söndag 5 juli 2015

När kropparna ska ut

Nu är det sommar. Kanske ni märkt det? 28 till 31 grader i Stockholm. Man öppnar alla fönster. Går ut och simmar i kvällningen. Inser att man blivit cirka hundrafemtio år äldre på några år. Framhärdar med att vara ute bland andra människor som är yngre, hippare och mera hejans på alla sätt.

I alla fall. Igår var årets första simtur och den var inte varm, men tapper. Jag simmar gärna där folk inte solar och smörjer sig och har sig. Det är nästan samma avvärjningsmekanism som att inte vara på varuhus eller restauranger där det spelas musak. Man vill dock vara lite ifred med både sina öron och sin kropp.

Som vanligt ser jag folk som är för tjocka och folk som är för magra, killar som jobbat ihjäl sig för sina muskler och kvinnor som, tja, något liknande. Blir därför så väl till mods när jag betraktar vad konstnärer gör när de ser på kropparna. Den ömhet som kan återfinnas i en kolteckning eller en pastellmålning, den är det man ska ha, när man handskas med kropparna.


Målning: Degas

Målning: Toulouse Lautrec
Toulouse Lautrec
Degas

Målning: Matisse

Sen övergår vi till Eugéne Jansson, som ju målade under en tid när kroppskulturen började växa fram. Han var på grund av läggning mest förtjust i att måla av nakna män. Tyvärr kan man också ana den stelhet och perfektion som den tidens anda, liksom vår egen, gav upphov till i sin kult av kroppen.
Nog ser de ut att ha lite tråkigt, atleterna i de två sista målningarna. Ja, det var det, från mig, idag. Reclining on the sofa, mostly.






3 kommentarer:

  1. Tack för fint inlägg om kroppar och ömsinthet. Inlägget påminner mig om dom gånger jag badat bastu med andra kvinnor som jag inte känner och som t.o.m. är en del äldre än jag och där mycket hänger och slänger och skrynklar sig. Lite mer än på mig själv alltså (än så länge, ha ha!). Och visst finns det en sorts skönhet i det. Kroppar som levt ett långt liv och där det syns.

    Och Eugene Jansson håller jag med dig om. Det är nåt liksom lite för rent och idealiserat över dom där manskropparna nästan så man (jag) kommer att tänka på konsten under "Musse-Busses" tid, t.ex. dom där statyerna av atleter som finns utanför stadion Foro Italico i Roms utkant. Men så får man kanske inte säga - hysch, hysch...

    Och så är Matisse lite rolig: har en av dom en kille på ryggen eller har han misslyckats lite med perspektivet?

    SvaraRadera
  2. Ja, Matisse var ju inte så noga med vare sig rummet eller anatomin. Utan mest intresserad av rytmen och koloriten i en målning, Lite förenklat.

    Och den gode Jansson, vad ska man säga: Det är lätt att inrangera honom i en typisk homosocial lätt nazianstucken estetik (övermänniskor och sånt) - men innan jag svär på det ska vi gå till källorna.

    Din bastu-erfarenhet delar jag. Efter att jag simmade i många år på badhus. Mycket trevligt med alla dessa olika tanter och kvinnor, feta, överjävligt magra, eller bara hyfsat normala. En som var 80 var en av de snyggare. Gammal operettaktris. Nu är det tyvärr länge sen, på grund av misslyckade renoveringar som måste göras om hela tiden. Det är mkt lurt med renoveringar nu förtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eeeh - renoveringar av badhuset alltså. Inte av 80-åringen ;)

      Radera