Hur skapade Gud världen?

Hur skapade Gud världen?

Han skapade mig först. Mig och jag. Inte en och en annan hen. Mig först, jag såg ut genom mina fönster och förstod att han gett mig allt.

Han skapade sedan alla de andra migen och jagen. Som såg ut. Fröken Hirs på andra våningen, herr Orlander i huset mitt emot, fröken Kaja som har så långt hår, och Herr och Fru Underberg under mig. Och ytterligare skapade han President Obama, Assad, Putin, Volvochefen, Karin på Svt, Ulla i kiosken, Hannele på Ica, Sven i cykelverkstan, Pär, min väninnans man, och min väninna. Samt några till jag inte ska trötta ut er med att nämna. 

Och alla dessa skapade Gud Först. Alla migen och jagen. Och det är det som gör det svårt att synkronisera, alla dessa skallar som tror de kom först och är av Gud utvalda till Gud vet vad. Folk bråkar alltså än idag om den första platsen. Jag kan märka det på stämningarna omkring mig. De långvariga konflikterna om ett land, ett hus, ett arv, en banan som ingen vill dela. Apans problematik.

Alla de osynkroniserade som dock kan säga både hej och god dag och ”nice meeting you” osv. Men det funkar inte riktigt – för innerst inne vet de alla att det bara är jag och mig det handlar om, och att Gud gjorde rätt när han skapade mig först och åt ingen annan lika många bananer. 

Det är därför man blir så över sig lycklig när ett par gudomligt utvalda jag kan synka ihop sig, om så bara för några timmar. Det kan vara två eller flera, det kan vara en lördagskväll eller en onsdag morgon, men så med ens är det några som klykar i varandra, som är som om de var ympade på samma träd, och börjar skjuta en enorm massa skott bara för att de växer så bra ihop.

Fortsättning följer.