söndag 7 april 2013

Meningen med äldre människor


Hon går Östgötagatan fram och tillbaka med sin gåstol. Hon vill klara sig själv. Handlar gör hon bara lite. Hennes granne som har reumatism har hemtjänst och får hjälp var fjortonde dag. Den pigga sjuttioåringen i etagevåningen har tvättning, städning, fönstertvätt, boning av golv, rengöring av garderober och skåp, strykning, varje vecka, hon betalar hälften, resten betalar Rut-bidraget.

Vilken av kvinnorna i det huset är mest värd? Enligt samhällskalkylen borde det vara hon som får mest och biligast hjälp till en tre gånger större lägenhet än fru självständig gåstol på andra våningen. Vem är mest tärande?

Vi hör sedan länge hur gamla har det i sina sängar här och var, hur få ambulanser det finns i små orter, hur ofta ambulanspersonalen måste vänta med ett viktigt ärende, hur fulla sjukhusen är och hur det liggs i korridorerna på länssjukhusen. Vi hör om dålig mat och vanvård, instängdhet av gamla, även icke-dementa, som om gamla vore barn. 

Vi hör ordet ättestupa uttalas allt oftare, bland komiker och andra. Vi hör ständigt hur den växande åldersgruppen mellan 70 och 90 till 100 kommer att bli tärande på hela Europas ekonomi.  Men vänta lite, är det inte ofta samma människor som byggde upp Europas ekonomi?

I en amerikaniserad ungdomskultur som älskar botoxade stenansikten, plastläppar och hårdpattar mer än det verkliga livet, kommer det verkliga livet alltid att utgöra ett hot. En del köper nya tuttar redan vid 35. De gamla är ett hot. Grått hår signalerar fara: Hjälp, jag kan också bli gammal.
Förlyfta män och kvinnor färgat håret korpsvart eller skärt medan händerna förflyttar sig in i ett annat sekel och halsarna döljs av sjalar. 

Vad håller alla på med? Dödar döden?

Vad är meningen med de gamla människorna?

Okej, jag har svaret och jag ska fatta mig någorlunda kort.
Meningen med de gamla i vettiga kulturer är att de sitter inne med livserfarenhet, en viss mognad och mättnad i sina kunskaper om människan, en annan ro. De ska inte längre tävla bland de värsta babianerna, inte kasta sig så prestationsdesperat i lianerna. De kan utgöra en ringmur av visst lugn, omkring dem som fortfarande lär sig, stretar, ävlar och tävlar.
I mycket fattiga samhällen har ättestupan funnits, men där har också funnits seden att sätta ut nyfödda barn i snön för att se om de överlever (Tibet). Vi har kommit lite längre än så, vi räddar hjärtsjuka barn, vi räddar cancersjuka till friskhet och förlängt liv. 

Du sökte en blomma och fann en vara - Nina Björks travesti på Södergrans dikt - gäller dock. Det är den framväxande bilden av ett människovärde som likställts med penningvärdet. Att vara eller inte vara – en vara. 

Den äldre människans kvalitet nonchaleras av dem som bara vill se unga hungriga opportunistiska knapptryckare omkring sig. Den äldre kan vara tillräckligt vuxen för att inte säga ja till vad skit som helst. Med ålder följer inte sällan perspektiv, distans, en större urskiljningsförmåga. Men vi suddar  bort det; vi låtsas att 33-åriga pokerspelande hajdykande IT-investeraren Smurf vet bäst om ALLT. 

För de äldre återstår att med eller utan verbal kraft minnas sin värdighet. Sitt unika värde. Sin rätt till god omsorg i det samhälle som de flyttat fram från en stel hierarki till en modern demokrati, från privilegiesamfund till spridning av välstånd. Minns det – trots att en del vill ha klassamhället tillbaka. 

Jag har inte längre några gamla omkring mig. Föräldrar, släktingar döda. Min sista äldre vän dog för fem år sen.  Hon var en av de mest levande människor jag mött, full i fan intill sin död, alltid beläst och kreativ, alltid stolt och humoristisk. Hon var säkert en lätt patient på det judiska vårdhem i Köpenhamn där hon slutade sina dagar i ett stort rum med höjd i taket.
Men inte bara starka och vitala gamla ska få sitt värde erkänt. Alla de med stora behov och svagheter, fysiska eller psykiska, har ett egenvärde. Varför? Hur? Måste det förklaras? Vi andra lär av dem vi lever med. Oavsett svårigheterna.

