&cheddarsmörgås, kall laxmacka med dill, rödbetsallad på franskt vis, rödvin och whisky. Inte en julmatgrej så långt ögat nådde. Men tända ljus i fönstret, och varsin julklapp. Och så det bästa: Vi har alltid en väsentlig linje i våra samtal. Det är inte alla som har det vid jul har jag märkt. Eller annars för den delen.
Tur är att finna de människorna. Och att dela något med dem. Operfekt och nästan på en höft.
Vi hörs efter nyår!
måndag 27 maj 2013
Kulturarvet
Frykensjöarna. Hagaparken. Vitsippor. Kalmar slott. Gunnar Ekelöf. Kastanjer. Rågbröd. Bonnpioner. Sveriges Radio. Ales stenar. Strindberg. Folkbåten. Strömming. Ålatrålare. Siljan. Linköpings domkyrka. Bergs slussar. Folkmusiken. Fiolerna. Hasse&Tage. Smörgås med ägg och ansjovis. Monica Zetterlund. Gamla Stan. Sjörapporten. Rapsåkrar. Lin.
Trappstegsforsen. Hemmanet. Hjortron. Renar. Göran Tunström. Glafsfjorden. Kullaberg. Nimis. Sjukkassan. Stenhammar. Nils-Aslak Valkiapää. Sareks Nationalpark. Ransäters folkhögskola. Alvaret. Långe Jan. Nina Stemme. Kyrkan i Jukasjärvi. Siri Derkert. Moderna Museet. Korv med bröd. Allmän sjukvård. Musikfestivaler. Carolina Klüft. ABF.
Tage Erlander. Klarälven. Vinga Fyr. Bjärka Säby. Östgötaslätten. Oviksfjällen. Jussi Björling. Makrillfiske. Stenkistor. Strandal. Fredrika Bremer. Hissa segel. Ösa båtar. Göta älv. Fria Universitet. Nobelpriset. Johannesört. Allemansrätten. Höskörd. Strömmen. Ejdrarna. Svanarna. Kristina Lugn. Hjalmar Bergman. Fackföreningarna. Färjorna. Snön.
Masthugget. Bastu. Evert Taube. Ragnar Sandberg. Hovs hallar. Västerbron. Staffan Stalledräng. Kvikjokk. Korsvirke. Kulturhus. Ellen Key. Omberg. Vättern och Vänern. Fågelskådare. Ingemar Stenmark. Tanums hede. Selma Lagerlöf. Lundadomen. Laleh. Ingmar Bergman. Skiffer. Granskog. Herbert Blomstedt. Vitnätter. Tranor. Skatt.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Vilken rikedom för alla. Man tackar. Och detta är bara en bråkdel. Fyll i själva.
Trappstegsforsen. Hemmanet. Hjortron. Renar. Göran Tunström. Glafsfjorden. Kullaberg. Nimis. Sjukkassan. Stenhammar. Nils-Aslak Valkiapää. Sareks Nationalpark. Ransäters folkhögskola. Alvaret. Långe Jan. Nina Stemme. Kyrkan i Jukasjärvi. Siri Derkert. Moderna Museet. Korv med bröd. Allmän sjukvård. Musikfestivaler. Carolina Klüft. ABF.
Tage Erlander. Klarälven. Vinga Fyr. Bjärka Säby. Östgötaslätten. Oviksfjällen. Jussi Björling. Makrillfiske. Stenkistor. Strandal. Fredrika Bremer. Hissa segel. Ösa båtar. Göta älv. Fria Universitet. Nobelpriset. Johannesört. Allemansrätten. Höskörd. Strömmen. Ejdrarna. Svanarna. Kristina Lugn. Hjalmar Bergman. Fackföreningarna. Färjorna. Snön.
Masthugget. Bastu. Evert Taube. Ragnar Sandberg. Hovs hallar. Västerbron. Staffan Stalledräng. Kvikjokk. Korsvirke. Kulturhus. Ellen Key. Omberg. Vättern och Vänern. Fågelskådare. Ingemar Stenmark. Tanums hede. Selma Lagerlöf. Lundadomen. Laleh. Ingmar Bergman. Skiffer. Granskog. Herbert Blomstedt. Vitnätter. Tranor. Skatt.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Vilken rikedom för alla. Man tackar. Och detta är bara en bråkdel. Fyll i själva.
torsdag 23 maj 2013
Blogg: Här Kommer Alla
Jag satte en potatis och när jag tog upp dom hade flera så
här konstig form (foto).
Var på fest igår och kom hem dyngrak, syns va? (foto).
Gick ut med hunden framåt kvällskvisten, mötte en tax. (Kul foto).
Gjorde egna aprikosmuffins, så här fina blev dom (foto).
Morschan vill jag åker med till Thailand, men vill jag ha morschan med?
