Sverige, Sverige coachland. Konsultland. Föredragshållar-må-bra-land- Tänka-positivt-skratta-på-sig-kurser. Men framförallt, numera, i växande arbetslöshetstider: Ett coach-land.
Nu ska ni inte sitta där och tänka illa och tro att jag menar såna hyggliga coacher som Victorias f.d. träningscoach Daniel. Nej da, lite ländryggsarbete och magmuskelfeeling och pilates-bollar har aldrig gjort någon illa.
Nej - jag tänker på hur varje statlig/och/eller/kommunal verksamhet nu blivit föremål för sneglarögon: Ni vet de där trollen som står i skogen och skyfflar in guld i sina grottor. De sneglar på vårdmottagningar, rehabcentraler, äldrevård, barnomsorg och skolor. De ser ett litet klipp. (Jag bortser nu på mitt vanliga satiriska sätt från det lilla fåtalet som VILL någonting MER än att tjäna pengar på transaktionerna.)
Ja: Och så har vi då coachföretagen. De som är kopplade till "en aktiv arbetsmarknadspolitik", och som innebär att några otroligt engagerade mänskor ska hjälpa till att putta ut folk i arbetslivet: Skriva CV, kamma håret, putsa skorna, koncentrera sig på tangenterna och lilla tråkprogrammet Excel, tänker ni. Ja, kanske det.
Men nu handlar det om stora pengar, och folk som föses omkring utan support, och med urusla datorer till det facila priset av 32.000 per person och månad. Tänk Riktig Utbildning för samma pris. Tänk några rejäla kurser i dövspråk, fotvård, busskörkort, franska, växeltelefoni, turism, historia, barnpedagogik, ergonomi - eller vad vet jag.
300 är vår volym, säger den enfaldige chefen för ett litet exat företag som låter folk sitta och vänta på uttjänta datorer och några möten i veckan med en överansträngd coach. Många av de som söker jobb blir anvisade detta idiotiska vara-på-plats-i-vadå? som krav. Man dealar med folk som om de var huggen skog: 300 är vår volym. Kapa!
Tänk 300 x 32.000 x inte-vet-jag-hur-många på alla andra ställen. Multiplicera det med årets tolv månader. Och simsalabim: Sverige har råd med att utbilda arbetslösa! Vad man däremot inte kan försvara är en löjeväckande "jobbpolitik" som är som gjord för att sudda siffror och gynna fixartyper.
God natt i advent!
---------------------------------------------------------------
Den som vill veta mer kan höra ett program gjort av Sveriges radio här, som tände på detta blogginlägg.
Hörde delar av programmet på radion igår och kan inte annat än hålla med dig och ruska åt huvudet åt att det här coachandet fortfarande får pågå.
SvaraRaderaKommer att tänka på Peo Rasks lilla pärla till bok, CV, i vilken han skriver om sin tid som "kund" på ett jobbcoachingcenter. Han inleder:
"De sa åt mig att skriva ett CV.
Jag sa att det heter en CV.
Där gick allt fel."
Ja, och nu är han förlagsman, på ett litet förlag, och väl är det.
RaderaJag hoppas den dagen kommer och kommer snart, när de arbetslösa inser vilket viktig funktion de har i den "nedåtgående spiralen"!
SvaraRaderaDet där skulle jag vilja att du utvecklade, här eller på din egen blogg.
RaderaMen alltså, generellt, riktig utbildning, (låt oss addera ovan nämnda med ekologi och statskunskap), kan inte ges av drontar/entreprenörer - där kan man alltså inte "skapa" jobb/företag/nya hemuler med sneglarögon - utan man har de högskolor/utbildningar man har - och det är dit pengarna borde gå. Så att människor går vidare, på ett värdigt vis.
Jag tänker alltid på Roosevelt och vad han åstadkom under depressionen av jobb för konstnärer och alla möjliga - på trots av de ärkereaktionära penningmogulerna i USA. Depression kan var en öppning, inte en sluten kulvert av "åtgärder" (i ett jobblandskap där opererade pattar och kontakter på Stockholms-krogar snart väger tyngre än kunskap.)
Skickar adress till ovanstående kommentator för att han är arg på det rätta sättet: Här om statliga bidrag till de rikas nöjen:http://tankesmedjandetsovandefolket.blogspot.se/2012/11/hogerns-bidragslinje-ar-i-verkligheten.html
SvaraRaderaVad jag menade var att med gällande politiska och ekonomiska system är inte full sysselsättning möjlig. När Anders Borg pratar om full sysselsättning menar han jämviktsarbetslöshet. Det är det optimala för företagen och kan variera mellan 5-10%. Alltså kommer det alltid att finnas hundratusentals utanför arbetsmarknaden eftersom företagens vinster sätts högst på listan. De arbetslösa är alltså viktiga för företagens vinster och då borde de väl inte behöva svälta? Vad som sker nu är värre men det ska jag skriva om på min blogg.
SvaraRaderaOkej. Ska läsa din fortsättning.
SvaraRaderaDe avskedade och "friställda" är alltså "nödvändiga" för företagens vinster. Ja. Och därmed kan vi avveckla den "nya" skuldbetonade synen på de arbetslösa.
Men om nya företag blomstrar, låt oss säga inom eko-teknik, kan det förstås hända saker, marginellt.
Om man nu inte tror som en blind på att servicetjänster är framtiden. "A nation of windovcleaners" som Gordon Brown så riktigt formulerade det någon gång när han var på hugget. (Vilket då kan kopplas till ovan länkade inlägg av dig).
Jag tror att Sverige är på väg åt helvete, men det kan och går att förändra.
SvaraRadera