lördag 14 december 2013

Kvinnan som älskade öar

Jag alltså. DH Lawrence´s kusse, in my mind. Här en bild från Arkö vid Vikbolandets yttersta spets. Där min man och jag bodde tre somrar, vintrar, påskar. Hittade inte det vackraste därifrån, men det är öppet hav, segelled, och höga fina skär mot Östersjön.

























Undre bilden: Från St: Annas skärgård, där vi var mycket de allra första åren. Nostalgi. Ja, eller bara minnas det vackra. Som inte förgår. Bodil gör något liknande. Fast det är något mer Centraleuropeiskt hon tänker sig till.

Minns: Det är bara fyra månader till våren. 



6 kommentarer:

  1. Vackra bilder av den vackra skärgården. Gillar stämningen och atmosfären i bilden från Arkö, så inbjudande. Man börjar längta.

    SvaraRadera
  2. Ja. Men du har ju nära till allt det här på din sidan viken. Som jag brukar säga. Trevligt advent på håll! Du badar väl bastu?

    SvaraRadera
  3. Javisst, jag med: älskar öar. I brist på öarna i Söderhamns skärgård travar jag då och då runt Skeppsholmen och Kastellholmen. Långholmen går också bra. Och jag tänker på det nya året som är i annalkande och med det - som du säger - våren!
    Vackra milda bilder att vila ögonen på en våt och mörk decemberdag.

    SvaraRadera
  4. Ja, vi har våra älsklingsplatser. Rätt så same-same ; )

    SvaraRadera
  5. Och på lördag är det vintersolstånd!
    Vackra, vilsamma bilder.

    SvaraRadera