Massor av senkomna ärenden. Orkar aldrig gå på rea. Kommer dit när alla andra har gått hem, och bara om jag behöver något. Jag behöver nästan aldrig något. Jag gör inte ett skit för den svenska handelsbalansen. Men nu tarvades det sportskor som ska hålla för myrblöta och ett eller annat strilande vatten på fjällstigen. Snabbt ner på stan - trodde jag. Men T-banan grön linje stod stilla på grund av att någon "hamnat på spåret". Tjugo minuter senare när jag landade på 69.ans buss hade det blivit ett självmord. Pratade med busschauffören om det. Och om huruvida T-banan skulle gå igen efter att jag uträttat mina livsviktiga ärenden. Två kvinnor på bussen diskuterar incidenten. Den ena argumenterar högljutt och länge för tanken att man "bara inte gör så", för tänk vilket lidande det skapar för alla runt omkring där på perrongen. Undrar vilket parti hon tillhör. Superego-partiet? Överjagets flitiga lisor? Får lust att slå en sko i skallen på henne, men avstår.
Landning precis vid Sergels torg, tjugofem minuter i sju. Raka spåret till Drottninggatan. Clas Ohlson: Ah - visst, ett USB-minne. In och ut på tre röda minuter. Sportaffären; in tio i sju, ut två minuter över efter att ha prövat två par skor och hittat de som tål myrmark. In på Åhlens, rulltrappa höger, trappa höger igen, till sko-och-nyckel, vägen nogsamt förklarad av en vakt. Får extranyckeln gjord på tre röda. Flyt kan man ha med det enklaste ting. Sen stannar det till. Mannen som gör nyckeln är en av de stiliga och trötta invandrarna. Jag ser att han inte är glad. Vi kommer i samtal. Han berättar för mig om sin syn på Syrien, sitt hemland. Det går inte att återge samtalet, men jag försäkrar att det gav mig mer än tre månaders TV-rapporter. Han hör till de kämpande demokraterna; han trodde på en fredlig utveckling mot demokrati i sitt land. Nu är hans ögon fulla av sorg och vrede. "Vänta, jag ska berätta, en minut bara", säger han. Vi talar i tio minuter. Jag går därifrån, med skor, nyckel, USB-minne. Men också ett annat minne. Hans ansikte. Kontrasten till all vår bortskämdhet. Ja, jag hinner det jag ska. Men hinner världen?
---------------------------------------
På Torstens Kälvemarks blogg finns ett sakligt inslag om Syrien.
Här en länk till Gabrielle R.W.s blogg; om flyktinghantering. I den texten finns andra länkar om frågan vad vi gör med ankommande medmänniskor.
Nej, just det, hinner världen? Innan ännu fler dödats, skadats eller fördrivits - barn och andra civila. Mitt hjärta blöder för Syrien, för alla dom som nu skadas och dödas av andra av det egna folket, i det egna landet. Tänk att det fortsätter så där...Och varför kan inte det s.k. världssamfundet göra mer för att få stopp på dödandet och andra gräsligheter?
SvaraRaderaVad gäller rea och shopping, är jag urusel på det. "Glimrande shopping" och "shoppa loss" och sånt är inte för mig. Uppriktigt sagt förstår jag inte riktigt att så många verkar tycka det är roligt. Själv blir jag mest bara less av att gå i affärer. Behöver jag t.ex. ett nytt klädesplagg vet jag att jag bara har en liten stund på mig för sen börjar jag tänka att jag kanske kan gräva fram det eller det ur garderoben hemma istället så jag kan strunta i alltihop och åka hem igen.
Sorg och humor.
SvaraRaderaSorg över vad som sker i världen. Humor i förhållande till det mer oväsentliga. Det kan vi dela.
Nej "shop til you drop" är ingen devis för mig heller. Jag droppar efter en halvtimme. Helst.