Violett kväll

Här igår kväll. Jag lovar -jag har aldrig sett en så violett skymning, och aldrig så blålila vatten. Man blir alltid överraskad här, av ständigt nya ljusskiften över fjällen. (Gjord i Paint)

 

 

 

Underbara dagar vid vatten

Helt underbar dag här idag. Sol från klar himmel, lagom blåst, inga mygg. Jag tänkte hyra båt och ge mig ut på den stora sjön, men insåg att just där ute blåser det lite för mycket. Så jag blev bara sittande i solen. Och det ska man ju också. Ikväll går jag vackerturen till platsen där sjöarna möts.

Igår afton var det konsert i kyrkan med ljuvlig folkmusik. Finast var nog en gånglåt här uppifrån Vilhelmina; den tycktes spela berg och dalar, vatten och skogar. Kanske den vackraste folklåt jag hört. Grabbarna som spelade var äkta norrlänningar, med finfin musikutbildning. Markus A. Mattson på klarinett och olika flöjter. Gunnar Sidén, gitarr och sång. Alla var där, som man säger. Sen gick jag en runda på den vackra kyrkogården, där jag troligen kommer att ligga en gång. Mötte två kvinnor med vilka jag diskuterade "livet efter detta". Sa att jag håller det öppet. Men det är alltså inget jag fantiserar om. Säger väl som Bergman gjorde, det vore fint att träffa sina käraste igen.

Sen for jag hem med Janet, som håller i kyrkokonserterna här uppe i det fjällnära Vilhelmina. Samt gick min solnedgångpromenad och träffade några goa göteborgare. Tills myggen blev olidliga. Och sedan - natten allt vackrare utanför mitt fönster. 

 

Natt när åskan dog bort

 

 Gjord i Paint.

Stora män jag mött

 

Ivan Illich, som jag intervjuade

halvliggande på en säng i Joachim Israels 

lägenhet i Köpenhamn, så roligt vi hade

När han kom till Sverige ett år senare

ville han träffas igen, men jag var nygift

Per Kirkeby, en lång stark förälskelse 

som övergick i vänskap och brevväxling

Ronald Laing, med den djupa blicken

tur jag inte föll ner i den också

Egil Rönne-Petersen, psykoanalytiker

aldrig har en frejdig norrmann

gjort så mycket gott i Sverige

Martin Lönnebo, jag satt i den tomma kyrkan

när han kom in skakade jag till i hela kroppen

 

Claes Andersson, denna oerhört mänskliga 

pondusperson, för jordisk för mig

Ingmar Bergman, jag följde  honom till

banken när jag var sju år, för att visa vägen dit

(var han ett barn?)

 

Eric Clapton - var ingen stor man

han satt och sydde fast en knapp

i sina byxor, medan vi gjorde intervjun

på hans hotellrum.