Över till underhållningsdetaljen

Bästa slidegitarren, ur en av de bästa filmerna. Ry Cooders musik till Paris Texas (Wim Wenders).




Och så den här låten, som gjord för en kommande afton: Chan Chan med Buena Vista Social Club, från Kuba (som Wim Wenders också gjorde en film om). Tar med den här också när vi ändå är igång.
Jag hade turen att se detta uråldriga älskvärda gäng på Vattenfestivalen i Stockholm; vilken sommar minns jag inte. Some people never get old. Är inte det ett bra års-slut?

Var vi kom ifrån

Vart är avdunsta timmar - känns högre i senor?

Det här kom till mig från en vänlig mailkontakt. Dikten var på tyska. Jag försökte med en google-översättning. Hur det kan bli. Även Goethe skulle skratta lite.



Avstämning

Passion ger lidande! - Vem blidkade
Beklommnes hjärta som förlorat för mycket?
Vart är avdunsta timmar över snabbt?
Förgäves valdes som den vackraste du!
Trista är "anden, förvirrade starten,
Den höga världen som den bleknar till sinnena!
 
Musik flyter ute med änglavingar
Väver de miljontals Toen "på ljud
Människor att tränga rakt igenom,
För att fylla honom med eviga skönhet:
Fuktar ögat, känns högre i senor
Gudarna värde anteckningar som av tårar.
 
Och så underlättar hjärtats flinka anteckningar
Att det fortfarande är vid liv och vill föreslå och föreslå
Tack vare en riktig hand över donation
Själva erwiedernd gärna darzutragen.
Eftersom filt - oh att det skulle vara för evigt! -
Den dubbla lyckan av musik och kärlek.

 
Johann Wolfgang von Goethe

(Obs: Hjärtats flinka anteckningar som vill föreslå och föreslå - rena Gabitrippen?)

Originalet HÄR 

Framtidens EU?

Ser ni vad som är den avgörande skillnaden mot idag? De har tid, de sitter nedsjunkna i tid i kroppar som har tid. Bara det en predikan. Gloriorna symboliserar enligt min oortodoxa tolkning att de är koncentrerade på det enda väsentliga, och inte har sålt sina hjärnor till Mammon. Giotto Pincit. 1300-tal.

Länkar även till en vettig EU-diskussion hos Bengt O. Här och Här. Har inte själv något klokare att säga. F.n.

God Jul med Brahms Intermezzo

Svatoslav Richter spelar. En av de få pianister som jag minns från mina föräldrars "diskotek". Som barn eller ung flicka tyckte jag alltid att han såg en smula brutal ut, han hade inga "pianohänder". Men han spelar som en lidelsefull ängel. Kanske var det någon som sa till mig redan då att man inte skulle döma hunden efter håren. När jag nu återvänder till några av hans inspelningar kan jag inte tänka mig en djupare eller mer lyhörd interpretör.

När vi ändå är igång med det ryska, och för att det inte ska bli ett alltför gulligt julkort, lägger jag till en Rachmaninoff-konsert, med Rachmaninoff själv vid pianot. Den är lite åldrad och skruttig i ljudet men för oss nördar ändå en upplevelse av sär kvalitet. Därmed önskar jag er en livlig, fridfull och Glad Jul.

Karlfeldt

Från tidig skymning, då lamporna tänts
i östligt kor
och vintergatans valvsegel spänts
av flammande flor,
det susar ibland intill gryningens väkt,
som stjärnornas lugna andedräkt,
en enda ton, en glasigt klar
och underbar. 


Ur Vinterorgel. 

Nagelteknologernas tid - och Obildningens

Alldeles vid hörnet finns en stor frisörsalong, med mycket vitt, flott och få kunder. Salongen skyltar också med Nagelteknolog, och jag ser en kvinna med latexhandskar och munskydd pyssla med en annan kvinnas klor. Här har man en affärsidé som funkar. Allt i ett.
Inget ont i det. Varje människa får väl glänsa så gott det går, med eller utan julgransglitter i nagellacket. Men av någon anledning kopplar jag ihop detta lilla hantverksrevir med en debatt om skolan nyligen.

Vi har ju hört att osten i välfärdskakan har hål, och att det vore bra om ungdomar med dåliga betyg fyllde i dessa hål med praktik; i kök, frisörsalonger, köttdiskar, snickarglädje och gud vet. Det är i alla fall en del av Björklunds recept för de nästan utanförslagna. Lena Sommestad har förstås en annan syn.

Flickors betyg går upp, pojkars går ner, och vi har inte längre några segelfartyg att skicka de vilda pojkarna till. Praktik och hantverk KAN vara en lösning. Men att undervärdera kunskaper och vägledning till kunskaper kan inte vara det. Först måste man se till att göra rätt för de som verkligen kunde förkovra sig om de fick ett stödjande  sammanhang. I Sverige har folkhögskolan varit det för många, och i radion idag hördes en essä av idéhistorikern Sverker Sörlin om folkhögskolans betydelse. Men det är som med allt annat väsentligt; folkhögskolor är på nedskärningslistan och om de skulle konkurrensutsättas har vi kanske några käcka kockskolor och nagelteknolog/frisör/hundfrisör-linjer kvar. Budskapet är nämligen konstant: Lär er det som man snabbast möjligt kan göra pengar av. Denna nyttotanke börjar nu även nagga Universiteten i kanten.

I en debatt i TV härförleden om skola/utbildning berättade journalisten Jan Gradvall att franska företagare finner det utomordentligt tråkigt att äta middag med svenska affärsmän; alldenstund de senare inte har något annat att prata om än jobbet, och möjligen lite golf. Ingen aning om litteratur, film, teater, konst, dans, opera, whatever.

Talk shop är vad man kan när man inte är någon intressant människa. En intressant människa är nämligen en med intressen och inte alla hål in one.
Jag tror här skulle kunna finnas ett gemensamt motstånd från kulturvänster till kulturkonservativa: Att inte utarma skolor och barn på den västerländska kulturen (och annan). Att inte göra dem så jävla fattiga i anden att deras enda extra bonus är ett par stenhårda glittrande klor.
Till utarmningen hör att det blivit allt vanligare bland unga att "köpa" sig till en examen, skaffa en spökskrivare för en avgörande uppsats, fuska sig fram. Och visst: Om affärsvärlden är den enda modell man har så blir det ful och likgiltig business även på gymnasienivå.

Men: Det är förstås inte bra för ett samhälle, inte ens för ett postmodernt hyperekonomistiskt och skolförsäljande samhälle att odla fram en sån inre fattigdom. Som motsats nämnde Gradvall ett universitet i USA där humaniora - "the arts" - är linkat till varenda kurs.

Vidare om folkhögskolornas betydelse: Vi skulle kanske inte ha en Lars Ahlin, Ivar Lo, Gustaf Sjökvist, Dan Andersson, Mirja Unge eller Ann-Charlotte Alverfors utan dem. För att bara nämna några som börjat sin bildningsresa där.
Och här finns den första och viktigaste delen av Sverker Sörlins radioessä om folkhögskolan. 

-------------------------------------------

Hela Gradvalls artikel här.

         Teckning gjord i lilla skruttverktyget Paint: Platon beundrar sina nagelskulpturer.