Årsredovisning / Trad

Målning, Hilding Linnqvist

Har du betalt dina räkningar

Har du avtal med månglarna

Har du gjort slut med de omöjliga

Och slutit upp med de möjliga

Har du valt ut och bestämt

Har du missbrukat dagarna

Har du brutit mot lagarna

Har du stulit från fattigt folk

Med hjälp av juridisk tolk

Har du gjort rent eller orent

Har du lämnat det bakom dig

Det som skulle förgås ändå

Har du blicken fäst i det stora blå

Har du tänkt på att glädja nån

Kanske en av de små?

Gott nytt år då!

Den perfekta julen

Såg en krönika författad av Ann Heberlein, om hur länge hon försökt leva upp till den perfekta julen. Men, tänkte jag stillsamt, är inte hon över 40 nu? Och teologie doktor. Så det hela blev lite rörigt för mig. Skumt liksom.

Jag menar folk går in för stora tankar, och så blir det ändå nåt litet om jullöparen med stearinfläckar eller sillen som inte fått dra nog eller nåt annat litet om att "släkten är värst", som jag själv brukar sänka mig till. Men jag är å andra sidan inte teologie doktor. Och det finns värre saker än släkten, kan jag tillstå.

Men vad man än ska fira, och vilka helger det än rör sig om, kan det vara bra att göra det på sitt eget sätt. Man syltar och sillar och sjunger inte för att göra mormorsmor glad, och man tänder inte ljus för folk som är dumma eller fulla redan klockan fyra. Man väljer nån snäll, fin typ, eller flera.

Så jag satt här med S som hade jobbat kväll, och kunde behöva en enkel julsupé à la bonne heure. Det blev varm tomat&cheddarsmörgås, kall laxmacka med dill, rödbetsallad på franskt vis, rödvin och whisky. Inte en julmatgrej så långt ögat nådde. Men tända ljus i fönstret, och varsin julklapp. Och så det bästa: Vi har alltid en väsentlig linje i våra samtal. Det är inte alla som har det vid jul har jag märkt. Eller annars för den delen.

Tur är att finna de människorna. Och att dela något med dem. Operfekt och nästan på en höft.
Vi hörs efter nyår!

Dylan Thomas läser.

A Childs Christmas in Wales. En värdig present till alla mina trogna och/eller otrogna läsare. Vilken röst. Vilken feeling! Tänk att detta finns på you-tube. Gratis. Gott så.
There are always uncles at Christmas. The same uncles. Uncle Dylan, the dashing.

God Jul i det Blå

Hilding Linnqvist, Sommarnatt, 1924.

The Madonna with the big boobies

Repliken ovan kommer från en av de roligaste serier vi fått over here från over there, "Hemliga armen". Tror min man och jag såg varje avsnitt. Det var så där lunshumoristiskt, töntigt och med korta rumsligheter som gjorda för en hemmakväll, inte det våldsamma utdragna panoramiska elände vi har i serierna nu.

I alla fall, från det ena till det andra; Jag minns inte att vi blev särskilt upprörda alls över det i motståndsrörelsen återkommande lösenordet "The madonna with the big boobies", som naturligtvis var ett skämt sprunget ur den ädla brittiska slapsticktraditionen och därmed helt okej. Trodde vi ja. Men nu börjar jag bli osäker.

En riksdagskvinna, vars namn jag avstår från att nämna, har fått krupp för mindre: "Det är tråkigt med en barbröstad kvinna när jag sitter på offentliga middagar med utländska gäster", säger hon om en elegant 1700-talsmålning av en Juno som vinkar lite grann som drottning Elisabeth, fast med bara bröst. Jaha ja. Kanske kan man tycka att moraliteten skulle få jobba övertid, plustid och pensioneras först vid 99, om den ska ta som utgångspunkt att naket är fel. Jag menar alla statyer runt omkring i Stockholm, tuttar, penisar, rumpor - det är väl ändå ingenting mot våldspornografin i vissa serier? Var ska gränsen dras, hur mycket moralism kan man odla? I förhållande till en målning av det här slaget tror jag definitivt man ska lägga ner. Att måla över brösten är inget alternativ. Och jag är säker på att riksdagens muslimska gäster är mer toleranta än Fru X anar. Så att. Let the small boobies be.

Vad beträffar den gamla serien "Hemliga Armen" som kanske stillsamt väntar på sin comeback, kan ju den ädla riksdagskvinnan föreslå en nyöversättning. Låt lösenordet bli: "The Madonna with the Contraceptives". Tryck på gilla!

     

Juno, målning av G E Schröder. Fån 1724 var S."hofkonterfejare med lön"

Midvintersolnedgång

Och så här ser det ut vid vår lilla vik av Världshaven, där min gudson cyklade förbi i solnedgången och tog fotot. Upplagda båtar, beskurna träd. Nyss låg isen här. Men nu är det ingen ordning på klimatet igen. Bofinken har hörts. Julväder går tyvärr inte att åtgärda. Men det finns annat, vänner, familj, och den här.
Samt det faktum att jag egentligen inte bryr mig så mycket om det där med jul. Än.

Som nu livet kan va på breddgrad 59

Ibland är livet så vackert, utan någon märkvärdig anledning. Dagen var grå, men klarnade framåt halv tre, strax innan solen dog. Någon extra energi gjorde mig gladare, och när jag kom ner till Skeppsbron var staden ett konstverk igen. Tre upplysta båtar, en större kryssare, och så den höga amerikaniserade granen på kajen, som ser ut som en strut översållad med bling. Fullmånen strålade över Saltsjön, staden var med ens en riktig hamnstad, och Slussen var lika krånglig som vanligt att ta sig igenom tills fots. Söder doftade patchuli och strax innan jag gick in i Maria Magdalena kyrka tänkte jag på Bengt och hans fru, som om somrarna bor strax intill.

Min bästa vän skulle egentligen gått med mig på konserten "jag har ju inte varit där sen mammas begravning", sa hon. Men hon var för trött efter sin födelsedagsfest igår, så jag gick ensam, som jag för all del gärna gör, just på konserter. Satt där i det vackra rummet och kände mig för tusende gången som om jag var ombord på en båt i tidlös riktning, med lite rester av det goda i den västerländska kulturen, lite ljus och skönhet och höga valv och stillsam musik.

Avgångsklassen från KMH bestod konserten med fyra olika dirigenter, och KMH Sångarensemble gjorde stilrena framföranden av traditionell och otraditionell julmusik. En äldre dam höll på att svimma i raden bakom mig, vilket skapade ett avbrott för ambulanshämtning, men sen kvicknade hon till. Det var tur. Konserten avslutades med en höjdpunkt av lättfotad neo-carol, Benjamin Britten, varav ni får höra "This little babe".