En gammal republikan mår också illa av Trump

 Robert Obie Holmen

Longtime Republican columnist and commentator David Brooks said the following after the White House mistreatment of the Ukrainian president on Friday.

“I was nauseated, just nauseated. All my life, I have had a certain idea of about America, that we're a flawed country, but we're fundamentally a force for good in the world, that we defeated Soviet Union, we defeated fascism, we did the Marshall Plan, we did PEPFAR (President's Emergency Plan for AIDS Relief) to help people live in Africa. And we make mistakes, Iraq, Vietnam, but they're usually mistakes out of stupidity, naivete and arrogance."

“They're not because we're ill-intentioned. What I have seen over the last six weeks is the United States behaving vilely, vilely to our friends in Canada and Mexico, vilely to our friends in Europe. And today was the bottom of the barrel, vilely to a man who is defending Western values, at great personal risk to him and his countrymen."

“Donald Trump believes in one thing. He believes that might makes right. And, in that, he agrees with Vladimir Putin that they are birds of a feather. And he and Vladimir Putin together are trying to create a world that's safe for gangsters, where ruthless people can thrive. And we saw the product of that effort today in the Oval Office."

“And I have — I first started thinking, is it — am I feeling grief? Am I feeling shock, like I'm in a hallucination? But I just think shame, moral shame. It's a moral injury to see the country you love behave in this way.”

Girigheten är nyckeln

Donald duck. Donald what-the-fuck. "Donald is a masculine given name derived from the Gaelic name Dòmhnall.^[1] This comes from the Proto-Celtic *Dumno-ualo ("world-ruler" or "world-wielder"). Gubben i Vita Huset har tydligen tagit sitt namn alltför bokstavligt. Det är sånt som grandiosa typer med bräcklig intelligens gör. Inte för att jag menar att Trumpen saknar all tankeförmåga. Han är listig och business-smart. Allt han gör är business. Inga ideal, ingen etik, ingen äkta vänskaplighet, och hans konstiga äktenskap verkar ju inte heller funka. Familjen sluter upp omkring honom som de småttiga golddiggers de är, men har han någonsin varit riktigt älskad? Mitt intuitiva svar är nej.

Det märkliga med de här tre snubbarna - Trump, Putin, Vance - som nu fått all världens blickar på sig den sista veckan, är att de alla tre haft en sketen barndom. Putin med sin aggressiva, alkade farscha (som jag skrev om här) och sina halvkrimiella ungdomsgäng, Trump med ett arschle till farscha som alltid både uppmanade och tryckte ner honom, och så nykomlingen Vance vars barndom är ett skräckexempel på förluster; ingen pappa, mamma knarkade, grabben stack, plus en aggressionsnivå som han har svårt att behärska, vilket han berättat om i sin självbiografi. Han ser ju också ut om en lurig primat som tittar ut ur sin grotta. Men nog med psykologin.

Det är den totalt skrupelfria kapitalismens President som söker sina likar. Alla hans handelspartners vet vilken opålitlig jävel han är. Han är dessutom dömd för sina handlingar som understöd för 6:e januari-kuppen på Kapitolium och mycket annat. Alla vet. Och nu ser han Ukraina-kriget som en del av sitt handelskapital. Kan han lura pengar ur Ukraina? Är det smart att gulla med Putin/Ryssland som eventuell framtida bensinmack? Kan de tillsammans lägga under sig ett par delar till av denna underbara jord och förstöra den med sina ilskna små stelfrusna handelspittar?

Makt och girighet hör förstås ihop (Masha Gessen har berättat att girighet alltid var Putins främsta egenskap). Plus de enorma komplexen - Trumps ständiga gliringar till både Biden, Harris och Zelenskuyij och alla möjliga andra inom politik och film som är mer begåvade än han själv. Putin har ett enormt Europa-komplex där han förutom sin maktgirighet också odlar en sorts nationell nostalgi om Stor-Ryssland. Farliga tankar för de länder, förutom Ukraina, som är närmaste grannar. Vance vill sätta sitt aggressiva märke i Europas politik. Små, giriga män, utan heder.