Och vad med den där gamle lungsjuke sotaren, han som bara ligger och dör i tre månader, med små fluktuationer. Vaknar upp en kort stund, och somnar in igen? Du kan väl inte påstå att det också är meningsfullt? Det är det kanske inte, nej. Men kan vara. Det kan ju vara så att vi behöver fatta hur det är att dö. Lite i taget. Långsamt. Att vi fattar genom andra, som vi stundtals sitter hos. För mig en betydande erfarenhet. De gamla lär oss att leva. Eller – att dö, men där tittar vi bort. 

Sens moralen slutar inte här. För som alltid blir man provocerad av tillvaron om igen. Som idag på bussen, när vi passerade en gubbe som stank kiss och lite bajs. Stor burkpåse mellan benen. Vi gick ovanligt långt bak i bussen. Esteten vände näsan åt ett annat håll. Jag drog upp sjalen.
Men alltså: Vi kan inte älska allt och alla. Bara önska oss den där fortsatta möjligheten att folk av alla slag får vara rena och hela och mätta. Denna gubbe såg ut som en åldrad Anthony Quinn. Gud vet var han kom ifrån, men det finns flera. Och många av dem vill inte bo på något hem. De vill vara ”fria”. Nomadisera mellan skräpkorgar  och Ica-butikernas överblivna varor. Göra sina dagliga turer med stans längsta busslinjer. Who am I to judge? 

På den tiden när min första pojkvän och jag var mycket unga och idealistiska hände det en gång att en liten sliten grå farbror sov utanför vår dörr flera gånger. Vi märkte det när vi kom sent hem från fester. En gång sa vi åt honom att han kunde få sova i vårt vardagsrum. Jag tror inte han luktade som den idag, så stor barmhärtighet finns inte. Men grå farbrorn sov snällt på gästsoffan och när vi kom upp på morgonen var han redan borta. Ännu en gång stötte vi på honom i trappen, och erbjöd natthärbärge. 
- Tack ska ni ha. Tack så mycket för sist. Men det blir bra så här, som vanligt, sa han.

Sov förmodligen utanför vår dörr. Har sen dess inte synts till. 


21 kommentarer:

  1. Oj, oj, oj, den där måste du få publicerad någonstans. Den var bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Det gör jag ju också då och då, men helst med det som inte ligger före på bloggen.

      Radera
  2. Vad är en människas värde?

    http://www-rohan.sdsu.edu/faculty/dunnweb/rprnts.omelas.pdf

    SvaraRadera
  3. Oj, tack. Här sitter jag med tårar i ögonen. Och jag sträcker i andanom ut min hand och kramar din.
    God natt!

    SvaraRadera
  4. Oj - själv. Men det är fint att du är lättrörd. Det är jag alltför sällan. God natt till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Obs: Det är inte jag som har gåstol. Bara så det inte blir ngt missförstånd på temat gammal-är-äldst.

      Radera
  5. Du är mycket klok redan, Gabrielle, fast du inte är så gammal än... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, får jag leva, som man säger, kan jag nog bli hur klok som helst.

      Apropå något helt annat som vi hoppas undgå: Har du läst makens bok om Iris Murdochs sena år?

      Radera
    2. Nej. Jag ser att jag köpt den hit till "mitt" bibliotek och jag minns att jag läste om den när den kom, men...

      Radera
  6. Bra text! Jag kan känna somliga dagar att jag vill ha en (privat?) ringmur mot all skit i detta billiga, attitydstinna och nergångna samhälle. Med människor som är pantade fast de ännu är unga, och andra som anses brända och slut innan de är femtio.

    Jag har ont i mitt hemland, som Jacques Prèvert en gång uttryckte det (och citerat av Lars Gustafsson under IB-affären 1973)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den offentliga skiten, då, den mentala, shoppande och fashionistiska nergångenheten. Skräp-tv:n, skräppolitiken och så - och den ska vi säga banala ondskan. Som naturligtvis också dödar människor i längden.

      Radera
    2. Jag har ont i - kanske - halva mitt hemland.
      Resten är så fint så fint.
      Men man ser vad som tar över, och blir kall: Framtiden - "ett ansikte av tänder",
      som Tranströmer skrev.

      (med risk för en halv felcitering).

      Radera
    3. Thatcher avled i morse, det kom för bara tio minuter sen på BBC. Ska bli intressant att läsa hyllningarna från svenska politiker och ledarskribenter.

