Sommarkväll vid Gröndal - Hilding Linnqvist

Glad Midsommar

Ja, ni vet ju att den redan pågår. Enligt planetära rörelser så började den igår och fortsätter idag och sen dricker vi nubbe när året vänder. Same procedure as last year. Utom att jag firar midsommar i Lappland med vänner och nya bekantingar från Kalifornien. Här är de vackraste dalahästar jag vet. Allmogekonst.

Berg dimma moln

Senaste dagarna: Regn, bergen omflutna av dimmor, bara konturerna tittar fram.
Strax innan hann jag upp till fjället, i strålande sol, björkbackarna fulla av ljusgrönt och blommande kabbeleka. Alla små bäckar visslade och sjöng. Kände lukten av björn. Blev inte rädd.
Nu detta tunga grå. Bra det med. Om man ändå ska packa och åka hem.

                                Kinesisk tuschmålning. Konstnär: Vet ej.

Vita Contemplativa

När man är långt ute i den vackraste, mest fridfulla natur och nås av vad fanatiker i USA och fotbollsvärlden håller på med. Vad är det med detta sorgliga århundrade?

Målning: Geertgen Tot Sint Jans. 1400-tal.

 

Landskapet

Blom

Och så kommer allt på en gång, alla dessa jag inte kan nämna vid namn. Men midsommarblomster och ploppen (de gula) växer hej vilt, hundlokan börjar, och ingenstans växer blommorna så kraftfullt som på sluttningen mot sjön, och ingenstans har midsommarblomster och (senare) rallarros en så intensiv violett färg. Jag säger som Marguerite Yorcenar: "Tout bonheur est une innocence". All lycka är en oskuld.

Där jag är

Landskapet, badhuset och fåglarna. De senare är helt nyanlända; vansinnigt ivriga tornseglare, som slåss om en plats under taknocken och swischar förbi mitt huvud med kriminell fräckhet. De är helt underbara.
F.ö. har renar synts på stranden nedanför huset och min granne berättade att de sam från holmen till fastlandets ås, och försvann. De är så med djuren här, lo, räv, järv, björn och renar. Man vet att de finns, men ser dem ytterst sällan. Men bara det att de finns är en del av storheten med Lappland.

De små upp ur jorden

Det låg renar på stranden nedanför huset, sa Rebecca. Men jag missade dem för jag var på annat håll.
Vi har de varmaste dagarna hittills, full sommar i dalen. Bara på höjderna fläktar det lite.

Igår kväll försvann fjällen bakom ett ljust grått filter, som fick ungbjörkarna att framstå som gula. Hela luften var liksom grön. Så kom regnet och den doft jag älskar mest i världen: Friska bittra björklöv.

Förra veckan var gräsmattan beige. Nu är den grön och redan klipper Rickard gräset. I detta ljus och med lite regn växer allting fortare. Den eldgula sibiriska vallmon har slagit ut. Påskliljorna har kommit. Blåbärsriset grönskar. Hela färgskalan skiftar på fem dar. Vackrast av allt är nog de små bräken som täcker hela marken i backarna. De skjuter upp på smala stänglar och står som ett darrande fält av ljust ljust grönt.

Fint också när de större ormbunkarna börjar rulla ut sin trollstav. Undrar om biskopskräklan har snott formen från ormbunken? Så väldigt goth.