söndag 22 september 2013

Våga vara vemodig - Johnny Cash



 
Och här en liten text av Åsa Beckman.
Den är fin. Men "tog parti för" att åldras klingar fel. Det är ingen heroisk grej, liksom. Bara acceptans.

6 kommentarer:

  1. Sorgsen blev jag, särskilt efter den gångna helgens besök hos mor, som i allt vägrar att inse de begränsningar hennes åldrande medför. Johnny Cash verkar ha mer självinsikt, för att uttrycka saken med ett milt understatement.

    Det verkar tyvärr som att vi som inte prenumererar på DN inte får titta på artikeln/krönikan du länkar till.

    SvaraRadera
  2. Sräänge. Jag läste Beckman på nätet igår.

    Och, alltså, Cash har väl alltid haft anlag för vemod, även som ung. Det kommer mer häftigt på för oss gamla naiv optimister.
    Nu är vi ju inte såå gamla. Men din mamma - vad kallas det för`Försvarsmekanismer. Finns visst överallt enl Freud et consortes. Inte bara hos gamla. Ibland mindre hos dem.

    I morgon ska vi här på ort och ställe roa oss med Ekelöfs melankoli.

    SvaraRadera
  3. Nu kunde jag läsa artikeln, konstigt.
    Den var bra, den också.

    Det där med mor: det är så sorgligt, men visst är det begripligt. Själv kämpar jag ju ibland med att acceptera att jag närmar mig sexti och att jag får åldersrelevanta krämpor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Notera att han sitter vid ett bord, och i ett ljus, som liknar ett holländskt stilleben. Vanitas.

      Radera
  4. Skört, sant och vackert, trots allt. Inte minst slutbilderna tilltalade mig - smekningen över det stängda pianolocket.

    SvaraRadera