I veckan blev jag dock överraskad av ett annat kapitalistiskt organ: Wall Street Journal. Till min häpnad, och glädje, intervjuades där en gammal erfaren amerikansk general, Jack Keane, som med cool självklarhet uttryckte exakt det som måste sägas visavi Ukraina: Deras suveränitet och det absolut nödvändiga behovet av omvärldens stöd, ekonomiskt och militärt. All heder åt denne förmodligen milde republikan som inte krökte sin rygg det minsta inför girighets-elefanten i världsrummet.

Här är den intervjun.

                                                                            ***

Samt då ytterligare skitfläckar på den självutnämnde kungen av finanser;

USA-kännaren professor Erik Åsard, skriver i SvD:

"Trumps agerande bara blir begripligt om man antar att ryssarna har något komprometterande material om honom, en hållhake som om den avslöjades skulle ställa Trump i ett ofördelaktigt ljus och kunna användas av hans motståndare.

Den så kallade kompromat-tesen finns i två versioner. Enligt den ena handlar det om diverse sexuella övningar som Trump ska ha bevittnat eller deltagit i under sina Moskvabesök, särskilt i samband med Miss Universe-evenemanget i staden 2013. Eskapaderna ska enligt icke bekräftade uppgifter ha filmats och tagits upp på band av den ryska säkerhetstjänsten.

Den andra kompromat-versionen handlar om akuta penningbehov och utländskt låneberoende. Det är väl dokumenterat att Trump under 1980-talet drog på sig enorma skulder, bland annat efter en misslyckad investering i ett kasino i Atlantic City som dränerade hans finanser. Likaså vet vi att han, när de amerikanska bankerna vägrade att bevilja nya lån, vände sig till några ryska oligarker som visade betydligt större välvilja. Via en utländsk mellanhand, Deutsche Bank, slussades i grevens tid lån över till Trumps företag vilket avvärjde en hotande konkurs."

(Tack till Gabi Gleichmann som delade på FB)

Också mycket läsvärd artikel - om än nedslående - av Alf Hornborg, professor emeritus i Humanekologi. Dagens Nyheter idag 22/2.

Stand with Ukraine

 

Om ordens vikt - Ursula K. Le Guin

 “Socrates said, “The misuse of language induces evil in the soul.” He wasn’t talking about grammar. To misuse language is to use it the way politicians and advertisers do, for profit, without taking responsibility for what the words mean. Language used as a means to get power or make money goes wrong: it lies. Language used as an end in itself, to sing a poem or tell a story, goes right, goes towards the truth. A writer is a person who cares what words mean, what they say, how they say it. Writers know words are their way towards truth and freedom, and so they use them with care, with thought, with fear, with delight. By using words well they strengthen their souls. Story-tellers and poets spend their lives learning that skill and art of using words well. And their words make the souls of their readers stronger, brighter, deeper.”

~ Ursula K. Le Guin

Make humans....

 

Slava Ukraini

 Video | Facebook

Se den här videon, med den evigt kämpande Volodomyr Zelenskyij, och hans modiga, lojala soldater.

Glöm aldrig att stödja Ukraina. Att vår regering ska göra det och att var och en av oss kan skicka en slant till UNCHR och andra hjälporganisationer som är aktiva i Ukraina. Svenska kyrkans Diakonia och Act, Katolska Caritas (alla de tre kristna hjälporganisationerna har lägre omkostnader än de flesta andra), Läkare utan gränser o.s.v. Ja, ni vet ju detta lika bra som jag. Och om ni orkar och har råd så gör ni samma sak för folket i Gaza.

En värld, en mänsklighet, ingen frihet utan andras frihet.

Pablo Picasso, Guernica.

Filmen alla måste se, dikten alla måste läsa

De andras liv. 

Ligger bara kvar ett dygn till på Svt PLay.

De andras liv | SVT Play

Och så hade jag missat den här dikten av Bruno K Öijer i DN.

Läs för tusan. Så jävla bra.

Plus en ohyggligt sann artikel om Trumps maktkomplex.  Söndra och härska. 

Av den gode Robert Reich.

När penningmakten äter demokratin

Ett intelligent inlägg från Johan Ehrenberg, om oligarkernas svarta makt.

