Nej. Och ändå. Jag vet inte, men jag tror ätten Tillisch är av större värde för oss svenskar än gentlemannaspionen Bond.
Alltså - för er ovetande: Den helt igenom ljuvliga äppelsorten vid namn Signe-ish, döptes efter den danske greven Tillisch´s dotter, och odlades först i Danmark, senare även av en länsgreve Rantzau Rosenvold. Sorten började spridas i svenska trädgårdar under senare delen av 1880-talet. På 1980-talet bodde jag i hus med trädgård där detta äpple fanns i stora bingar på ett gammalt träd. Tillisch, Rantzau Rosenvold, man tackar!
Apropå svenskhet. Och invandring och så.
Detta äpple kunde maken och jag lagra i månader, ja ofta ända fram till jul. Det har en syra som vida överstiger andra svenska äpplen; en söt syra, inte en sur. Samt en osedvanligt krispig konsistens. Äpplen av sådan halt, knappast långväga transporterade, kostar nu 25 kronor kilot i Stockholm, medan äpplen från Australien, som smakar bortglömda rovor, kostar 19 kronor kilot. Det är i samband med dylikt räknande man blir Miljöpartist. Närodlat är bäst, och förpestar luften mindre.
Men jag hade inte tänkt att bli politisk idag. Mera minnas vad jag uppfattar som godaste svenska smaken. Och inse att den kommer någonstans ifrån. En trädgård. På jorden. Och ja - även numera - från ett mycket bättre ställe än gurkmajonäs, räksallad, korv, pommes, och allt annats som säljs och produceras av beteendestörda ingredienser med maxtillsatser och multivinst. Jag bar hem två kilo grevlig frukt. Invandrarfrukt. Äkta svensk.
Alltså, blir det inte både bättre och mer ANALOGT, om man säger My name is Tillisch. Signe Tillisch.
SvaraRaderaJag tycker att du förminskar lite här genom att kalla kvinnliga äppelsorter vid förnamn.
Annars är det ju ett jädra bra spionnamn, lite som Mata Hari på något vis. I morgon, förhoppningsvis kommer en text på Blott Sverige som spinner vidare på det här svensk-danska temat.
Stay tuned, som folk i branschen säger.
!. Du har helt rätt, liten miss där av mig, ändrar genast!
SvaraRadera2. Spionen som odlade äpplen. Lite som Björn Ranelid. Fast tvärtom.
3. Jag tunar in.
Gillar, gillar, gillar!
SvaraRaderaKan inte få in i mitt huvud att folk hellre köper de där vattniga vaxade äpplena långtbortifrån, när det finns ljuvligt aromatiska svenska! Nån gång ska jag säga till en kund vid fruktdisken, tror jag. Då kommer hen att tänka: Vad har du med det att göra, käring?
Men det bjuder jag på - borde kanske bjuda på ett äpple, också.
SvaraRaderaJag är bara så skitglad över att närmsta livs tar in Signe Tilli-ish-äpplen. Det sa jag till snygg ung livsarbetare igår. Efter att ha påpekat att hyllan med brungula släpärter kunde behöva en upprensing. Så att. Surtant? Nejda; han älskar mig alla dagar. Letar till och med efter te en halvtimme om jag ber honom om en omöjlig sort ; )
RaderaLet´s go the golden way to tant-hood!
Åh, jag blir inspirerad av din text. Inte åt agenthållet men åt äppelhållet. Nåt träd dignande av äpplen har jag själv aldrig haft. Men har många minnen av såna - särskilt mörka höstkvällar i småstaden när syrrorna och jag var ute och pallade äpplen. Det gällde att veta vilka villaträdgårdar som hade goda äpplen och om dom hade grus på sina gångar eller inte. Hm...jag vet, det är faktiskt stöld det där, men vid det här laget sen länge preskriberat. Men smygandet, mörkret, doften av höst och känslan av att bita i ett kvällssvalt nypallat äpple finns i minnets skrymslen nånstans och väcktes nu av din Signe Tillisch-text. Blir sugen på att smaka det igen, minns inte smaken och ska försöka köpa Signe Tillisch i dag.
SvaraRaderaEn gammal herre jag träffade en gång talade sig varm för Åkerö och det är också gott, men kanske Signe är godare?
Signe väcker också minnen. Namnsdagen är 23 augusti vilket också var min pappas födelsedag. Herre Signe du och råde...brukade vi säga till honom den dan.
Tack för som sagt inspirerande bloggpost. Och inte kände jag till historien bakom. Rantzau Rosenvold - fint namn.
Jag tror du hittar Signes äpplen på närmsta Coop. Tips.
RaderaOch palla äpplen har alla gjort, det är bättre än att de blir över.
Åkerö hade vi också i vår trädgård då. Den är fin på ett annat sätt. Tillisch sprutar kraft och kan bli stora, är alltid saftiga. Åkerö har en mer diskret men rund smak.
Herre, Signe, du och Råde - en äppel-vin-kännare - jag? Men vem är Råde?
Usch för alla lågprisäpplen och annan skit som tas in och gör det olönsamt för våra egna producenter. det borde ju bara bättre att odla här, även om vissa gifter används. Bättre att skiten drabbar oss och inte de som bor i låglöneländerna.
SvaraRaderaJag skulle hemskt gärna odla Signe T men zon 4, det går bara inte. Visserligen finns det numera en stort utbud av härdiga sorter, men det är nog inte helt lätt att hitta sin favorit i dem floran om man inte tillåts provsmaka lite nu och då.
I somras var jag på Vikbolandet och såg ett körsbärsträd, det största jag sett! Det var nog 10 meter högt, kanske högre, nästan som en stor björk. Då förstod jag kommentarerna ang. placeringen av mina egna körsbärsträd. Dessa härdiga sorter blir dock inte mer än mer än 1,5 meter.
Nästa sommar skall jag plantera vin!
Du modige vinodlare! Kanske Åkerö funkar där uppe? Det SER liksom lite mer nordligt ut. Eller Gravenstein - som du hör har det också en champange-klang- Good Luck!
RaderaBodde nära Vikbolandet några somrar, på Arkö: Gudomligt vackert! Men vi hade även stora körbärsträd i vår trädgård, ett för ljusa (biggaråer?) ett för mörka körsbär. Min man högg ner det ena. Fattade aldrig varför. Där går skillnaden mellan män och kvinnor. Men han påstod det blev ljusare i den delen av trädgården. Jag tyckte det blev ett hål.
Åkerö kan gå upp till zon 4: Kolla här: http://www.spisa.nu/4.11748/varufakta/akero/
RaderaDock inte Gravensteiner...
Nja, minst zon 5, helst zon 7, tyvärr. Planterade röda vinbär som tål zon 5, billig buske så jag har råd att förlora den. Hur det gick vet vi först nästa sommar.
RaderaZilga är jättehärdig och tål ner till minus 40 tror jag. Klarar den bara de första åren blir den stark. Växter enormt och ger stora skördar rätt snabbt. Tänker att söderväggen som är stor, bleve perfekt om den kläddes i vin.
Tycker inte det där med zon är så farligt. Det blir en utmaning. Skåningar, de kan ju odla vad som helst. Fördelen med nordligt klimat är att sjukdomar är betydligt sällsyntare.
Färre sjukdomar på träd. Och inga fästingar alls på människan ; ) Det senare gillar jag.
RaderaTittade runt på Blomkvists plantskola i Finland och hittade dessa två sorter med anor. Det är tydligen att det finns många mycket gamla sorter som odlats i forna Ryssland och sedan spritt sig. Båda dessa går i svenska zon 6-7 (finsk zon 5).
RaderaAlexander. Rysk 1700-talssort som tidigare var mycket populär i hela västvärlden. Frukten har saftig, mildt sötsyrlig smak. Ätmogen efter ca 4 v. lagring, kan lagras till januari. Utomordentligt hushållsäpple till mos och saft.
Antonovka. Gammal rysk sort som kom till Finland under 1850-talet. Mycket rikbärande hushållsfrukt. Stora gulgröna frukter som mognar i November. Friskt träd.
Fel av mig! Alexander är bara svenska zon 5 eller 6.
RaderaHär länk till plantskolan vars växter säljs över hela norra Sverige. http://www.blomqvistplantskola.com/index.php?item=plant&maincat=fruittrees&lang=sv
Antonovka. Låter som något man hämtar in från trädgården i en Tjechov-pjäs. Äppelträdgården.
SvaraRadera