torsdag 28 februari 2013

Allt hästkött är hö

Alltså nu - denna enorma kavalkad av upprördhet och tester, omtagningar och underkännanden, och förslag (ge det till de fattiga - var kanske det mest intressanta). HÄSTKÖTT i livsmedel betecknat med nötkött eller - varför inte blandfärs - är årets största skandal. Glöm Telias korrupta handelsmetoder, glöm Syrien, glöm efterdyningarna av Fukushima och den egyptiska revolutionen, glöm alla proportioner, begrav er i köttberget.

Jag menar bara: Vad allt kan inte ingå i en blandfärs eller en korv, lite hjärna, senor, lungvävnad, fett, tarmar, malet brosk, gamla bitar av öron, men kanske inte ull och hovar, klövar mm.

Alltihop är naturligtvis UPPRÖRANDE, tro mig. Jag tycker visserligen nästan lika bra om kor som om hästar, om grisar som om får, men mest tycker jag om renar. Med vilka samerna levt sitt liv i tusentals år. Och det är det mest positiva jag har att säga om kött och människor.

Men att HÄSTKÖTT i mat under tolv dagar är den största nyheten över hela Europa, att den ropas ut som huvudrubrik dygn efter dygn - det kan väl ändå bara vara i sagan om My little Pony som detta är av absolut avgörande storleksordning?

Grisar innehåller då och då för mycket penicillin. Skulle tro att alla sorters  kött, samt grönsaker, frukt, majs, ris och säd, efter år av kemikaliskt jordbruk, och radioaktivt nerfall, innehåller allt möjligt som inte ska vara där. Förutom då livsmedelsindustrins mer obskyra tillsatser.
Men nu var det HÄSTENS KÖTT. Ej att missbruka, då den är en gammal kusin till solguden, går att spela med på travet, blivit oss en kär ungdomsvän och dessutom blivit MÄRKE för en av Sveriges bästa sängproducenter.

Det personliga hos människan är det heliga, det omätbara. I relationen till ett djur kan det också vara så. Men när det djuret, häst eller ej, blir sjukt och måste avlivas, gäller samma som för andra: Allt kött är hö, och blomstren dö, och tiden allt fördriver...

Hästkött är fördrivet hö. Men nu jäklar blev det allvar. Köttbullarna, kålpuddingen, ut med alltihop. Ursäkterna och bortförklaringarna viner över EU-landskapet.
Men jag minns bara att:
A: Dafgårds Lasagne var den bästa i frysdisken.
Och, av helt annan dignitet:
B: Att livet för romer och judar och somalier och kurder och sorber och sjuka och fattiga och ensamstående mödrar och studenter och kulturarbetare dagligen förvärras i Europa.
Att 25% unga går arbetslösa i Spanien. Att Italien knäar under skulder. Att korruptionen bland politiker och företagsledare ökar lavinartat. Att Grekland delvis lurats in i lånelavinen av ohederliga fifflande amerikanska bankmän. Att pengar och folk skyfflas hit och dit, och att det är svårt att få lagarna att gälla för de mäktiga som skyfflar och grejar, för att ta för sig av ett folks resurser (typ Berlusconi&Riskkapitalet), och allt detta med mera är en miljon gånger viktigare frågor än om det fanns hästkött i den lasagne jag åt i fjol.

Kan inte någon komma och ta väldigt relevanta stickprover på Allt Det Andra?


----------------------------------------

PS: Naturligtvis är det fint att vi i Europa håller koll på vad vi får i maten. Om det nu är så det är. Men ibland kan debatter slås upp som kulisser kring verkliga problem.
Ge bort maten om nån vill ha den. Men ge inte bort 15 skattemiljarder till Nuon till exempel. För övrigt vet jag med bestämdhet vad jag betraktar som ett hot mot mänskligheten, och inte är det att gamle Svarten hamnat i soppan.

För mer saklig information läs Joanna Blythman i The Guardian.

13 kommentarer:

  1. Bravo! Det italienska valet har ju gått ganska obemärkt förbi, jämförelsevis, trots att det kan komma att omkullstjälpa hela Europas ekonomi. Man märker på detta sätt också journalistikens kris, det är sensationsnyheterna som toppar, sällan de mer djupgående resonemangen.

    SvaraRadera
  2. Tack Anna. Skönt med en rationell (ej sentimental) kommentar.

    Tycker du ska berätta mer om Italien på din blogg. När du har tid.

    SvaraRadera
  3. Jo, jag skulle önska att jag kunde skriva mer om italiensk politik, men jag inser att jag inte förstår mig på det där. Det är ganska obegripligt för oss svenskar. Min make följer nyhetssändingarna via webben varje dag och lyssnar på debatter i parlamentet, men ju mer han försöker förklara, desto mer inser jag att jag inget begriper av det hela. När jag bara har blivit fri från det här avhandlingshelvetet och kan börja leva igen lovar jag att skriva mer om det goda Italien: maten, vinerna, människorna, solen, landskapet.

    SvaraRadera
  4. Jag tror din hjärna har fullt upp med det du måste koncentrera dig på. Känner igen det där. Och det är mycket bra att sortera bort annat.

    Sen har du desto mer att berätta, och jag är förstås nyfiken. Också på vad din man tycker. En annan gång, då.

    SvaraRadera
  5. Jag håller fullständigt med dig i allt du säger här. Vilka enorma proportioner detta hästkött fått i medierna... inte klokt!

    Dafgårds koldolmar är också smaskens. Det enda färdiglagade (eller halvfabrikat) jag köper ibland.

    SvaraRadera
  6. Ja, mycket kan man vara arg på och med all rätt,
    men lite kan man ju spara energin till de verkligt väsentliga!

    SvaraRadera
  7. Men ... Jag trodde det väsentliga i det här var att mat skeppas runt i Europa och världen hit och dit lite hur som helst. Jag har inget emot hästkött men jag tycker illa om att råvaror skickas från Rumänien till Cypern, vidare till Belgien och sedan en sväng över till England för att till slut låtsas vara från västgötaslätten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jora - det där du beskriver kan jag hålla med om också.

      Mitt inlägg är ju skriven med ett visst ironiskt sardoniskt grepp, som tillåter en del "mot"-överdrifter.
      I stort sett tycker jag att nyhetsrapporteringen dagligen överdriver det närmaste tingen "en svensk död", "två vargar i Borlänge" etc. Och att den här häst-rapporteringen var eurocentrisk, ungefär som påvens helikopterfärd.

      Men grejen med mig är att jag accepterar att andra tänker olika. Jag behöver inte övertyga dig.

      Radera
  8. Bra rutet - och skrivet! Håller med dig. Inga vettiga proportioner på upprördheten och rapporteringen i media. Men media - och särskilt aftonblaskorna förstås - är ju inte riktigt kloka i sina val av vad dom skriver om. Där är kändisars skilsmässor eller rumpor viktigare än att skriva om hemskheterna i Syrien eller det andra du tar upp i inlägget.

    Det jag kan undra över vad gäller livsmedelshistorien är lurendrejeriet rent generellt med mat och att producenter inte har bättre koll på sina leverantörer - i detta samhälle av kontrollorgan av olika slag. Att lögnen och den snöda vinningen får styra... Men kanske är det naivt att tro att det ska vara bättre än så.

    Vad gäller just hästarna tänker jag på restaurang Minerva på Kungstensgatan i Stockholm, populärt bland univ.studerande och andra unga - i alla fall när jag pluggade på sent 60-tal/början av 70-talet. Där åt man entrecôte och filet mignon med pommes frites. Som jag minns det sas det inte uttryckligen då att det var hästkött man serverades men alla visste det ändå. Minerva är borta nu och det ligger en pizzeria eller nåt sånt där i stället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. He he - jag har minsann också ätit hästkött på Minerva. Det var så vitt jag kan bedöma smakligt nog.

      Här på min gata annonserade igår en liten restaurang öppet på sin lunchmatsedel "hästbiff med pommes". Jag tror att de - helt riktigt - anar att de kan vinna på sin ärlighet.

      Läs gärna Guardian-artikeln om maten, där finns info jag inte har.

      Och det är klart det är besynnerligt - som Niklas ovan påpekar - att gamle Svartens lik ska färdas över hav och floder, i luft och på land, från den ena kontinenten till den andra. Vad synd att han inte får se alltihop. Kan de inte turista med hästarna innan de dör?

      Radera
  9. "Keso är köttfärs gjord på mumintroll." (guldkorn från facebook)

    SvaraRadera
  10. Ha ha - det var rätt fyndigt! Fast man blir inte direkt sugen på Keso.
    Sojabönor? Stöpta i Sojas ekologiska små formar i pärlbandsfabriken?

    SvaraRadera
  11. Nu har flera ton av Lasagne innehållande hästkött gått iväg till Klara kyrka för middagar till hemlösa och andra behövande. Det var en lösning jag inte skulle haft något emot om jag var verkligt hungrig. Antar att det alltid finns alternativ för veganer, även i St:Klaras kök.

    SvaraRadera