Av dessa tre målare hann jag faktiskt träffa Hilding Linnqvist. Några år före hans död gjorde min man en stor retro med hans verk i Linköpings länsmuseum. Det var en mycket sirlig herre som verkade ha levat större delen av sitt liv framför ett staffli och kanske inte så mycket annat. Han var först en romantiker, men mot slutet av sitt målarliv en rätt så klassisk naturalist. "Hjärtats sång", nedan, finns på Moderna Museet i Stockholm. Den hör till de tidiga verken.
Anna Anchers målningar kan ni se i Skagen, eller på Den Hirschsprungske Samling i Köpenhamn. Och Emil Nolde, ja det vet ni: Han har ett eget museum. Kolla var - för jag minns inte. (Klicka för förstoringar).
Anna Ancher (1867-1956): Tulpaner i grön vas (något beskuren).
Hilding Linnqvist (1891-1984): Hjärtats sång.
Emil Nolde (1867-1956) : Bucards trädgård.
(Och även om jag ofta tycker att Noldes konst är alltför formlös och har något halvpsykotiskt över sig - särskilt om man ser hans bilder en masse på nätet börjar det gunga - så tycker jag att den lilla trädgårdsvyn ovan klarar sig med jordförbindelsen i behåll. Kunde vara en blomsterbädd vid Källhagens värdshus i Stockholm.)
Förra sommaren visade akvarellmuseet i Skärhamn en utställning med akvareller av Nolde. Formatet på målningarna var litet men färgen sprakande. Att se Noldes målningar en masse är speciellt, men kanske gungar det mindre när man står framför dem med båda fötterna på jorden är ser dem flimra förbi på en skärm?
SvaraRaderaGlad midsommar! Hoppas du har bättre utsikter än vi har:
SvaraRadera"Molnen tätnar och mitt på dagen kommer ett regn in över Halland och det når norra Västergötland till kvällen. I natt klarnar det tillfälligt upp, då 10-13 grader och den ostliga blir sydlig. I morgon regn eller skurar som kan ha inslag av åska, 15-20 grader."
Å andra sidan: att sitta på en vacker glasveranda med sill och potatis och snaps och se på regnet därute är inte heller så dumt...
Vi har strålande här. Men jag skippar en 60-persfest på Värmdö för lite mer lugn och ro med några få på Hemmafronten. Vitabergsparken närmast. Jag tror det är bästa midsommarvädret här sen 1912 eller nåt.
RaderaGlad snaps på verandan! Det låter helt i min stil.
Petra, joda, I see your point. Men jag har sas tänkt igenom det där med Nolde förr, och sett honom ståendes i en del muséer. Jag tycker om mycket, jag tål starka kontrastfärger och solnedgångar och dunkel vallmo rätt bra. Men det ÄR något han brister i, och det är formen. Inte då bara formen som volym, utan formen som rytm och komposition.
SvaraRaderaHan får lite mer stadga när han målar de stora klunsiga mänskliga figurerna.
F.ö. ÄR det intressant att låta en konstnär flimra förbi på skärmen; man kan snabbt se saker, man intes er annars ; )
Minns utställningen i Skärhamn, tror du skrev om den, eller Anna Brodow.
Jag har å andra sidan inte tänkt igenom Noldes konst något särskilt, har inte sett så mycket mer än akvarellerna de visade på Tjörn (skrev om det på bloggen), så jag talar verkligen inte med någon auktoritet här - skall inte säga för mycket om Nolde helt enkelt.
SvaraRaderaIntressant att tänka sig rytmen i formen, får fundera mer på det.
Ägnar också en del tid åt att titta på konst på skärm och håller med om att man kan få syn på saker man kanske inte skulle lägga märke till annars, om inte annat för att man får tillgång till så ofantligt mycket och ofta i oväntade kombinationer.
Javisst är det intressant.
SvaraRaderaKanske för att det finns en automatiskt distanseringsmekanism, samtidigt med ett lika automatiskt överflöd. Som ger liksom en nät-retrospektiv.
Annars anser jag ju allmänt att man inte vet tillräckligt om konst som man inte set live.
Vad beträffar rytmen i formen så menar jag kanske snarare formen i rytmen ; )