torsdag 25 april 2013

Stockholm - en triangelresa

Reste från det obeslutsamma byggeländet till en lugn plats på Söder. Sofia kyrka signalerade sin spröda klang. Katarinavägen var lika grandios som alltid. Bergen levde av unga människor som lekte sommar i nordanvinden uppkrupna i skrevorna med mackor och musik.

Reste hem igen till den obeslutsamma byggbranschen, som äntligen fattat ett beslut. Om tre dagar är balkongbygget klart. Reste bort igen. Snabbt möte på Centralen med litteraturvetaren. Nya nycklar i min hand. Taxi! Den kom genast. Gemytlig kurd som sa: ska vi säga 120: blankt? Blankt blir bra! Särskilt som vi cirklade runt ett bra tag på Kungsholmen där tre gator av fyra är återvändsgränd. Cul de sac, som det heter, oss filmvetare emellan.

Fram till berget i skymningen. Hem till de bortresta doktorandernas lägenhet. Rörigt som tusan. Men i gengäld bokhyllor fulla med mina intressen. Läste Anne Sexton till långt in på natten. Vaknade utsövd och åt frukost framför Erlanderhuset. Dragspelet på femton våningar som vände sin baksida mot mig och såg ut som en monolit. Kristalliskt vit i solen. Och jag tänkte: Där bodde Tage Erlander bland alla de andra människorna. Utan bodyguard och utan övervakningskameror. Det var då det.

Huset är snyggt, men som vanligt gjorde Stadsplanerarna på 60-talet sitt favoritsvenska ängsliga drag: ETT höghus, och ETT lägre komplex. När det finns utrymme för tre eller fem. Det är som att planera en trädgård och sätta en ros bredvid en spirea bredvid en lilja bredvid en morot. Jag tror annars att tre höghus hade gjort sig fint här, de kunde tagit platsen där den utomordentligt tråkiga skokartongen Rörfirman X ligger. Och därmed löst en del av bostadsbristen även för studenter.

Hela den här delen av stan påminner annars om det bästa av det svenska. Det stora huskomplexet jag tillfälligt bebor har en studentlägenhet på varje plan, i varje uppgång.
Grönområdena är naturliga och generösa. Berg, buskar, stranden mot Mälarens vida blå, kajakklubb, Smedsuddsbadet, och scoutkåren i en rödmålad kåk. Väl skötta promenadvägar. Glittrande rena, badbara vatten.

Vid eftermiddags-téet ligger solen över Södra Bergen. Så små de ser ut här uppifrån. Långholmsfängelset - en herrgård. Och Västerbron, som alltid känts enorm när man är under den eller på den, blir en spinkig välvd sak, lagom för en japansk trädgård. Och långt borta skymtar Sofia kyrka och pekar ut den andra punkten i min triangel från den ena till den andra till den tredje sidan av Stockholm.

Om jag gillar den här stan? Frågan är redan besvarad. Och kärleken.



15 kommentarer:

  1. Lovely! Inlägg, kärlek och - bilfärd!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...och oavhängighetens oskattbara korta lycka.

      Radera
  2. Vad roligt att byta stadsdel så där! Andra utsikter, andra utblickar och runtomblickar - inte det gamla vanliga. Vad händer med dig då undrar jag. Blir det som ett vitamintillskott? Flödar kreativiteten extra när du har en sån där utsikt?
    Och så spana efter havsörnar! Jag har en god vän som bor i Erlanderhuset och hon har sett flygande havsörn ovanifrån från sina fönster. Det gör man aldrig där jag bor, inte en chans. En duvhök såg jag på gården en gång, det är allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså du vänliga Fru Gabrielle - ofta är det tröttheten som "flödar" när man ska byta bostad tio gånger på en treveckorsperiod.

      Men nomaden trivs, Ich bin ein zigeuner!
      Bara det att göra korta resor till olika vackra platser i stan gör mig på väldigt gott humör.

      Radera
  3. Vilket sammanträffande! Jag har också varit inne i den där längan, i en studentlägenhet. De stora lägenheterna är vad jag förstår nästan lite storslagna. det finns ytterligare ett 60-talskomplex närmare bron till Lilla Essingen Där finns t.o.m jungfrukammare!

