Inget ont i det. Varje människa får väl glänsa så gott det går, med eller utan julgransglitter i nagellacket. Men av någon anledning kopplar jag ihop detta lilla hantverksrevir med en debatt om skolan nyligen.
Vi har ju hört att osten i välfärdskakan har hål, och att det vore bra om ungdomar med dåliga betyg fyllde i dessa hål med praktik; i kök, frisörsalonger, köttdiskar, snickarglädje och gud vet. Det är i alla fall en del av Björklunds recept för de nästan utanförslagna. Lena Sommestad har förstås en annan syn.
Flickors betyg går upp, pojkars går ner, och vi har inte längre några segelfartyg att skicka de vilda pojkarna till. Praktik och hantverk KAN vara en lösning. Men att undervärdera kunskaper och vägledning till kunskaper kan inte vara det. Först måste man se till att göra rätt för de som verkligen kunde förkovra sig om de fick ett stödjande sammanhang. I Sverige har folkhögskolan varit det för många, och i radion idag hördes en essä av idéhistorikern Sverker Sörlin om folkhögskolans betydelse. Men det är som med allt annat väsentligt; folkhögskolor är på nedskärningslistan och om de skulle konkurrensutsättas har vi kanske några käcka kockskolor och nagelteknolog/frisör/hundfrisör-linjer kvar. Budskapet är nämligen konstant: Lär er det som man snabbast möjligt kan göra pengar av. Denna nyttotanke börjar nu även nagga Universiteten i kanten.
I en debatt i TV härförleden om skola/utbildning berättade journalisten Jan Gradvall att franska företagare finner det utomordentligt tråkigt att äta middag med svenska affärsmän; alldenstund de senare inte har något annat att prata om än jobbet, och möjligen lite golf. Ingen aning om litteratur, film, teater, konst, dans, opera, whatever.
Talk shop är vad man kan när man inte är någon intressant människa. En intressant människa är nämligen en med intressen och inte alla hål in one.
Jag tror här skulle kunna finnas ett gemensamt motstånd från kulturvänster till kulturkonservativa: Att inte utarma skolor och barn på den västerländska kulturen (och annan). Att inte göra dem så jävla fattiga i anden att deras enda extra bonus är ett par stenhårda glittrande klor.
Till utarmningen hör att det blivit allt vanligare bland unga att "köpa" sig till en examen, skaffa en spökskrivare för en avgörande uppsats, fuska sig fram. Och visst: Om affärsvärlden är den enda modell man har så blir det ful och likgiltig business även på gymnasienivå.
Men: Det är förstås inte bra för ett samhälle, inte ens för ett postmodernt hyperekonomistiskt och skolförsäljande samhälle att odla fram en sån inre fattigdom. Som motsats nämnde Gradvall ett universitet i USA där humaniora - "the arts" - är linkat till varenda kurs.
Vidare om folkhögskolornas betydelse: Vi skulle kanske inte ha en Lars Ahlin, Ivar Lo, Gustaf Sjökvist, Dan Andersson, Mirja Unge eller Ann-Charlotte Alverfors utan dem. För att bara nämna några som börjat sin bildningsresa där.
Och här finns den första och viktigaste delen av Sverker Sörlins radioessä om folkhögskolan.
-------------------------------------------
Hela Gradvalls artikel här.
Teckning gjord i lilla skruttverktyget Paint: Platon beundrar sina nagelskulpturer.
Lars Ahlin skulle ändå inte få plats i dagens helgbilagor eller Babelsoffor, hela den syn på förfatande (eller 'diktande') som han företrädde, som en Jakobsbrottning med de stora andarna och med filosofiska och litterära förebilder, är ju rätt utrangerad idag. Och folk som Proust, Eliot, Karin Boye och Eyvind Johnsson går inte heller att tänka sig i en av dagens intervjusoffor. Visst, jag håller med om folkhögskolans betydelse och att det är livsviktigt att det finns utbildningar som inte bara definieras mekaniskt av sitt merit-/konkurrensvärde, men idag är det inte speciellt opportunt att säga så.
SvaraRaderaDen ensidiga nyttofieringen av universitet och högskolor har gått längre än du kanske anar. Visst, dagens system är upplagt för en student som vet från dag ett (vid 18 års ålder eller ännu tidigare) vad han/hon vill bli och som tar sig igenom som en målsökande robot, går ut på tid, jobbar extra vid sidan av studierna rätt så oavbrutet för att öka sin anställningsbarhet. En som aldrig besväras av något sådant som nyfikenhet på det som finns under/bortom formuleringarna i böcker och artiklar eller av något verkligt behov av att förstå, som skriver som en duracelldresserad kanin och pluggar för tentorna. Det är den normen som man haft för ögonen när man byggt om högskolesystem, studiemedel m m de senaste femton åren. Snacket om livslångt lärande är en fet bluff; vad man vill ha är den här sortens torpedstudenter och det gällde Östros lika väl som Björklund.
Jag tror dig rakt av. Produkten liknar den människotyp som Musil travesterar i porträttet av "dyglingen" Lidner eller den präktigt lineäre och sublimt ointressante Hagauer.
RaderaSka återkomma till dessa herrar via Musil.
på min gata har det öppnat en ny salong för nagelvård som heter MYSNAGLAR.
