Julcollage av Clemens Altgård

...lite mer revolutionärt än de vanliga, vilket också kan behövas.

Herodes och kärleksbarnet

Eftersom de destruktiva alltid är ute efter mera makt och eftersom maktgalenskap alltid hotar livets skönhet; eftersom Trump tillåter att barnfamiljer vanvårdas i burar, eftersom tusentals familjer sitter i läger, eftersom samhällen och familjer går sönder på grund av schismer och maktbegär, så blir bilden av Maria och Josef som flyr med det lilla Jesusbarnet giltig för alla, oavsett religion, oavsett nationalitet.
Och sen kommer de fram till stallet, och får besök av de goda herdarna, änglar och vise män. Oh, tidings of comfort and joy!

 

God rest ye merry gentlemen

Let nothing you dismay
Remember Christ our Savior
Was born on Christmas Day
To save us all from Satan's pow'r
When we were gone astray
Oh tidings of comfort and joy
Comfort and joy
Oh tidings of comfort and joy

 

In Bethlehem, in Israel
This blessed Babe was born
And laid within a manger
Upon this blessed morn
The which His Mother Mary
Did nothing take in scorn
Oh tidings of comfort and joy
Comfort and joy
Oh tidings of comfort and joy

My late husband

Många känner nostalgi så här vid jul har jag märkt. Det kan vara barndomen som skimrar till, eller ett landskap där man gärna vistas vid jul, en farmor, en mormor, en morfar, för somliga kanske en särskild hund, man var mycket fäst vid. Jag har en sån hund i minnet, men saknar henne bara ibland, om sommaren. Men de allra flesta årstider kan jag sakna min man. Han var en mycket ovanlig svensk, kan jag lugnt säga; full av charm och intelligens, humor och förbiilande värme, som plötsligt kunde dyka ner skarpt i en psykologisk insikt eller närvaro. Och så var han ju vacker, och vi passade så bra ihop.

 

 

Bo i något museisammanhang

 Bo utanför Stockholms Stadsmuseum.

Bo Lagercrantz, som yrkesman, kan ni läsa om i den här artikeln om Stadsmuseets stormiga år. Och på nätet finns hans senare böcker: Ögon att se med, Luther, Cranach och kärleken, samt bibliografin om Hilding Linnqvist.

Bo som vän, kompanjon på alla färder och lovely lover, kan ni ännu inte läsa om någonstans. Vi får senarelägga det.

Bilden högst upp är från en släktsammankomst, där Bobo (längst upp t.h.) kan vara högst 35 år. Man ser skimret över hans dagar.

 

Återigen från jobbet på Stadsmuséet.