      Radera
  7. "livserfarenhet, en viss mognad och mättnad i sina kunskaper om människan"
    Jo det är gott och väl. Men när denna livserfarenhet sitter instängd på ålderdomshem. Vem får då glädje av den?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Själva tanken att lära av erfarenheten hos någon annan som varit med ett tag ses idag som en Chronschougsk tanke. Det behöver inte handla om pensionärer, många som är 25 idag skulle se det som närmast skitviktigt om de fick klart för sig att ett och annat i villkoren för studier, media, mode, bostäder etc inte *alltid* har sett ut som det gör just nu (och då menas inte att allt skulle vara otroligt mycket bättre nu). Om du antyder att låt säg FI med närstående och 70-talets bokstavsvänster har vissa likheter, i hur de talar och vilka känslor de appellerar till, så ses det som direkt kränkande, eller obegripligt.

      Om du tittar på debatten i tidningar och offentlighet så är ju tanken på att man lär sig något över tid, att vissa frammanglade insikter blir kvar och inte bara kan blåsas omkull med ett glatt "men ja å mina kompisar...", den läroprocessen är nästintill död. Vad lärde sig det offentliga Sverige av IT-boomen och den krasch som följde för Icon, Framfab m fl? Inte ett skit, vad jag kan se, inte mainstream-Sverige.

      Uppenbarligen kan många av dagens storstadsunga, och folk i media, bara lära sig av de som man ser som sina kompisar, vänner in-the-flesh eller på Facebook.

      Radera
    2. Malou: "Sitter instängd på ålderdomshem" gör de väl bara om
      1. de är alltför sjuka för något annat
      2 (inte så oviktigt) det saknas personal (och/eller anhöriga) som kan hjälpa dem ut på vift.
      3. Vitalitet saknas. Livet blir tråkigt. Men varför blir det tråkigt?

      Jag är ju inte politiker så jag slipper bidra med paketlösningar. Men vi kan diskutera vidare.
      Jag menar ju hur som att människans värde är där per se, inte på grund av om de gamla sätts i stånd att vara läxhjälp eller extrafarmor eller lärare i svenska för invandrare (alla tre förslagen helt okej förstås för de som mår bra av det).

      Radera
  8. Magnus, man lär sig av allt och alla - det är väl en trusim så god som någon. Men p.gr.a. inskränkthet vägrar man lära sig av vissa. Förr kvinnor, nu äldre, ibland vill man heller inte lära sig av yngre. Vilket ju annars är bra.

    Men att ungdomskult och åldersdiskriminering hör ihop är klart. Fast det är ju inte alltid någon annan som diskriminerar en - det kan man ibland göra själv; exemplen är många, men då kommer vi alltför långt in i psykologins introjektioner/projektioner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog en verklig lågoddsare att Sverige i framtiden kommer att bli betydligt mer kluvet, uppsprucket än landet varit på nästan hundra år. Även om man lyckas rädda en del av de ambitioner och den "social fabric" som går utöver ett rent köp-slit-och-släng-.samhälle - ambitioner som var centrala för efterkrigstiden - så kommer de aldrig att ses som lika självklara, lika övergripande som då.

      Spänningarna komer att öka, du får ett läge ungefär som i USA, där många än idag hatar hippies och "draft dodgers" lika starkt som de eller deras föräldrar gjorde 1970; man lyckades aldrig lägga dessa konflikter till vila (det gjorde man däremot på många håll i Europa med motsvarande frågor) Och där detta hat och förakt är politiskt kurant ännu efter femtio år. Vi är helt enkelt på väg mot ett samhälle där förmågan att jämka ut och kompromissa mellan olika subkulturer med helt olika bud på vem som är hjälte eller skurk, vad man förväntas tycka och tänka, den förmågan försvinner. Eller starkt tunnas ut i alla fall.

      Radera
    2. I stället för att svara något inte alltför grundligt på det här skickar jag vidare till Rasmus Fleischers blog, där han har en lång och bra serie om Kriser:
      till exempel här : http://copyriot.se/2013/04/09/krisen-del-96-elisabeth-langby-om-demokratins-kollaps/

      Man bör läsa den, tycker jag. Hej!

      Radera
  9. "If you behave like there's no such thing as society, in the end there isn't."
    Tänkvärt eftermäle för Thatcher: http://www.guardian.co.uk/politics/2013/apr/09/russell-brand-margaret-thatcher

    SvaraRadera
  10. Tack för länken - ska läsa, den - och en del andra.

    SvaraRadera