"Kinas ekonomiska under är inget konstigt, det är en enorm hemmamarknad som ger möjlighet för innovationer, stora stöd för utveckling via offentlig sektor och en konkurrens som maler sönder varje försök att stoppa landets export med handelshinder. Kina är överlägset väst vad gäller bilar, vad gäller snabbtåg, vad gäller robotar, vad gäller investeringskapital, vad gäller forskning, vad gäller energiproduktion, vad gäller förnybart, vad gäller rymdexpansion, vad gäller affärer med andra fattigare länder (Kinas kolonialism är fortfarande kostymklädd, inte dyrt vapenklädd). 

I en oligarks ögon är Kina ett land där företagen har enorma fördelar, det är knäckta fackföreningar, det är social kontroll, det är noll politiska motståndare och det är medier som sysslar med allt utom kritisk utveckling av ett demokratiskt samtal.

Oligarkerna ser hotet från Kina och försöker införa samma regler för dem själva som de som har makten i Kina skaffat sig. Och striden pågår här och nu."

Läs hela artikeln om det nya maktvidundret och det enda möjliga motståndet. Här: Tidningen Etc.

                                                                       ***

Och här finns en bra text om det tech-grandiosa monstret Musk, från The Atlantic.

Spark och Beethoven

Jag var ute med sparken, efter flera dar inne på grund av tjatig virus. Äntligen ute var det helt underbart. Alla träd snöklädda, fjällen stolta som vanligt, tecknade mot en strimmig himmel där ljuset långsamt sjönk. Snön blåvit, träden i flummiga former, och vägen med hyfsat glid. Mötte Stefan, en av mina grannar, för en pratstund. Han också på spark. Så skiljdes vi och tystnaden var total igen. Skymningen föll och fönstren lyste i byn och jag sparkade på. Kom in upplyft av endorfiner och hörde på Beethovens sjua, som är bland det absolut underbaraste som finns. Älskar Beethoven, hans drive, hans näst intill humoristiska kraftfullhet, och skönheten i melodierna. Andra satsen i sjuan helt gudomlig. Jag svävade i min soffa ända till den sista satsen som ballade ur i ett alltför hetsigt tempo, så där som det blir när man vill vara alltför virtuos. Göteborgs symfoniker spelade under ledning av Maxime Pascal. 

Hör den, den ligger ju kvar på Sveriges radios hemsida.

Dagsdikt

Ta loss den skabbiga 

kvasten

från skaftet,

så ja, nu är bara skaftet kvar.

Sätt ner det i jorden,

fäst i toppen en liten vit

flagga,

med orden: Jag är här.

Möjligt att några som far

förbi förstår:

Allt är slut.

Ingen mer städning

efter andra.

Just saying...

 

Solen kom tillbaka

Otroligt vackert här idag. Gryning med blå fjäll som bara långsamt lystes upp på topparna. Sen steg solen och fjällen lyste gult bakom granranden och isen som ännu var blå. Fåglarna kom i stort antal till min fröhylla; domherrar, talgoxar och grönfinkar. 

Jag tog sparken och drog ut en stund. Allt var vitt med nysnö, himlen klar, solen lyste över snöiga tak och sken rätt in i mig när jag kom uppför backen och gled på sparken ner mot sjön. Det är första gången jag ser rätt in i solen i år. Den hade klättrat upp över fjällkanten i sydväst och kastade sitt gyllene ljus mot fjällen i nordost, på andra sidan av den större sjön. Där emellan uddarna som gnistrade med sina rader av snöigt, frostiga björkar. 

Jag bor alltså på ett näs mellan två sjöar, och mellan två fjällbiotoper. Ett av världens vackraste landskap. Och i veckan blev det närmaste fjällområdet utnämnt till naturreservat. Det gör mig glad.

Kärlek med förhinder

Det här är en liten film med Gabor Maté, just nu väldigt aktiv psykoterapeut och barnläkare som berättar om sina erfarenheter, sin kunskap och sitt eget liv, väldigt öppet och fint. Gillar honom skarpt. Det skadar ju inte att han, som jude, också har helt rätt inställning till Israel-Palestina-konflikten.   

Om ni blir intresserade och vill lära er lite mer om era egna och era barns psykologiska  försvarsmekanismer och äkta behov finns det många fler filmer med Maté på you-tube.

Facebook