måndag 3 januari 2022

En hjärna i händerna på teknikjättar

Årets andra, mycket initierade, text handlar om hur vi människor förlorar (och bedras på) vår koncentrationsförmåga i en tid av ständig media-och-internet-och-texting-tweeting-instagramming-facebooking distraktioner.

Jag bestämde mig för att sluta med twitter. Att det sammanföll med nyåret var kanske mest en slump, men det känns ändå fint att se det som ett nyårsval. Jag har haft mycket roligt på twitter, och lärt mig mycket, fått lätt tillgång till information som jag annars inte hade haft. Det har funnits kontakter med andra nya människor som har känts både roliga, meningsfulla och vänskapliga. Alla möjliga kul och kunniga begåvningar finns ju där, och ibland blir det liksom party. MEN - det ÄR distraherande, och särskilt mycket så under en lång pandemi-period när det naturliga umgänget varit inskränkt och jag ibland hänger alltför länge på twitter för att "parta" lite, bidra, få en massa svar. 

Jag har inte tid med det mer. Jag behöver min koncentration för att skriva, och läsa böcker, och så småningom även måla igen. Efter två dagar utan twitter känner jag en helt annan frid. Rent märkligt, men så är det. Jag hör ju inte till dem som genast ersätter denna frid med att bingea TV-serier och filmer och - aldrig någonsin - spel. En lustig synchronicity var den här artikeln som jag läste nu på morgonen, efter att jag redan bestämt mig. Den berättar och förklarar vilken jävla stöld av vår hjärnkapacitet som internet, ständig uppkoppling och gloendet i Ipaden är. Och så det där att betrakta varje vacker plats som bakgrund för en selfie, för ens ego. Patetiskt.

Hela artikeln från The Guardian ligger här. Läs, och ta hand om era hjärnor!

"I went to Portland, Oregon, to interview Prof Joel Nigg, who is one of the leading experts in the world on children’s attention problems, and he told me we need to ask if we are now developing “an attentional pathogenic culture” – an environment in which sustained and deep focus is harder for all of us. When I asked him what he would do if he was in charge of our culture and he actually wanted to destroy people’s attention, he said: “Probably what our society is doing.” Prof Barbara Demeneix, a leading French scientist who has studied some key factors that can disrupt attention, told me bluntly: “There is no way we can have a normal brain today.” We can see the effects all around us. A small study of college students found they now only focus on any one task for 65 seconds. A different study of office workers found they only focus on average for three minutes. This isn’t happening because we all individually became weak-willed. Your focus didn’t collapse. It was stolen".

"...one study at the Carnegie Mellon University’s human computer interaction lab took 136 students and got them to sit a test. Some of them had to have their phones switched off, and others had their phones on and received intermittent text messages. The students who received messages performed, on average, 20% worse. It seems to me that almost all of us are currently losing that 20% of our brainpower, almost all the time. Miller told me that as a result we now live in “a perfect storm of cognitive degradation”.


söndag 2 januari 2022

Om att tappa sin gusto

Skrattade när jag läste det här, den där lätta, flyktiga sortens skratt som kommer av en avslappnad igenkänning. Och ni då? Ni har väl inte heller varit duktiga motionärer under hela pandemin, va? Eller är ni ute och springer i blötsnön nu igen? Sluta med er förbannade idrott, säger jag och citerar därmed (nästan) en boktitel av min gamle vän Sverker Tirén.

Hur som helst, läs den här artikeln och acceptera er allmänna förvirring. Det gör jag. Vi kommer igen.

“Just before the first lockdown,” Sharp tells me, “gym membership across the country was at about 15%. That’s the highest it’s ever been. Then Lockdown One happened and there was a wave of enthusiasm with everyone running around, doing exercise videos at home, and getting outside for that one precious walk a day we were allowed. In Lockdown Two that exercise effect was less pronounced, but it was still there. Then Lockdown Three happened and everyone seemed to just give up. Sitting at home eating crisps and drinking beer was our top choice.”

Why did that happen? “I think it was because we all got progressively more pissed off, more housebound, more reclusive,” Sharp says, “and that then had an incipient effect on our general motivation. We all shrank. Our outlook shrank, too.”

