torsdag 7 juni 2018

Fortfarande det vackraste jag vet...

...det vackraste jag vet just nu alltså: Och nu hittade jag hela konserten på nätet, fri från intervjuer. Detta är en benådad tolkning/omtolkning av Vivaldi. Max Richters minimala och samtidigt rockiga variation, med soloinsats av tidens mest passionerade violinist, Daniel Hope (vid sidan av Janine Jansen måste jag tillägga då). Man kan dansa till den eller bara hänga på som om det gällde livet.
Ta hit den här konserten för tusan, Berwaldhallen eller Konserthuset eller Göteborgs filharmoniker. Ni måste göra det. Måste! Jag kommer. Jag tvingar alla mina vänner att komma med.



2 kommentarer:

  1. Ah, underbart! Jag har lyssnat medan jag diskade frukostdisken och skotte lite andra sysslor och jag måste saga att det kändes som om jag spelade huvudrollen i en film med Vivaldi som 'soundtrack'.:)

    Lillan i Cornwall

    SvaraRadera
  2. Vad roligt att den hittat in till dig också.
    Jag står ibland vid datorn och dansar till den. Rock med klass.

    SvaraRadera