Ursäkta uttrycket men jag blir hög på snö. Vackerdagar som denna.
Att efter samtal med en klok person komma ut i den vidare horisonten. Som jag alltid tycks behöva. Solen kom fram och ställde in och kom fram igen. Belyste isen som en spotlight inställd på konsertpublik. Men ingen kom. Utom jag.
Spotlighten växlade från norra till södra sidan av sjön. Skuggorna blev längre, isen blånade. Men varje gång den lättare snön blåste upp från isen uppstod en låg sky av ljus. Vitvind. Stråk av miljoner fina korn genomlysta av sol. Skuggan av skogen där bakom.
Och så tror moderata kulturborgarrådet si och så att man kan betrakta ljussättare som någons sorts osignifikant extravak. När de kan förvandla hela rummet, ja, en teaterscen till Horisont. Gud var inte för inte intresserad av Ljus. Extra vaket har betydelse.
......................................................................
Och Här har ni Marie-Louise Ekmans arga och roliga prosapoetiska protest mot bemanningstänket.
Samt en länk till densamma teaterdiskussionen på Copyriot.
Bild ur dokumentärfilmen: Last days of the Arctic.
Aha, du var ute där på isen. Vi var på Bergianska och satt på våra handskar en bra stund i lä på en liten snöbefriad grässlänt och spanade ut över Brunnsviken. Vi såg en ensam fiskare och några enstaka människor som rörde sig långt borta.
SvaraRaderaEn varm skön jacka är en bra investering.
Jag var en av de enstaka, tillsammans med en ballongglidare. Visst var det bara såå strålande idag! Mars är härligast när isen ligger fast och ljuset bara växer.
SvaraRaderaMen ingen jacka håller helt för den här vintern. Fleece och merino-ull next!
Det du skriver här är ju rena konstverket. Kombinationen. I tankarna ser jag dig lägga upp uttrycksfullhet på paletten innehållande kulturborgarrådets ytliga idéer ihop med en grafisk bild där små utsatta människor strävar i en isande kall värld blandat med din egen vildsinta längtan till frihet och öppna vidder. Det är närvaro och skönhet i denna komprimerade form. Fint.
SvaraRaderaDet var en väldigt fin reception, tack.
RaderaDu läser nästan mer mellan raderna än jag gjorde ; )
Gabi, din blogg är något alldeles extra. Får jag berätta en historia? Som sjuåring fick jag en dag en ny bok i present av min mamma. Den hette "Vi busungar". Som jag älskade denna bok! Den lästes högt av morföräldrar som kunde förklara det mesta av textens dunkla spår för en unge född i tidigt 70-tal: gårdsmusikanter, vedspis i köket och "att buda"...Jag identifierade mig med huvudpersonen som var en rolig och självständig liten tjej, enda barnet och duktig i skolan med en allra högst närvarande morfar. Snart följde "Vi barnungar" och "Vi tjejer". Böckerna står kvar i min hylla, slitna och fyllda med varmchockladfläckar...en gång om året läser jag om dem och minns något om mitt ursprung, om det Stockholm som inte längre finns och om vikten av kontakt mellan generationerna.
SvaraRaderaI tonåren växte mitt intresse för skådespeleri och jag kom över en ny bok: "Inte bara applåder". Barndomsvärldens litterära uppvaknande och ungdomsårens beundran för de äldre skådespelargenerationerna förenades. Jag älskar fortfarande den boken.
Idag följer jag troget din blogg. Av många skäl så klart. Men jag vill passa på och tacka idag för alla dessa läsupplevelser som sträcker sig över ett helt liv och som omfattar så många i din familj.
Vore roligt att få träffa dig någon gång!
Kram från Rom
Tack för din vänliga kommentar, inklusive berättelsen. Det är alltså min mammas böcker du läst som barn och ung.
SvaraRaderaRoligt att höra, fastän jag inte vet vem du är.
Utflyttad till Rom? antar jag.
Tack för ditt svar! Jag är delvis uppvuxen i Rom med svensk mor och italiensk far och har de senaste fem åren arbetat som vice direktör vid Svenska Institutet här i staden. Är konsthistoriker och heter Sabrina. Är dessutom lite ovan vid all form av virtuell kommunikation...;)
RaderaDå har vi konsthistorien gemensamt också.
RaderaVar glad att du inte är så involverad i det virtuella.
Här finns fina skribenter och "vänner", men jag tror jag haft tur med den lilla grupp jag internet-minglar med. I övrigt kan det lätt bli för mycket.
Sabrina: var det inte namnet på Audrey Hepburn i nån av hennes filmer?
Jovisst! Jag tror att filmen kom ut runt 1956 och hette "Sabrina fair".
Radera