Om denna mycket långa text om träning och allmän well-being blir för mycket för er, så förstår jag det också. Men let´s give it a chance. God nyårs-gusto alltså!


torsdag 30 december 2021

Vi lever i en svår tid, allt annat är lögn och förbannad dikt

Nu har det snart gått två år med pandemin. Och mer än 5 miljoner människor har dött "med" Covid, som vi säger i Tegnells Sverige. Det är tufft att skydda sitt liv och sin hälsa så länge, och att inskränka sina rolighetsbehov under så lång tid. Men att inte göra det är osolidariskt och - i bästa fall - naivt. Sen orkar jag inte ens diskutera det unkna konceptet med anti-vaxxers, alla som läser detta blogginlägg vet ju att det är ren idioti och förbannad dikt de håller på med. 

På plussidan vill jag nämna min utomordentliga vårdcentral som såg till att jag fick alla sprutor i god tid och utan att stå i kö. Tack! Oisín Cantwell skrev - som vanligt lite roligt och argt - om hur han fick vänta på Medborgarplatsen i ödslig kyla på sin 3:e dos.

Nu kommer booster-dosen att ha full effekt cirka en månad till, förstod jag nyss, av en artikel i The Guardian - sen lär det kanske bli så att vi får ta tre vaccin om året så länge dessa fatala virus reproducerar sig. Inte så kul att tänka på, men nödvändigt att se i vitögat. Liksom det - äntligen - är helt nödvändigt att begripa att munskydd skyddar även i Sverige, kan man tänka sig. WHO gick ut denna vecka igen med en bön om att alla bär munskydd i kollektiva situationer. (Det ska vara FFP2 eller FFP3).

De ovaccinerade och naiva är de som framförallt fyller sjukhusen i Europa och övriga världen just nu, och de slarviga och gränslösa driver smittan. Till det kommer att världens fattigare länder ännu inte fått tillgång till vaccin i tillräcklig utsträckning, mest kanske beroende på att de stora medicinjättarna sitter hårt på sina patent. Men allt det där kan ni läsa om på andra håll och jag behöver inte upprepa det som WHO sagt i flera månader.

Så: Vi får hålla ut ett tag till, i bästa fall sjunker spridningen av Omicron-varianten någon gång i Mars eller April, vilket jag hoppas innerligt eftersom jag ska begå en stor flytt från denna ansträngda stad till en lugnare ort på jorden. Mer om det senare.

Låt oss hoppas på ett Godare Nytt År!

 


söndag 26 december 2021

Landet Västerbotten

Annandagen till ära tar jag om den här "dikten", den är fin. Stämmer också med dokumentären från Vindelälven som jag just sett. Den kan ni se här


Namnen

Långmarka, Stormyran, Risträsk
Araliden, Trettondagsberget, Dorris

Isakstorp, Bäsksjö, Gråtanliden
Frostberget, Rusele, Stuore Tjåkke

Älgtjärnen, Avaträsk, Vikenviken
Lulevardo, Hemtjärnen, Lillgodliden

Hojtarmyran, Kalvtjärnarna, Heligfjäll
Ovanskogsmyran, Tjärnliden, Ensamheten

Svanaträsk, Köttkullen, Genjegetjem
Friheten, Malgomaj, Onyttigmyren 

 

lördag 4 december 2021

Oswald von Wolkenstein - in love

The Diver

Then there was the time
I tried to learn to swim
in a deep lake,
but once in,
shot straight
to the floor,
out of sight, out of mind,
a good hour or more.
Nice & cold down there
as I went looking for fish
with my nose-tip,
but then I fell for her
hook, line & sinker
and that sweet little stinker
snared me like a common thief,
she whom I held so dear
to heart, causing me
all this untold pain & grief.
Not smart on my part.
Had she only died
some time before,
she who still poses
such a threat,
which I realized
as I rode toward Hungary,
still in love, still alone
still accident-prone.
The weather rainy
all the way there,
me learning a few words
of Magyar, chill
to the tongue,
drinking my fill
of the Tauggel waterfall
that plunges down
from the high cliffs,
into which, a fool,
I splashed & nearly
drowned,
escaping by a hair,
wet to the bone.
I’d bet any precious stone,
however well-buffed,
however well-cut,
that no man in a hundred
could survive such
dumb, headlong
dives into love.

 

Ni skulle aldrig gissa att denna dikt var skriven på 1400-talet va? 

Oswald vonWolkenstein, translated from the German by Richard Sieburth