fredag 17 maj 2013

Blake, Brown och den förgängliga interpretationen

Återvänder ett ögonblick till en helt annan och roligare Brown. Min ungdoms mentala och frigörande hjälte: Norman O. Brown. Som i sin omistliga bok "Loves Body" gör en lång fragmentarisk road-movie-essä över förhållandet mellan religion, litteratur, poesi, sexualitet och samhällsutveckling. En idéhistoria som överlappar de präktiga distinktionerna mellan fält- och expertis-forskning. Som vandrar fritt genom myternas metusalem, Bibeln, de symbolistiska poeterna, Marx, Freud, Blake och Jakob Boehme, mellan Romulus och Remus och Beyond the pleasure principle. En meander-tanke av stort omfång och omöjlig att redogöra för.

Råkade slå upp kapitlet som delvis handlar om tolkning. Om fundamentalism och annan rätlinjig litterär interpretation; om förnuftets vilja att en gång för alla slå fast: Så här var det, eller är det. Han beskriver hur den uppstår i protestantismen och sedan i förnuftets tidsålder och  hur den alltjämt kännetecknar varje institution eller sammanhang där realitetsprincip och kausalitet håller hårt i människornas tankar: Anpassning, strukturella uttrycksformer, konforma habitus, nonkonforma habitus. Same, same.

"For we wrestle not against flesh and blood, bur against principalities, against powers, against the rulers of the darkness of this world. The realityprinciple is the powerprinciple, Realpolitik, the keeper of the prison. To liberate flesh and blood from reification, overthrow the realityprinciple".

Och:

"Instead of reification, perishable form. Truth will not stand or stay or keep; it is nothing to be had or hoarded or passed from hand to hand; it is no commodity or store of past labor; it is either new or not at all. The form of the sentence is transience; it must go under".

Det här blir med nödvändighet tentativt. En vink om att "sanningen" är obskyr, och att inte heller västliga traditioner alltid kommit så mycket längre än till totempålarnas och sekternas (religiösa, konstnärliga, politiska och/eller vetenskapliga) stamtillhörigheter.

Norman O. Brown refererar ofta till och citerar William Blake; som en gestalt med vida utstickare; visionär, samhällskritiker, språkomvandlande, och - skulle jag vilja säga - kollossalt ego-heroisk. Men hans betydelse för socialt tänkande människor under romantiken och senare kan inte underskattas.
Här skriver Göran Greider om en nyutkommen bok om Blake, av Carl-Johan Malmberg. Långt ifrån N.O. Browns upproriska essäbok, förstår man, men nog så användbar. Kanske något för interpretatörer. Or against them.



   
Bilder:
N.O.Brown i åldern av professor emeritus, t.v.
och t.h. som ung man i Washington, 30-tal.  







4 kommentarer:

  1. Det här med Jakob Böhme gör mig lite knäsvag. Hur många gånger har jag inte gått längs Neiße-stranden i Görlitz/Zgorzelec (ja, på båda sidor) och tittat efter hans hus? Eller in i hans port? Och jag har gripit efter de dammiga manuskripten i Oberlausitzische Bibliothek der Wissenschaften och ändå vet jag ingenting. Men jag vet att jag undrar över honom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har nog närmare till Boehme än vad jag har; och inte bara geografiskt

      Radera
  2. Du påminner mig om en gammal bekant som jag tyvärr aldrig blev riktigt bekant med. N O Brown tänkte jag läsa för så där en trettiofem år sedan, men han blev stående i hyllan. Dock inte "Loves body" utan "Life against death". Hur som helst, det är ju inte för sent, och när jag nu bläddrar i den slås jag av dess på sätt och viss befriande hämningslöshet, ambitionerna att utifrån bred lärdom formulera något om tillvarons yttersta frågor under rubriken "The psychoanalytic meaning of history". I den här boken tydligen tesen om döden som den verkligt betydande bortträngningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lie against death har jag också placerad någonstans, och läst i, men aldrig läst ut. Tror jag. I all fall minns jag den inte. Det var nog mycket Eros-Thanatos där.

      Men NO Brown är en jag litar på, av någon anledning. Det finns en frimodighet och ett oberoende i hans sätt att tackla tänkandet om världen som är stimulerande just för att det är oavslutat, öppet.

      Radera