SvaraRaderaEn god jul utan nageltrång tillönskas dig ; )
RaderaNågon borde jaga dem med koffernaglar... ;)
RaderaPrecis Gabriella, Sverige har blivit obildat ! Och det har gjorts möjligt tack vare det du beskriver: en ren nyttoaspekt ! Den andliga döden kom före besluten om avverkningen av folkbildning och allmän humaniara som väsentlig del av civilisationen. Den dog i och med att såporna intog teve, av att dollargrinet blev ett snällt leende och inte alls hånfullt. Det dog av allt denna snabbodlade skit som ses som något väsentligt. Det är mer än ekonomi och läroväsen som står på spel, det är hela vår civilisation.
SvaraRaderaJag fryser till is bara jag tänker på det.
Frys inte. Tänd ett ljus ; )
RaderaTack för kommentar.
Jag tänker efter år av "inlärning" på det socio-ekonomiska fältet att det är oerhört märkligt att vi låter våra (läs framförallt USA) samhällen toppstyras av en samling totalt amoraliska affärsmän. Kannibalkapitalism.
Folk är inlärda att beundra dessa ytor. Ta efter. Inlemma sig i skocken av förhärdad konsumistisk idioti.
Men jag tror att det kommer att vända. Dialektiken - du vet.
ps. obildningen ter sig som allra vanligast som en djup okunskap om hur samhället fungerar; hur ser det ut i den o den miljön, hur fungerar vården, skolsystemet, hur hänger allt ihop ? Vilka ömsesidiga beroenden håller oss samman, hur ser nätverken ut och hur påverkar det mig och hur påverkar jag det andra...? Såna frågor lyser med sin frånvaro från Skåne upp till Kiruna.
SvaraRaderaAnknytande länk här: http://boxgabi.blogspot.se/2011_12_01_archive.html
RaderaSverige blev helt klart ett annat slags land under 90-talets kris (och efteråt), brackigare, med djupare klyftor och med en allt djupare obildning, men maskerat som kunskapslyft och ökat spelrum för unga dokusåpamatadorer osv. Visst kan man säga att en del gamla illusioner och offentliga lögner slets bort, men det har inte kommit några nya verkliga, samhälleligt integrerande krafter istället, den nya högern orkar inte ens skapa någon annan ide´om vad Sverige är än att vi ska vara som ett Texas minus religionen (?!) och det ges väldigt litet debatt som klarar att hålla ett kritiskt avstånd till den där nybrackiga grisigheten - i alla fall på de ställen där den debatten skulle få genomslag. Folk som syns i offentligheten argumenterar inte längre, de sysslar med storytelling, dvs berättar pr-mässiga sagor och pimpar det med de starka känslor de vill ha med i bilden.
RaderaIbland när man tänker på det får man helt enkelt lust att citera Erik Hedéns beryktade recension av Eyvind Johnssons debut: "och personerna äro allesammans ynkryggar - man läser om dem och tänker 'Att de bara orka!' " Det är klart att en figur som Johan Stael von Holstein är ett skämt, men många av dem som vill se sig själva som radikala eller nytänkande har ju grottat ner sig i en liknande dynga; vem orkar ha intresse eller förtroende för alla dessa dumslught hippa krönikörer och pr-konsulter?
Ja, du. Året slutar som det började i dystert med uppiggande mostånd. Vad jag inte förstår är varför inte folk med cred - som Kerstin Ekman eller Sven Olov Liedman ger sig in i den här sortens debatter oftare. Men vi har ju Ola Larsmo - och hur "kul" är inte det? Hej.
RaderaEn ordentlig debatt mellan Liedman, Engdahl och Björklund om den högre utbildningen, med en bra och skärpt moderator, det hade varit något det. Tyvärr tror jag inte att någon i dagens läge kan dra Björklund in i den sitationen så att han tvingas försvara sig på riktigt.
RaderaGod Jul!
Ja. Eller så kan vi ju invitera den här helt underbare pedagogen ett par gånger om året.http://www.ted.com/talks/ken_robinson_says_schools_kill_creativity.html
SvaraRaderaJag är inte alltid FÖR Ted Talks, men just det här är bra. Och humanistisk vinkel.
Jag tror eg inte att Björklund är så ondskefull som han ser ut; det ligger ju ngt i hans kritik; han har bara inte alla hästar inne: Att det inte går ihop med slapp utförsäljning av skolor, dåliga (ofta sponsrade) läroböcker och för få lärare. Han har någon sorts militärisk medicin; Betyg. Tidigt. Och det är inte fel, men det är absolut inte vad alla de underförsörjda ungarna behöver.
Du kan söka på en annan fin psykolog/pedagog: kanadensaren Gordon Neufeld - som också vet vad ungar behöver. För att det ska bli en god jul.
Tack för tipsen! Nej, jag tror iaf att Björklund har rätt i att det är orimligt att kräva/vänta sig att i princip alla ska ha formell högskolekompetens, att alla "borde" läsa teoretiska ämnen enligt, pro forma, samma schema på gymnasiet. Han har rätt ia tt det behövs ett bättre utbud av praktiska utbildningar med hyfsat säkert meritvärde i relation till jobb. Men han och regeringen verkar inte alls ställa frågan *varför* det har blivit som det blev i och omkring skolan, t ex att arbetsmarknaden har förändrats.
Raderajag har svårt att se hur man i längden ska kunna försvara skolplikten, om det här fortsätter. Om nio eller tolv års skola blir i stort sett värdelösa som startbana för ett riktigt jobb - och det är de nästan idag, kunskaperna kan vara urmodiga redan innan den dag man går ut, och det är ju ingen vettig arbetsgivare som vill anställa på ett grundskolebetyg idag - hur kan man då tydligt motivera av princip detta att alla barn måste gå i en skola utanför hemmet? Det är klart att det kan beskrivas som en inskränkning i familjens frihet.