söndag 24 mars 2013

Lammet - Zurbaran och Blake


The Lamb

Little Lamb, who made thee?
Dost thou know who made thee?
Gave thee life, and bid thee feed,
By the stream and o'er the mead;
Gave thee clothing of delight,
Softest clothing, woolly, bright;
Gave thee such a tender voice,
Making all the vales rejoice?
Little Lamb, who made thee?
Dost thou know who made thee?

Little Lamb, I'll tell thee,
Little Lamb, I'll tell thee.
He is called by thy name,
For He calls Himself a Lamb.
He is meek, and He is mild;
He became a little child.
I a child, and thou a lamb,
We are called by His name.
Little Lamb, God bless thee!
Little Lamb, God bless thee!



Text: William Blake. Bild: Francisco de Zurbaran.
Livets motsättningar. Omilda. Konsten. Försonaren? En av världens bästa målningar. Vad hjälper det? Jo, lite. Förklara varför? Nä - det kan jag inte. Inte just nu.

Men idag på palmsöndagen hörde jag Johannespassionen igen. Strålande - med bland annat en dramatisk "evangelist" Conny Thimander som hade ovanligt stort sväng i sina solon. Två körer, Ann Wallströms Bachensemble, andra fina solister, samt dirigenten Sonny Jansson. Tack för musiken!

12 kommentarer:

  1. This picture I´ve seen all my life and what it stands for but never the future. Hope the eternal light will shine upon you in life every day. We are called by His name.

    SvaraRadera
  2. Is this a real comment? "but never the future"?

    SvaraRadera
  3. gillar också den här dikten och tänkte på den alldeles nyligen! Vi har lite tankeöverföring, du och jag, även när vi inte hörs på telefon :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kan vara så med vänner...och jag hade aldrig läst den förr, så vitt jag minns.

      Gick nog mest igång på bilden.

      Radera
    2. Bilden hade jag inte sett förut. Men då kanske jag skickade dikten till dig, telepatiskt.

      Radera
    3. Uum, telepatiskt som tusan, med Google som medium ; )

      Radera
  4. Jag hade biljetter till Johannespassionen i Adolf Fredrik men fick förhinder. Det får bli en annan gång, hör jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, vilket utbud det är. Och nu i veckorna blir det bara mer vackert: kolla får du se.

      Radera
  5. Fin trippel där!
    Blakes dikt var jag inte tidigare bekant med, så särskilt tack för den! (I varje fall har jag inte läst den så att den satt sig tidigare...)
    Och Zurbaran - en av de allra största som ofta kommer lite i skymundan för andra storheter - Velàzquez, Caravaggio med flera.
    Borde ta mig till Madrid och Prado, men nu blir det Barcelona först... :)

    SvaraRadera
  6. Det var en ovanligt "snäll" Blake, om jag minns honom rätt.

    Barcelona låter helt ljuvligt, men jag längtar mest till Galicien. Vi får väl se...

    Vaja con Dios!

    SvaraRadera
  7. Det är en fantastisk bild, på .. en bagge? Han har horn som ett gutefår. Blake talar onekligen om ett lamm. Pälsen är så där tjock och lite kakig, vilket ger mig lust att borra in fingrarna. Zurbaràn är en fantastisk konstnär. Jag tänker på hans enkla stilleben med citroner, så helt annorlunda de överdådiga holländska stilleben med blommor och frukter. Jag har för mig att han var djupt religiös.

    SvaraRadera
  8. Jag tror att han var av mystisk läggning, därav den djupa koncentrationen i hans målningar; Meditativt men samtidigt sinnligt. Väldigt spanskt på det där robusta och ändå asketiska sättet.
    Hans citroner har jag lagt upp tidigare här.

    Fåret får mig också att tänka på en av min ungdoms Joan Baez-sånger: On a wagon, bound for market, there´s a calf with a mournful eye.
    I Zurbarans målning är det förstås påskens offerlamm som avses. Men vi kan lika gärna tänka att det är en bonde som knutit om baggens fötter för att lättare kunna forsla ut den till någon ö.

    Vid vårt sommarställe forslade man får ut till en av de större öarna, men inte så här, utan på en liten färja över ett sund.

    SvaraRadera