Wolodarski d.ä. på Kungsholmen

Peter Wolodarskis pappa alltså - som om jag hade en aning om det förrän idag.
När jag efter ett besök på S:t Eriks ögonklinik och lättad över att slippa operation, tog mig in i S:t Eriks bostadsområde mötte jag av en slump en journalist som berättade lite om platsen. Inte för att den var obekant, jag har passerat där förr, under sommartid, och tyckt att området äger en viss - kanske lite overklig - stillhet. Då som nu gick jag omvägen dit för att slippa den maxat urtråkiga Flemingatan. Och så kommer man in i det här vackert färgsatta, tysta och privilegierade riket.

Men jag har inte sett dess baksida än. Bara noterat de fina rundade huskropparna i mitten (hästskoformer enligt någon) som ju i sig skapar en trevnad. Samt då färgsättningen och de lugna små gatorna med ännu inte fullvuxna träd.

När den här platsen blev bebodd för X antal år sen fanns här både bostasdrätter och hyresrätter (jag gissar vilt att dagens planerare nästan enbart bygger för de som kan köpa). Inflyttningshyrorna var uppe till diskussion och dåvarande fastighetsborgarrådet Annika Billström (S) såg till att hyressättningen inte blev alltför rikemansbetonad. Bra gjort!

Efter det har området, dess grundritning och stil, fått mycken kritik från arkitekthåll, men också beröm, ofta från de boende i närheten. Själv tycker jag det här är både roligare och mer humanistiskt (kolla bara höjden på husen) än mycket annat brutal-eller-post-modernistiskt. Men området har också vissa konstiga drag; som t.ex. tornen. De finns ju inte riktigt i verkligheten, utan är en kopiering av något gammalt som känns - uh - just gammalt. Och lite pretentiöst; liksom en signal för att här bor vi som blickar bakåt.

Alexander Wolodarski född i Sibirien, uppvuxen i Warsawa, utbildade sig i Moskva, Warsawa och senare i Sverige, och har kanske något kvar av storsovjetisk planering. I alla fall tycker några av hans kritiska kollegor det. Som den verkligt intresserade kan läsa sig till i den här länken. Eller så kan man läsa den här mer gullande texten. Men gå dit själva, och se.

För närvarande är Wolodarski anlitad som planerare för Hagastaden, vars första förslag om två massiva, klubbsvampsliknande torn (se nedan), avskrivits på grund av engagerad kritik. Jag tyckte själv de var höggradigt Skitfula och skulle döda allt omkring. De var dessutom alltför nära mig. Men att döma av planerna blir det hur som helst massiva huskroppar med lite mellanrum och - återigen - en känsla av segregerad miljö, och grandiosa föreställningar. Och phalliska torn, av omnipotent karaktär. 
Här en kritisk artikel från Svd. Och här ännu en betänksam angående hela Hagastadsprojektet, från DN.

Citat från Wiki om Wolodarski:
För närvarande (2010) är han engagerad i Hagastaden. Enligt Aleksander Wolodarski är "Norra station det största jag gjort. Allt jag gjort tidigare är småflugor i jämförelse".Hans främsta skapelser här, de båda hårt kritiserade Tors torn - två 40 våningars höghus på vardera sidan om Torsgatans förlängning i Solna - är dock avskrivna och kommer inte att förverkligas sedan den norska byggherren backat ur 2011.

Hagastaden, modell. Wennergrenskrapan till vänster. Karolinska i förgrunden.

Densitet? Miljöfattigdom kamouflerad som rikedom?

Kolla hur kakforms-tornen (en senare variant) och den massiva bebyggelsen kommer att dominera över Birkastan, Rödabergsområdet och Karlberg. Haga - själva parken - ska hålla för enormt mycket högre exploatering/slitage. Som om man helt distanserat kan kalkylera med vad en park tål. Och det går väl så länge man stirrar på den här overkliga modellen. Men: Det blir precis lika mycket frigolit som det ser ut som, jag lovar. Kycklingfarm à la stordrift. Och sen ska alla kycklingarna ut i Hagaparken, och det blir cirka en maskros per skalle. Gött. 
Lägger till en länk till den f.d. diplomaten Gösta Grassmans artikel i Newsmill, om detta projekt och andra lika okänsliga.

Tors torn. Första modellen.