Gabis Annex

Den här sången skrev jag till Gerd Ulander, som är jazzsångerska, och bor i samma by som jag. Den inkluderar hennes man och barn och vem som...

Så här såg de ut nyss, rallarrosorna. När blommen fallit och bladen slokade och hösten grep tag i helt nya färger av denna häftigt blommande...

Han var en av de absolut mest begåvade pojkarna i min ungdom. Ja, det var nog ingen som kunde slå honom. Men det visste han inte om. Inte en...

Jag gick ner till sjön. Satt vid sjöboden där jag inte suttit sen midsommar. Det är min zen-plats. Nu var solen på nedgång vid fem, inte vid...

Söndag. Men inte tacksägelsedagen, det var förra söndagen. Vilket tydligen inte hindrar att jag känner stor tacksamhet. Samt optimism och gl...

Färgprakten är över. Idag ligger ett stilla dis över fjällen. Sjön är en ljusgrå spegel för mörka träd och berg. Jag ser mot marken: Inga bl...

Berget har ett hål och ur det hålet forsar det friskt vatten, oupphörligt. Som om det djupt under fjällkanten finns en outsinlig brunn, som ...