torsdag 7 februari 2013

Är kineser modigare än svenskar? Finnegans Wake...

Nu är den ute i Kina; Finnegans Wake - den där underliga underbara uttröttande boken som jag bara försökte mig på ett par månader i min nyfikna ungdom. Man borde sjunga den högt. Gärna med kubanska rytmer i bakgrunden.

Hur som: Jag blir rätt betagen av att någon språkbegåvad kines, litteraturvetaren Dai Congrong, under tio år koncentrerat sig på översättningen av ett verk som ingen svensk hittills mäktat med i sin helhet. Den första delen är ute nu. Och hon säger sig vara mycket trogen mot texten. Men undrar jag - hur går det till, när allitterationer, språkliga påhitt, gudar och brevbärare, i små förskjutningar driver texten vidare, som det kan verka, på egen hand. Fria associationer är till stor del metoden i Finnegans Wake, och en språkdrift som av några kallats "schizophrenic word-sallad". Fast vi alla vet att den här osmotiska anti-romanen inte skulle lämnat Joyce´s skrivbord utan grundlig genommangling, aka redigering.

Så hur gör en kines? Kan ni överhuvudtaget se framför er hur en förskjutning i tecknet för träd blir en storm, eller hur en flod blir en kvinna blir en fitta; eller vad det nu var som rann upp ur Joyce´s hjärnas förvandlingar och nu ska bli små, vackra, stabila tecken. Märkligt. Diskutera det gärna!

Här inledningen till Finnegans Wake: åtminstone den har väl alla mina läsare läst och särskilt de som inte tillhör "kultureliten"?

riverrun, past Eve and Adam's, from swerve of shore to bend of bay, brings us by a commodius vicus of recirculation back to Howth Castle and Environs.






Här en kort artikel i Tidningen Kulturen. Och en notis i danska Politiken.

8 kommentarer:

  1. Nej, jag har inte läst. Å andra sidan tillhör jag ju inte heller kultureliten. Den är för bred för mig. Och så innehar jag ju posten som Idiosynkratiska Sällskapets ordförande. Det är ingen lätt uppgift, ska jag säga...

    SvaraRadera
  2. Fast min lilla anspelning på kultureliten var ju tvärtom, Lennart; nu går det ju bra att höra till den utan att ha läst både det ena och det andra, så ironin låg liksom där; att de som INTE tillhör kultureliten kan ha läst den, möjligen.

    Fast ähum - du är väl då kulturelit? Och att idiosynkratierna kräver sin tribut förstår jag. Men det lilla man nu orkar av Hey Mr Finn Again, är ganska så kul.

    SvaraRadera
  3. Inte heller läst, bara doppat näsan. Men den kulturelit som tydligen nu skall styra Sv.D och dessutom vara dess publik vill man ju inte tillhöra. Den är för bred som Lennart säger. Here Comes Everybody kan man säga.

    Kanske Flanagans Fake liksom Joyce själv hör till det som är roligare att läsa om än av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, min point var just ett ironiskt finger till "kultureliten", den som inte läst Lagerlöf och inte Dostojevskij, mm.

      Men vad beträffar Joyce håller jag inte med; han är rolig att läsa, om man bara har lite tålamod och inte avkräver sig själv att svälja hela paketet i ren kulturell mani. Själv har jag pallrat mig igenom ungefär 3/4 av Ulysses och 1/4 av Finnegans Wake. Gott nog ; )

      Och så har jag läst Porträtt av författaren som ung samt Dubliners, med närmast absolut behållning. "The dead" som Huston sen gjorde film på hör dit, plus den lågmälda storyn om en kärlek som aldrig blev av; minns inte namnet, men den hör till de bästa noveller jag läst ever. One Of A Kind!

      Radera
  4. Efter att ha funderat en stund, så vill jag säga att, nej, om man med "elit" menar "de bästa", "de som ligger främst", så tillhör jag inte alls någon kulturell elit. Jag följer mina egna, snävt idiosynkratiska stigar inom en liten del av kulturen, främst litteratur och (samhälls-)filosofi, där jag tycker mig se kvalitet och har genom åren som autodidakt skaffat mig åtminstone en viss halvbildning - men jag har ingen bredd och "följer inte med" - för att inte tala om det allt vidare fält av populärkultur som numera ingår i kulturelitens ansvarsområde - där är jag helt borta… Men bara för att jag väljer bort det mesta och inbillar mig att det finns bättre och sämre, så tillhör jag ingen elit. Bara en grupp av något avvikande individer...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ett jävla tjat om kulturelit - jag menade det ju både 1) satiriskt och 2) individuellt.

      Kollektiv kulturelit kan som alla vet nu omfatta kloka intressanta ex och uppblåsta ytliga ex.
      Men den som oberoende av fack och trender och profit och grupptänkande läser det han själv tror på är också en sorts elit, i mina ögon, take it or leave it ; )

      Radera