Mild Oktober med Sibelius

Det blev nån sorts vinter ett par dagar. Jag gick i blåsten och glodde på de vackra vita fjällen. Sen blev jag förkyld. Inne med temp i sex dagar, efter att inte ha varit sjuk alls sen jag flyttade upp till Lappland. Men nu, en hängig dam. Som först de sista dagarna kommit ut i naturen igen. Nu är det som Oktober ska vara: Dimmigt och fuktigt och med blidgrader. Ingen vind. Månen steg upp nästan full mellan molnen. En rosa slinga himmel låg bakom Stöken och Klimpfjällen. 

Jag läste ut en kort "roman" av Claire Keegan, "I senaste laget", som jag tyckte om. Är hon inte lite påverkad av Raymond Chandler? Som jag också tycker om. I övrigt hör jag mycket musik, mest klassisk. Igår kväll en konsert från Berwaldhallen med Sibelius 2:a. Men tänka sig, jag är så förnäm att jag inte tyckte det var en riktigt bra instudering. Jag väljer Esa-Pekka Salonens any time; han kan Sibelius på sina tio fingrar och tår. Flöde är ordet. Här får ni den i nästa bloggruta.

Sen har jag via P2 upptäckt en helt gudomlig cellist: Istvan Vardai. Hans inspelningar får ni leta upp själva. 

Sibelius Symphony No 2 D major Esa-Pekka Salonen Swedish Radio Symphony ...

I will arise and go now...

 https://www.facebook.com/reel/537991598921538

Vackert och Jävligt

Så kom de första vinterdagarna. Snö föll och blev liggande här och där på gräset och taken. Himlen var klar och solen sken och jag gick i krasande snö för första gången i år. Kallt blev det, och ännu kallare nästa dag, i blåsten. Så jag blev förkyld. Man kan bli vissen även fast allt är vackert. Satt med rännsnuva två dar och är fortfarande hängig. Detta är tråkrapporten, efter att jag klarat mig utan vare sig små eller stora sjukdomar i mer än två år här uppe.

Jag hör på den vackraste musiken och förbannar de svartaste händelserna i världen: Folkmordet i Gaza och ryss-fascisternas intrång i Ukraina. Båda två vedervärdiga krig som dessutom är totalt ointelligenta.

Israels brutala mördande kommer inte att skapa fred och trygghet för Isralerna, tvärtom göder det nya fiender. Vackra små barn och flyende palestinska familjer så terroriserade att några av dem kommer att svara med att själva bli terrorister. Israel göder Hamas. 

Man blir galen av att ingenting kunna göra. Men något kan vi. Skicka lite pengar till någon hjälporganisation: UNCHR, Unicef, Läkare utan gränser (jag är månadsbetalare hos dem) och de andra. Jag skickade nu till de här som ser till att sköta om de söndriga kropparna efter bombanfallen.

https://islamichelp.org.uk/surgeons-in-gaza?fbclid=IwY2xjawF6Wh5leHRuA2FlbQIxMAABHTQZupALPp1UD77c-C-tDRwdtPORDrmCcHLJ6Mjy6NS5GR8huZCA94KzCw_aem_mJGZ4p5tXLVvlSo1VqtJlQ

Någon annans dikt...

 May You Always Feel Loved

May you find serenity and tranquility

in a world you may not always understand.

May the pain you have known

and the conflict you have experienced

give you the strength to walk through life

facing each new situation with courage and optimism.

Always know that there are those

whose love and understanding will always be there,

even when you feel most alone.

May a kind word,

a reassuring touch,

and a warm smile

be yours every day of your life,

and may you give these gifts

as well as receive them.

May the teachings of those you admire

become part of you,

so that you may call upon them.

Remember, those whose lives you have touched

and who have touched yours

are always a part of you,

even if the encounters were less than you would have wished.

It is the content of the encounter

that is more important than its form.

May you not become too concerned with material matters,

but instead place immeasurable value

on the goodness in your heart.

Find time in each day to see beauty and love

in the world around you.

Realize that what you feel you lack in one regard

you may be more than compensated for in another.

What you feel you lack in the present

may become one of your strengths in the future.

May you see your future as one filled with promise and possibility.

Learn to view everything as a worthwhile experience.

May you find enough inner strength

to determine your own worth by yourself,

and not be dependent

on another’s judgment of your accomplishments.

May you always feel loved.

-Sandra Sturtz Hauss

Att skämmas för serier

Jag började se krimiserien Sherwood, och dröjde mig kvar, för att jag gillar skådespelarna oerhört, och storyn var också bra. Bingeade de första sex avsnitten på två kvällar, något jag aldrig gjort förut. Har sen prövat att se nästföljande säsong. Det gick inte. Storyn blev plötsligt ansträngd, rentav tråkig. Såg 10 min av 55 och bestämde mig för att avstå, hur mycket jag än gillar David Morrissey. 

Samma med The Respondent, där Martin Freeman gör en av sina superbra roller, som snut. Rörande och avskalad. Men efter tre avsnitt blev jag så oerhört trött på kokainhärvan att jag la ner. Försökte sen häromkvällen att se (den prisade!!???) krimserien Nightsleeper - kapning, och blev triggad av det intensiva tempot. Men dialogen var för tunn och hur bra skådespelarna än var så fick jag fullständigt nog. Försökte se avsnitt två men började skämmas: Hur kan jag ägna min tid åt det här utdragna eländet? Alltså nej. 

Det slår mig hur mycket pengar som går till produktionen av dessa eviga krimiserier, överallt ligger det högar av dem, på Svt, TV4, Netflix (som jag inte har) och 38 Tv-kanaler till. Jag vill inte moralisera, människan har väl ett behov av nåt spännande ibland. Men det som bjuds är som att sluka våld och fetischerad tuffhet. I filmen "The Gentlemen" började varenda klipp med våld och blod, jag stängde av direkt. Fattar faktisk inte hur stora skådespelare som Hugh Grant och Matthew McConaughey kan vara med i sån skit. 

Det är nåt sorgligt med genren och dess förfall. Jag ska återgå till att se riktiga filmer som ligger på Svt Play: De 400 slagen (Truffauts bästa), Melancholia (Lars von Trier) och Censurerad (om den ukrainske poeten Vasyl Stus som kämpade mot Sovjetunionens förtryck och censur). Les Miserable kommer jag också att se, liksom Petra von Kants bittra tårar (Fassbinder.) Och - för spänningens skull: De omutbara.

Jean-Pierre Léaud i De 400 slagen

PS: För er som har TV4 Play finns den prisbelönade och verkligt begåvade filmen Fritt fall, med Oscarsnominerade Sandra Müller i huvudrollen.