torsdag 1 augusti 2013

Wagner Wettex Wotan

Jag tror Wettextrasan är den för mig bättre innovationen. Just idag. Många skulle nog säga Wagner: Ringen. Brynhildes aria. Den vilda ritten. Ragnarök. Tannhäuser.

Nu pågår festspelen i Bayreuth och musikradion är uppfylld av Wagners musik och 200-årsminne. Jag diskar och gör rent, använder Ajax (en tystare hjälte än Wotan), och torkar bänk, kakel, spis med lilla Wettextrasan. Samtidigt som ouvertyrer, arior, duetter vimlar runt under mitt kökstak. Sen flyttar jag radion till rummet, av omtanke om kvinnan på andra sidan köksväggen som just fått en bebis. Jag har hört att små barn gillar musik; men Wagner?

För mig framstår Wagners operor, förutom en del nazistisk drama-staging, som det största försöket att skapa en sekulariserad/konstnärlig religion. Det är det som gör konceptet så svårartat. Vissa stycken hos Wagner kan göra mig fullständigt öppen; något dundrar rätt in i mitt behov av häftighet. Vildheten i den vilda ritten, ouvertyren till Lohengrin,  hängivenheten, växlingen mellan lyriskt tragiskt och dramatiskt ös och frustande dvärgar är väl ungefär lika lockande som en Fanatsyfilm för en tonåring. Fast vackrare, måste erkännas.

Men all den här mytologin, det heroiska, konflikternas extravagans, är ändå lite åt det tröttsamma hållet: en intensitet, ett allvar och en humorfrihet, som påminner om det sämsta i religionerna och i adolescensen: Fanatismen, högtidligheten, snedvriden offervilja, nationalmyter, magistrala tongångar, auktoritära ledare?

Ja, alltså, ni som är mer Wagnerianska än jag; detta är ingen dom utan enbart ett stort tvivel. Jag har all respekt för Birgit Nilssons Liebestod ur Tristan och Isolde. Men bäst är Wagner på bio: I upptakten till Fellinis film 8 1/2, som är min ungdoms hörselbild av valkyriornas ritt. Tyvärr hittar jag bara en dålig upptagning från filmen på you-tube, så jag tar Bayreuth 76 i stället. En variant av den här låten:

Wind we, wind swiftly
Our warwinning woof.
sword-bearing rovers
To banners rush on,
Mind, maidens, we spare not
One life in the fray!
We corse-choosing sisters.


Snyggt. Men, nej tack, sisters! Be brave, not brutal! Tänk på bebisen på andra sidan väggen!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar