måndag 28 november 2022

By i mörker

Det hampade sig så att jag hade rätt lite mat hemma några dar. Det tar nämligen en dos extra beslutsamhet att komma till handelsboden här. Så idag när jag fick skjuts med Gerd till affären gjorde jag sen den godaste middagen på ett tag. Råstekt potatis blev det, som jag nästa aldrig gör, av ren lättja, men som faktiskt är tio gånger godare än sladdriga pommes. Till det skinka, ost, finn crisp. Och ett ljuvligt vitt vin, Sauvignon blanc. 

Vitt vin i ett vitt landskap. Intensiv arom och frostiga träd. Så mycket snö på marken nu att jag ser spåren efter räven när den gått förbi. Och detta är den enda tecknet på vilt djurliv, om jag inte räknar alla fåglar som kommer och äter solrosfrön på mitt fönsterbleck. Talgoxar mest, men också en och annan nötväcka. 

Sen var jag ute och gick på kvällen, i den stora tystnaden. Vandrade en bit bortom byn, där natten tar över, och man ser byn på håll, med alla sina ljuspynt och upplysta fönster. Granar med slingor, gatlyktor. En liten seglivad knutpunkt, omgiven av mil efter mil med skogar, sjöar, fjäll, älvar och myrar i det stora vilda. På Google Earth ser den ut som en stjärna i mörkret.

torsdag 17 november 2022

Så går en dag

Jag går i gräs och löv som knastrar av frost. Solen lyser snett över landskapet och färgar fjällens snötoppar blå i skuggorna. Isen har lagt sig på sjöarna och en och annan långfärdskridskoåkare är ute och rör sig. Skolbarnen också ute på sjön i små klungor. Isen är blank. Varenda skär efter skridskorna är synligt. Innan solen går ned färgas himlen rosa. Det är mycket romantiskt men rätt kallt. Jag går in och tar en whisky. Sen går jag ut igen med brev till postlådan. Då dångar isen i långa vackra ljud. Stjärnorna lyser, en halv måne, och Jupiter. Isen dånar när den expanderar, när vattnet fryser. Min själ expanderar under det stora valvet, och inför de långa linjerna. Om man inte ska vara alltför försiktig med ordet lycklig, så - ja. Det händer.
Foto överst: MagnusJohansson. Underst: Ewa Nilsson.

måndag 14 november 2022

En hyfsat halvbra teckning

Men jag publicerar den ändå. För att det är så roligt med olika väder här uppe. Idag alltså: Tjocka moln ovanför högsta fjället. Det andra tittade fram ur dimman med sin snökalott. Dimman kryper också under berget såna här dagar. Detta är i skymningstimmen. Berättar mer sen.

torsdag 10 november 2022

Svart figur i snö

Den här figuren såg jag strax innan jag gick in igen, efter promenad - och sparkåkning - för första gången i år. Det har fallit snö i ett dygn, så nu är det riktig vinter här. Allt, barrträd, lövträd, hus och lador och den eviga granskogskanten är tecknat som i en svartvit litografi. Men inte ens fjällen är helt vita, ett av de största ligger som en stor fint strukturerad kolbit och ruvar under snön. Allt är tyst.

söndag 30 oktober 2022

We roam the mountains

Den här sången skrev jag till Gerd Ulander, som är jazzsångerska, och bor i samma by som jag. Den inkluderar hennes man och barn och vem som vill, "roam the mountains"

 

We roam the mountains, we cross the sea,

Whatever happens it´s you and me

The winters comin´, the days grow dark

Many months for´ we hear the lark

Silver mornings, silver sun

Is all we get until the winters done

 

Frosen days on the lake with skies

Cosy parties with friends and fries

We make a fire in the dunes

Sit around and sing our tunes

Silver mornings, silver sun

Is all we get until the winters done

 

Slowly fading, slowly melting

Winters cold is growing old

Once an evening, ice is cracking

Making heavy sounds unfold

Silver mornings, silver sun

Is all we get until the winters done

 

The light gets brighter, days grow long

We become lighter, hearts grow strong

The reindeers begin the yearly move

Soon they´ll be here and start to groove

Golden mornings, golden sun

Is our gift when summer´s come

 

People get out in fair weather

Planting potatoes on sandy slopes

The rain falls, and no night comes

There are no nights no more

Golden evenings, golden sun

Is our gift when summer´s come

 

.