Det vackraste som sker
Men lägg märke till
det vackraste som sker ibland oss. När
ett ansikte långsamt framkallas inför
ett annat i ett möte. Som i en mycket trög
spegel vaknar en människa ur sin sömn
och ser in i sig och hittar någon där. På trottoarer
eller nära rabatter sker detta ständigt
som bekräftelse, som krav, som en slö kam
genom släktet. Man vet att detta
kan och måste ske. Dagligen måste. Ur ett
mörker väcker man den sovande, väntar
medan hon klär sig och gör sina ord, väntar
medan det blir en blomma, en fisk, ett djur,
ett sår och till sist en människa. Hon slår ut
och det är då. Nu ser vi oss, nu eroderar
vi, nu är vi färdiga att mötas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar