måndag 11 mars 2013

George Harrison in Memory



Vet inte varför jag varje gång känner så starkt för den här låten med George Harrison och då helst den här inspelningen, med Eric Clapton, när det ju egentligen var John Lennon som låg bättre till för mig, för att nu inte alls jämföra med och påtala alla de andra som också spelade. Kanske är det för att jag träffat George Harrison live, men ingen av de andra (jo en sjuk och sur Zappa en gång bakom scenen, och en blyg Jimi Hendrix en gång i det bakre rummet på Philips). Men George Harrisons blick har jag mött, och då var den gladare än på den här inspelningen, och det var något med hans ögon och öppenhet som stämde, trots eller kanske för att, jag höll en pojkvän i handen. Och sen dog han för tidigt, och på hans gravsten skrev jag "enormt snäll". 

Men vad vore den här låten utan gitarrerna och Ringo? Nu rockar den rätt in i the Bloody Universe, på konserten för Bangladesh.

Här hos Ralle finns en sida med andra nostalgiska band till Beatles.


14 kommentarer:

  1. Hej
    Det här är sannolikt Harrisons mest gripande låt och den här versionen har alltid gett mig kalla kårar. Vi lyssnade massor på trippelalbumet Concert For Bangla Desh i tiden.

    Och tack för fin kommentar på min Abbey Road text.

    SvaraRadera
  2. Tack! Jag tycker också om den men just den här inspelningen är ny för mig. Mycket bra.

    SvaraRadera
  3. Bra på det där sorgliga sättet - som när en tre års summer of love vänder in i det allvarsamma perspektiven igen.

    SvaraRadera
  4. Å! Min pappa hade "The Concert for Bangla Desh" och jag lyssnade också mycket på (delar av) den när jag växte upp. Gillar denna låt väldigt mycket; George Harrison är min favoritbeatle – coolt att du har träffat honom :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. "träffat" är kanske mycket sagt, vi satt vid ett bord i en hotellfoye. Underbart är kort.

      Trodde väl det, att din pappa var med på tåget.

      Annan favorit John Lennon, men han var så oåtkomlig med alla sina hyperballa engelska skämt.

      George var mera soul - liksom. Och så var han bra på att ge bort pengar till höger och vänster.

      Radera
  5. jag gillar oxå george harrison - speciellt 'my sweet lord' tycker jag om...

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...den är också jättefin, men har inte de här rockiga tunga gitarrena, som ovan. Det som gör att jag måste resa mig och dansa framför datorn ; )

      Radera
  6. och "Here Comes the Sun" – George e bäst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. och "Let it be". Ofta en god lösning ; )

      Radera
  7. En härlig låt på sin tid var väl "Got my mind set on you" med Harrison.Fast den kan inte jämföras med någon enda låt av Rolling Stones.Still rolling,actually!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så där ungefär kan man hålla på och deala med Beatles kontra Stones, men de är två helt olika tekoppar.

      Klart att Beatles är softare och jag gillar det. Men på den tiden det begav sig var jag nog rätt okej med Stones.

      Såg filmen om det gamla gänget; tycker uppriktigt sagt att Jagger börjar bli rätt obehagligt Evig Tonåring, medan däremot Keith Richard, trots allt sitt knarkande, har mer av snäll gammal vis man. Som George. Alltså nu pratar jag inte musik i första hand - utan Människor!

      Radera
  8. Så bra!
    Jag fick avbryta min lyssning på Sixto Rodriguez nu när jag läste den här posten. Har du lyssnat på honom? Just nu är det han som gäller för mig.

    SvaraRadera