tisdag 2 december 2014

The Art Of A Christmas Card

Man kan skicka små björnar med luvor som dansar runt en gran med glittrig konstsnö. Eller man tar Carl Larssons barn med kälke för hundrade gången. Eller man avstår och säger hej och god jul i farstun och ringer sina vänner och syskon. Eller så gör man så här. Då är det en konstart. Detta med ett tidigt julkort, en sorts honnör för The Christmas Season, med allt vad det innebär av lättnad och trivsel, av små gulliga stressmoment och varma kramar, av begravda familjehemligheter och annat muntert. Man tar det hela i hågen och ansvarar för nationens väl och ve under ömsevis tryckande eller berikande omständigheter. Man tar sitt ansvar för livsglädjen, traditionerna och överskottsmålet. Man tänker så länge på Djingle Bells och In a manger och Merry Gentlemen att allt annat försvinner av blotta ansträngningen. Så det är vad man blir kvar med. Ansträngningen.

God Jul från Tony Blair och Cherie. I år läser de varsin vers ur Tennysons Nyårsklockan. Hemma hos sig.


(Förlåt, förlåt, förlåt - jag avskyr också hovets fotografer.)


4 kommentarer:

  1. Så ... komiskt. Vad tänkte de på? Försöker de se folkliga ut? Vad är det för grimas i hans ansikte? Och vad gör hennes hand på hans skjortbröst?

    SvaraRadera
  2. Ja. Som någon sa: Och tänka sig att detta är det bästa fotot.
    Jag tycker uppriktigt lite synd om Cherie efter att ha sett en dok om Blair där han betedde sig nedlåtande mot henne. Hon är numera den sympatiska av de två.
    Men Tony Blair var ju också någon man hoppades på en gång i världen. Och - hur blev det så här?
    Trevlig advent under mer normala former, önskar jag dig.

    SvaraRadera
  3. Jag kan inte sluta titta på den blottade tandraden. Så aggressivt. Eller vill han visa upp sina nya tänder han just införskaffat hos tandläkaren? Det är kanske symboliskt, att visa tänderna är att kunna bita ifrån? Ungefär som att drömma om att tappa tänderna sägs handla om att känna maktlöshet.

    SvaraRadera
  4. Anna, Det finns ju en sån där psykologisk klassiker om att man kan se när leendet inte når ögonen. Mycket vanligt bland politiker. Inte minst i skratta-på-er-reklamens tidsålder.
    Sorgligt med Blair, men jag tycker rätt illa om honom, för Irak, men också för den smarta fru som han har mage att visa sig nedlåtande mot i en TVfilm j sett.

    Ska ni inte ut och se på stjärnfallen i natt, om det är klart? Det var så fint igår. Låt oss höja blicken från SD och annat elände ett tag. Glad tredje advent!

    SvaraRadera