söndag 5 januari 2014

Zlatanismen

Zlatanism.
Ordet kom för mig här alldeles nyss och jag tycker det är väldigt fyndigt. Inte för att jag finner något sataniskt hos Zlatan, utan bara för associationens skull. Alla älskar Z. Alla vill ha mer och förlängda kontrakt på Z. Alla accepterar att Z tjänar pengar som en gris, och tusen gånger mer än en professor.

Ytterligare förtydligande: Jag är själv helt såld på Zlatan, och kan - från min egen lilla osportiga horisont - snabbt överse med några dumheter han tydligen kläckt ur sig om damfotboll. Big deal. Det är ju ändå så, av genetiska och hormonella orsaker, att män har mer och starkare muskelmassa än kvinnor, och att kvinnor som bygger på sig själva i den riktningen ofta gör det med hjälp av testosteron och steroider. Men, som någon skrev på twitter; "att släppa ut Zlatan i debatt utanför planen är lite grann som att låta en rymdfarkost gå i skytteltrafik mellan Mallorca och Barcelona".

Å-kej ra. För den som inte bryr sig muchas om fotboll, är det - när Zlatan är på plan - en helt annan dimension. Konst. Klackspark. Timing. En långsam koncentrerad uppmärksamhet (Z vet också när han ska vila sig på plan) - som övergår i rusande attacker, passningar och oväntade spelrum. Artisteri. Man häpnar och uppnår det folkliga stadiet av: Jaaa, ja, ja, yes, wow, jaaaaaaaa, vrålat framför teven.

Huruvida det sen också har att göra med att Z är ett rätt stilig karl, ska jag låta vara osagt. Han är absolut inte min typ, men det handlar inte om det. Det handlar om nån sorts stolt - och revanschistisk - urkraft, förenad med charm och uthållighet. Som att se en varelse på samma obehindrade biologiska nivå som gnuer, pantrar och vilda hästar. Och så är han dock av vår svettiga sort, men kastar sig mot en boll med samma fabulösa rytm som när delfiner gör en sväng ovanför havet. Att kalla det cirkus är att förminska honom.

Ändå kan man ju - som vanligt - begrubbla den samhällsutveckling som ger miljarderna till sport och drar in på miljarderna till universiteten. Ett samhälle lite åt romarhållet, och lite granna på väg utför, om ni frågar mig.
Zlatan själv kan ändå få representera gamla hyggliga antika ideal som "en sund själ i en sund kropp". Därtill kommer att han är omistlig för generationer av barn med utländsk bakgrund. Alla tiders förortshjälte. Vi älskar honom för det.


Kolla; Han är örn också.

11 kommentarer:

  1. Härligt inlägg! Jag är helt ointresserad av att titta på fotboll, Zlatan inräknad även om jag ser det konstnärliga i hans sätt att hantera bollen på planen. Det som är intressant med våra idrottsstjärnor, och som du också tar upp, är att de förkroppsligar något antikt gammalt ideal trots århundraden, årtusenden av modernisering och demokratisering. När Zlatan tar av sig på överkroppen och visar upp sin muskulösa kropp är det en grekisk-romersk staty som får liv. Ska man begära att han ska vara politiskt korrekt föredömlig och tala intelligent också?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man får naturligtvis tackla honom. Där han går bet. Och njuta av resten.

      Radera
  2. Absolut, panem et circenses är på väg tillbaka. Kolla på Hungerspelen!

    Och jag har svårt att bortse från Zlatans klavertramp om fotbollsspelare som inte är män. Se här: http://instagram.com/p/ia0Se2rPGZ/# om varför det har betydelse vad Zlatan säger.

    SvaraRadera
  3. Lägger in en del av Caroline Segers svar här, för den goda sakens skull: Jag har aldrig bett om att bli jämförd och jag är inte dummare än att jag förstår att det är enorm skillnad på herr och damfotboll men med det sagt så måste man kunna ha en respekt gentemot damfotbollen och de människor som både på och utanför plan lägger ner tid och energi på det dom älskar att göra.

    Återkommer.

    SvaraRadera
  4. Och här kom så den klassiska (?) ursäkten; http://www.svd.se/sport/zlatan-damfotbollen-har-min-respekt_8856504.svd

    SvaraRadera
  5. Din text om Zlatan är helt suverän. Jag hoppas att han själv får läsa den.
    Önskar att alla Zlatanfans och även övriga fick njuta av den.

    SvaraRadera
  6. Tack Malou, kul att höra. Men jag ser den inte som så suverän, mer än kanske att den har lite fart. Jag tycker själv att jag kanske lite för snabbt upphävde ambivalensen, inte så att jag ångrar mig. Men jag skriver en till text om några dar.

    Hälsning från en som också gillar män, fast de ibland är klumpiga och inte kan växa upp riktigt så fort som vi fina demokratiska kvinnor. He he.

    SvaraRadera
  7. Det hade ju varit trevligt om Zlatan inte passat på att racka ner på damfotbollen. Men att kräva politisk korrekthet av någon som liknar sig själv vid gud verkar patetiskt missriktat. Av fotbollförbundet däremot får man ju lov att avkräva respekt för både den damliga och den herrliga grenen av sporten.

    Men det är lustigt det här med jämförelsen mellan dam- och herrfotboll, som alltid ska fram. Aldrig är det någon som säger att det är tråkigt att titta på damernas hundrameterslöpning för att det inte går lika fort som herrarnas. Och ur just den svenska synvinkeln är det väl också intressant att konstatera att den som bara intresserar sig för herrfotbollen den här gången inte ens kom med till VM, medan den som intresserar sig för damfotbollen kan räkna med minst semifinal nästan var gång.

    SvaraRadera
  8. Jag tycker att en av Zlatans tristare kommentarer handlade - så där nykapitalistiskt - om att det är herrfotbollen som drar in pengar till landslaget, medan damernas fotboll fortfarande kostar. Dvs deras matcher, träning, resor med mera bär inte sina egna kostnader.

    Det var för mig en större nyhet än att kvinnors fotboll inte riktigt kan leka på samma nivå som mäns. Och det är en kommentar som jag bara finner urtrist, nyrik och moneymacho. ÄVEN om han har rätt i sak.

    SvaraRadera
  9. Hittade en träffande kommentar till det här idag, särskilt med tanke på min passus om romarrikets fall.
    Så här säger Chris Hedges om kulturförfallet och massindustrin:
    När politiska system förfaller, vilket genom historien går tillbaka till Colosseum och republikens upplösning i Rom, uppmuntras folk att investera sitt känslomässiga och intellektuella liv i skådespel, antingen sport eller någon annan form av underhållning. I USA har vi massiva arenor för över 100 000 åskådare. Städer som vittrar sönder av massarbetslöshet, förfallande infrastruktur och kraftigt minskad offentlig välfärd bygger gigantiska fotbollsarenor för skattepengar. Det handlar om bröd och skådespel, säger han.

    Se DN http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/skolresultaten-sanks-av-spektakelkulturen/

    Han kallar det spektakelkulturen, det jag tidigare kallat för spelsamhället,

    Tack Lennart Erling för länktips!

    SvaraRadera