Igår när vi var på Skara sommarland åkte Elin och Jimmie den här
helt häftiga karusellen: (foto).
Inte en enda gång till att jag går på Globen med fucking Bira Pettersson
som inte kan hålla käften ens när Justin sjunger.
(Foto på Justin Bieber).
Äntligen kom vi ut i solen och satte upp hammocken.
(foto: hammocken med en man i).
Precis som jag hade somnat ringde han. Helt bäng. Jaba - inte nu igen, snälla.
(Inget foto).
Undrar vad min farscha kommer säga när jag tar hem en svart kille.
(foto på snygg Abdullah).
Är det ingen som kan svara mig på om det är normalt att ha så här
mycket hår på benen? (foto).
Finns inte en enda sosse i den här delen av stan; jag lovar!
(Inget foto).
Asså, mina tulpaner ser typiskt vingliga ut i år. Kolla! (foto).
Har råttorna vare nere på löken eller?
Om det nu är så att din syrra snor dina kläder tycker jag du ska
kolla om hon har problem med gränser eller nåt.
(länk till psykologsajt).
Jag fattar noll när min kille säger att han vill vara med mig, och sen går
vi ut och då sitter han så här (suddigt mobilfoto på ett gäng vid en bar).
Först när vi kom hem klockan två kunde han och jag äntligen snacka.
Måste man vara schysst mot typ alla hans polare. Någon?
Vet inte vad det e med mig just nu; ingenting funkar, inte tentan,
inte mensen, fixar inget sommarjobb. Livet - kom igen! (foto på livet).
Har varit i Thailand med morschan. Helt underbart. Hon hitta nån,
jag hitta nån. Peace!
(foto på söt flicka med söt pojke).
Byggjobb nu. Skönt ta i ordentligt. Det här är grejen för mig.
(foto: Stolt ung man i snickarbyxor och verktyg som sticker ut).
Varför finns det inga karlar som fattar typ: Toalettringen av när du pissar,
i toaletten, inte på golvet. De tar aldrig studenten på det. (Smiley).
Kunde inte Gud ha gjort livet så att alla fick jobb, var snälla,
bodde i fina hus och hade fina kläder. Va? Och inga krig helst.
Jag får sån ångest. (foto på Gud).
här konstig form (foto).
Var på fest igår och kom hem dyngrak, syns va? (foto).
Gick ut med hunden framåt kvällskvisten, mötte en tax. (Kul foto).
Gjorde egna aprikosmuffins, så här fina blev dom (foto).
Morschan vill jag åker med till Thailand, men vill jag ha morschan med?
Igår när vi var på Skara sommarland åkte Elin och Jimmie den här
helt häftiga karusellen: (foto).
Inte en enda gång till att jag går på Globen med fucking Bira Pettersson
som inte kan hålla käften ens när Justin sjunger.
(Foto på Justin Bieber).
Äntligen kom vi ut i solen och satte upp hammocken.
(foto: hammocken med en man i).
Precis som jag hade somnat ringde han. Helt bäng. Jaba - inte nu igen, snälla.
(Inget foto).
Undrar vad min farscha kommer säga när jag tar hem en svart kille.
(foto på snygg Abdullah).
Är det ingen som kan svara mig på om det är normalt att ha så här
mycket hår på benen? (foto).
Finns inte en enda sosse i den här delen av stan; jag lovar!
(Inget foto).
Asså, mina tulpaner ser typiskt vingliga ut i år. Kolla! (foto).
Har råttorna vare nere på löken eller?
Om det nu är så att din syrra snor dina kläder tycker jag du ska
kolla om hon har problem med gränser eller nåt.
(länk till psykologsajt).
Jag fattar noll när min kille säger att han vill vara med mig, och sen går
vi ut och då sitter han så här (suddigt mobilfoto på ett gäng vid en bar).
Först när vi kom hem klockan två kunde han och jag äntligen snacka.
Måste man vara schysst mot typ alla hans polare. Någon?
Vet inte vad det e med mig just nu; ingenting funkar, inte tentan,
inte mensen, fixar inget sommarjobb. Livet - kom igen! (foto på livet).
Har varit i Thailand med morschan. Helt underbart. Hon hitta nån,
jag hitta nån. Peace!
(foto på söt flicka med söt pojke).
Byggjobb nu. Skönt ta i ordentligt. Det här är grejen för mig.
(foto: Stolt ung man i snickarbyxor och verktyg som sticker ut).
Varför finns det inga karlar som fattar typ: Toalettringen av när du pissar,
i toaletten, inte på golvet. De tar aldrig studenten på det. (Smiley).
Kunde inte Gud ha gjort livet så att alla fick jobb, var snälla,
bodde i fina hus och hade fina kläder. Va? Och inga krig helst.
Jag får sån ångest. (foto på Gud).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)