onsdag 16 januari 2013

Kierkegaardcitat - någorlunda nyöversatt

Eftersom Subjektiviteten är Sanningen, måste Sanningens karaktär implicera ett uttryck för motsättningen till det objektiva, en erinring av nämnda*) vägskäl, och detta uttryck kommer samtidigt att ange det innersta livets kraft. Här är en sådan definition på Sanning: den objektiva ovissheten, fasthållen med den mest lidelsefulla inre uppmärksamhet, är Sanningen, den högsta Sanning som finns för en existens. Där vägen viker av (och var det sker låter sig inte objektivt fastställas, eftersom just det är Subjektiviteten), blir den objektiva kunskapen satt åt sidan. Objektivt har man då bara ovissheten, men just detta skärper det inre livets oändliga passion, och Sanningen är just detta risktagande; att med oändlighetens lidelse välja det objektivt ovissa.    

Ur:
Afsluttende Uvidenskabelig Efterskrift, 1846
*) tidigare i texten. 

Målning av Gustave Caillebotte ; Rondell, Boulevard Haussmann, Paris, ca 1840.


Vi tar ett citat till, som har den fördelen att det inte behöver översättas:
"Kälkborgerligheten är andefattigdom, determinism och fatalism är andlig förtvivlan, men andefattigdom är också förtvivlan. (...) Fantasilös som kälkborgaren alltid är, lever denne i ett visst trivialt koncentrat av erfarenheter, om hur det går till, vad som är möjligt, vad som brukar ske, oavsett om denne är öltappare eller statsminister"

Citerat ur: Kierkegaard i vår tid, av Ingmar Simonsson. Utgiven på Themis förlag.

5 kommentarer:

  1. Kierkegaardcitatet tål verkligen att fundera över. Det fundamentala i tillvaron är kanske just ovissheten. Även i det vi väljer och vet. En ovisshet vi måste välja att acceptera. Kanske t o m lidelsefullt.

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar, Lennart.
    Ja, det är ju inte så att jag vare sig har - eller kan - sluka Kierkegaard med hull och hår. Det finns liksom en hög spänning hos honom, trots ironin, i vissa skrifter. Det är väl ngt med hans stränga pappa prästen som ligger och darrar i hans val.

    Men i övrigt är det allmänmänskligt, och kanske särskilt konstnärsmänskligt; att ha den där otroligt starka relationen till sitt eget inre material sas, helt på bekostnad av "spidsborgerligheten".
    Och på samma kyrkogård som SK - Assistansen i Köpenhamn - vilar Niels Bohr; usikkerhedsprincippets fader.

    SvaraRadera
  3. Ursäkta, jag mindes lite fel här; det var Heisenberg som var Osäkerhetsprincipens fader, Niels Bohrs vän, och de inspirerades båda av denna tanke. Med Bohrs ord: "den ejendommelige reciprokke ussikerhed som enhver måling av atomstørrelser indebærer".

    SvaraRadera
  4. Vilken vacker tolkning av texten! Att jag sen inte begriper den - mer än möjligen på ett helt intuitivt sätt - är inte översättarens fel. Tack!

    SvaraRadera
  5. Tackar! Ja, man får kämpa lite med den gode Kierkegaard.

    Texterna är dessutom så olika: Förförarens dagbok är "lätt".
    Det här är en av hans sena skrifter. Jag får en förnimmelse av att han kämpat rätt länge mot sin tids dygdiga snusförnuftighet och kanske också mot vetenskapliga pretentioner på objektivitet.

    Hans motstånd är en outsiders, sanningen är subjektiv.

    SvaraRadera