    SvaraRadera
  4. Jag kom på mig med att gilla moderniteten där uppe. Jag som alltid bott i äldre hus.
    Skulle inte ha något emot ett höghusboende, särskilt som där inte alls var lyhört.

    Le Corbusiers hus i Marseille vore nog något för mig. Totalt ljudisolerat.

    Men man är två; en lapplandsfarare och en storstadsflanör.

    SvaraRadera
  5. Åh, Gabi! Du får mig att längta hem som tusan!
    Kram Sabrina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är fint här nu. Stockholm är en bra vår-sommar-stad.
      Men om jag hade Rom... Colosseum...Roms pinjer. (Som Ottorini Respigi gjort rätt stilig musik av). Peterskyrkan. Fontana di Trevi. Kan du fatta; jag har aldrig varit i Rom. Som min mamma älskade och som förmodligen bidrog med all sin "romans" att göra henne till katolik. Kanske just därför jag passar mig för Rom ; )

      Radera
    2. Kom genast hit, Gabi! Jag visar dig ett Rom som inte går i purpurrött!

      Radera
    3. Oj, tack. Det kan nog bli av någon gång.
      Dessutom gillar jag själv kyrkor. Så jag kan förstå min mammas tagenhet, jag menar bara: estetik och ritual och allt det italienskt familjära. Det ÄR ju lite härligt.

      Radera
  6. Stockholm är värd att älska! Tur att kärleken är besvarad ... Det tror jag att jag kan säga nu, efter drygt ett år här.

    Min äldsta dotter håller till i den där scoutstugan ibland, hon känner killen som bor där och fungerar som något slags portvakt/vicevärd/hustomte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah! Vad bra. Du hemma här. Jag hemma också norrut. Brukar känna efter sista kröken före Saxnäs när fjälldalen öppnar sig: Åh, hemma igen!

      Fint hus. Tydligen en kvarleva efter någon sorts 1700-talshövding här. När jag gick förbi höll de på med sina små Optimistjollar och rustade för sommaren. Tur att det finna nånting optimistiskt i världen.

      Radera
  7. Vilken underbar text om mitt älskade Stockholm.
    Tack, Gabi!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vackra vingslag över vattnet. Men ingen örn som Gabrielle RWföreslog. Jag får nog nöja mig med måsar. Går bra. Allt gott till dig M.

      Radera
  8. Ibland blir man bönhörd utan att vara helt på det klara med om man vill det: Efter att jag sett Marieberg uppifrån och fantiserat om utbyggnadsmöjligheter, råkade jag på planerna för Marieberg. Fler skrapor, och ett mer "effektivt" utnyttjande av området. Idel kanslisvenska. Samt det här: Ett mer aktivt användande av grönområdena. Man undrar: Dyra och låsta segelklubbar i stället för de underbara öppna ytorna vid stranden som är till för alla? Man undrar: Golf i stället för scouter? Små fåniga grå trottoarkanter i huggen sten, i stället för naturliga vandringsvägar?

    Faktiskt: Med tanke på hur det har småpysslats och ful-arrats med delar av Stockholms promenadvägar har nog Kungsholmsborna anledning att lägga sig i.
    Samt: Viktigast av allt; byggs det för vanligt folk i det fina området? Hyresrätter - Någon? Fler studentbostäder? Eller ska det bli en segregerad miljö för övre medelklass på samma sätt som Hagastaden med största säkerhet blir.

    Hör ni Kungsholmare: engagera er. Fråga er vad byggherrarna tänker. Akademiska hus - till exempel; ska de bara bygga för redan existerande forskning, eller - återigen - min käpphäst; ska de någonsin mer i detta land byggas för ungdom, för studenter, för folk som inte kan köpa och låna och leva loppans högt på lån, folk som bara vill bo?!!!

    Se mer här: http://bygg.stockholm.se/-/Alla-projekt/marieberg/Karta-over-projekt-i-Marieberg/Projekt-2/

    SvaraRadera