En höst vandrade jag i Oviksfjällen med min Golden Retriever. Hon var en god indian. Vi mötte ovanligt mycket renar, en av dem var helt vit. Samerna i forna tider skulle ha tolkat det som tur. Det gjorde jag med. Hunden vet jag inte. Men hon verkade vara i sin livsluft. Och bara jag satte ett finger framför munnen och sa schhsss, så upphörde varje tendens till jagande eller skällande. På det sättet var hon en indian. Vi betraktade många djur tillsammans.
Under senare år har jag ofta varit i södra Lappland. Sällan "mött" renar, utom en outsider som kom gående på vägen ned från fjället. Vi höll en meters avstånd ungefär och jag pratade lite med honom. Han var skyggare än jag, men inte autist på något sätt, utan lite lagom tagen av kontakten. En halvtimme senare kom ett par män och jagade honom med lasso. Jag tyckte inte om de där övertaget de fick när sarven hasade i halkan från den ena sidan av vägen till den andra.
En enda vinter har jag sett strörenar på isen, där uppe. En stor sjö, vitt i vitt, snöfall genomträngt av marsljus, och så tre små figurer som tecknar sig svart, tre strörenar som travar tätt långt där ute.
Om man inte visste att djur var djur skulle man kunna ta dem för änglar. Men det är djur. Och vad deras budskap är vet jag inte. Men något är det.
God jul, Gabi, säger jag nu och när jag ändå är här och kollar in renarna!
SvaraRaderaDu, det fattas en grej. SLÄDEN!
SvaraRaderaGod Jul Gabi!
Tack Gunnar; ha det så skönt - och gärna lite fridfullt!
SvaraRaderaKarin,
SvaraRaderasläden fanns inte ens på kartan. De här renarna är frigångare, totalt ointresserade av andras julklappar och stök. Det ser man ju på dem.
Glad jul önskas även dig, och familjen.
Jag var på väg att skriva att vi alltid är i överläge, och i de få fall vi inte är det blir det tidningsrubriker.
SvaraRaderaMen så tänkte jag efter. Det stämmer bara på den del av människo-djur-förhållandet som präglas av kamp. En annan stor del är ju samarbetet. Det är svårt när det gäller halvvilda djur som renar, dock.
Nej, du vet, jag har ju all sympati för det halvnomadiska samelivet och "samarbetet"; är inte djurrättslig när det gäller renar. Snarare då när det gäller grisar, kycklingar etc.
SvaraRaderaÄndå blir man tagen när man på en timme passerar från den där underliga nosande kontakten med ett djur, som sen fångas in. Jag tror att jag i det läget identifierar mig med renen; vill inte heller fångas in.