fredag 16 mars 2018

Bästa musiken

Denna. Som jag alltid kan lyssna på, även när jag arbetar, om jag arbetar med något konstnärligt, skriver, målar.
Den stör aldrig koncentrationen. Den är inte mycket mer än suset i träden, ljudet av svallvågor, en rytm av snöfall som löper genom nordliga breddgrader. Ingen störande personlig dramatik, inga yviga romanser. Det var det minimalisterna menade med det opersonliga. Hos Philip Glass blir det opersonliga mer än något distanserat och rytmiskt. Upprepningarna liknar en blandning av känsloströmmar, drömmar, möten, förbiilande fragment av ett liv bland andra varelser, människor, fåglar, små ödlor.
(Dock ska man vara på ett rätt energiskt humör när man lyssnar på den, annars blir man dränkt).

Sen var naturligtvis filmen The Hours enastående bra. Och det är som om hans musik ibland blir större, mer varierad, just när den är filmmusik. Jag tycker det är roligt, hur konsterna korsbefruktar varandra, i en värld av skönhet och förtroende, långt bortom detta löjliga stackars materialistiska samhälle.





2 kommentarer:

  1. Å tusan, jag hade inte en aning om att det var Philip Glass som skrivit den musiken! (Jag hade förstås inte hört talas om honom innan jag såg/hörde den fantastiska Satyagraha på Folkoperan förra året.)
    Underbart tips, tack!

    SvaraRadera
  2. Just det. Den föreställningen på folkoperan var min bästa konstupplevelse förra året. Roligt att du tycker om. Lyssna även på Truman sleeps.

    SvaraRadera