Utflykt mellan berg och skogar

Idag gjorde vi en liten utflykt, min granne Eddie och jag. Det hampade sig så lägligt, just som jag kände behov av att röra på mig kom han och frågade om jag ville hänga med till Vilhelmina. Vi startade vid tiosnåret, i en ljus dager med lagom frost på vägen. "Som sandpapper" sa Eddie. Passerade ett antal små byar men mest bara skog, fjäll, skogshöjder i svartvitt, och så den ännu levande lilla forsen vid Bielitje. Överallt frost i de ljusa björkarna och massor med snö i granarna och på de branta bergens fallsidor. 

Vi tycker båda att vintern är härlig, och lika vacker som sommarhalvåret. Under en dryg timmes färd hann vi också berätta lite mer om våra liv för varann. Lugnt och oforcerat med inslag av skratt. Tills den stora sjön Malgomaj öppnade sig och himlen ljusnade och vi var framme i Vilhelmina.

Fikade gjorde vi, som man bör, och begick tröttsam inhandling, som man måste. Kånka påsar, dra dramaten, in i bilen och hem. Hemvägen lika vacker som ditvägen, men lite fler mötande bilar. Det kom snörök från timmerbilen. Sen såg vi fullmånen gå upp över Malgomaj. Solen kom fram ur molnen och glittrade över Bielitje, innan den försvann bakom Gitsfjället. Vilken utflykt! Och när vi kom hem var det mulet, och jag tog min vanliga sparktur. Kort sagt, en bra dag. Trots att den började med besök hos (min trevliga) husläkare, och prat om knäoperation. 

 

Vilhelmina från sjösidan.