torsdag 28 november 2013

Relaterade scener. Dagsdikt

1
Det fanns utsikter att läderpriset skulle gå upp
Det skulle gå om både guld och silver
Därför åtgärdade vi ingenting av det
Som skulle åtgärdas och vidarebefordras
I de långa bullorna om varför vi var  
Bäst på att sköta både piska och morot
Samt de besynnerliga undervisningslokalerna

2
Vi blev haffade vid kajen just där
Livet lägger ut en vacklande spång
Mot den lilla holmen av grönska och torn
Deras enda fråga var; röker ni på? Nej.
Sittande bakom sirenerna såg
Vi att syrenerna just slagit ut.
Väntande, med papper som inte höll
Tog vi det som du gav oss. Allah.

3
Det kostade mer och vi offrade mer
Vi talade om att gå på teatern
Först äta sojabönor och stoppa strumpor
Senare kom en varningssignal om att
Allt stod rätt till. Allt stod rätt till.
Då visste vi vad klockan var slagen.
Samma dag som farmor bröts ner.
Elva barn dog under robotplanet

4
Under broarna och över broarna
Fåglar, cirklande som våra själar
Kallas det så? Det säkra inre ljuset.
Nu vet jag. Nu vet jag. Och alltid.
Men man glömmer. Själen är dyr.
En hel vecka såg jag dig bara som en gud
Bostadsrätten kostade för mycket
De som vätte mot öknen var för små

5
En man kom gående, sedan en kvinna
Och en man till, ännu en kvinna
Så vackert uträknat; detta med Adam och Eva
Och alla ormar som vill bita deras hälar
Fången rävarna åt oss, de små
Rävarna, vingårdarnas förstörare
Och dessa listiga varelser har jag mött
De tar alltid mer än de ger

6
Utanför skeppet, en hamn, utanför
Hamnen en liten flicka, utanför flickan
En väntande kamel, utanför kamelen,
En surrande fluga, utanför flugan
Ett oformligt stycke rinnande kött
Vi går ombord på skeppet, sitter
Bakåtlutade i däckstolarna
Händerna kniper blad mot vinden
Läser New York Times.

6 kommentarer:

  1. Mångtydiga bilder... Bra dikt. Jag associerar till Dylan.

    SvaraRadera
  2. Ah, you said it. Bättre mottagande kan man väl inte få så här i slutet av november
    Dylanish!

    Men: Jag har inga förebilder, är lyckligt fri från favoriter, mer än de som ligger i det sk undermedvetna.

    SvaraRadera
  3. Det du har skrivit här kan det definieras som prosadikt? Förresten vad är skillnaden mellan dikt och prosadikt? Båda är väl imaginära? Under alla omständigheter gillar jag dikten, speciellt raderna " först äta sojabönor och stoppa strumpor, senare kom en varningssignal om att allt stod rätt till ..." Mer groteskt kan det knappast bli. Det saaes i forkraenkelighed.

    SvaraRadera
  4. Jag skriver ju gärna prosaisk dikt. Och blir själv rätt förtjust om det uppstår en humor mellan det torra och det absurda, mellan vanligt och värst.

    Tack för inlevelsen.

    SvaraRadera