söndag 13 januari 2013

Kierkegaard om Subjektiviteten

Ett Kierkegaard-citat man ska akta sig för att glömma i Beräkningens Tid:

Når Subjektiviteten er Sandheden, maa Sandhedens Bestemmelse tillige indeholde i sig et Udtryk for Modsætningen til Objektiviteten, en Erindring fra hiint Veiskille, og dette Udtryk angiver da tillige Inderlighedens Spændstighed. Her er en saadan Definition paa Sandhed: den objektive Uvisdhed, fastholdt i den meest lidenskabelige Inderligheds Tilegnelse, er Sandheden, den høieste Sandhed der er for en Existerende. Der hvor Veien svinger af (og hvor det er, lader sig ikke objektivt sige, da det netop er Subjektiviteten), bliver den objektive Viden sat i Bero. Objektivt har han da kun Uvisheden, men netop dette strammer Inderlighedens uendelige Lidenskab, og Sandheden er netop dette Vovestykke, med Uendelighedens Lidenskap at vælge det objektivt Uvisse. 

Utan att lova något: Jag ska försöka återkomma till denna tanke, när jag har tid och klokhet över.
Och kanske översätta, men det behövs väl inte?

Bara ett litet exempel: "Der hvor Veien svinger af...bliver den objektive Viden sat i Bero".
Där Vägen tar av...kommer den objektiva Kunskapen att bli satt åt sidan...(bordlagd, uppskjuten, oviktig).

11 kommentarer:

  1. Ja, snälla, översätt! Danskan bliver mig för svår här, men innehållet lockar!

    SvaraRadera
  2. Okej North of - återkommer vid lämpligt tillfälle (det är ju gammal danska, så inte helt lätt för mig heller; Hiint...)

    SvaraRadera
  3. Ursäkta en yrkesskadad bibliotekarie och en notorisk boksamlare, men ... om jag lutar mig fram lite, till vänster, tredje hyllan nerifrån och når "Kierkegaard - i översättning och urval av Lars Göransson", Forum 1956 och slår upp sidan 215, så översätter Göransson så här:

    "Om subjektiviteten är sanningen, måste sanningen också rymma ett uttryck för motsättningen till allt objektivt: en ständig bild av detta vägskäl; och detta uttryck anger då också den inre spänstigheten. Här är en sådan definition på sanningen: sanningen är den objektiva ovissheten, fasthållen med den mest lidelsefulla inre tillägnelse; den högsta sanning som en existerande kan nå. Objektivt har han bara ovissheten, men just detta spänner den oändliga inre lidelsen, och sanningen är just vågstycket att med oändlighetens lidelse välja det objektivt ovissa."

    Inte så vackert som originalet, tycker jag.

    SvaraRadera
  4. Hmm... Jag ser nu att Göransson helt enkelt hoppar över en mening mitt i stycket: "Der hvor Veien svinger af (og hvor det er, lader sig ikke objektivt sige, da det netop er Subjektiviteten), bliver den objektive Viden sat i Bero." Varför, kan man fråga?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan han ha varit lite för fäst vid föreställningen om Objektivitet, saklighet etc? För att riktigt låta meningen löpa linan ut?

      Nu ska vi ju ingalunda tala illa om en förmodligen död, men man undrar lite...

      Föreställningen om och anspråket på objektivitet är ju annars, och alldeles oavsett Göransson, alla politruckers favoritmekano.

      Radera
  5. Tack Lennart; du är allt en pålitlig en - jag hade inte själv Kierkegaard i hyllan.

    Men det där var en lite träig översättning. Ska försöka få till en något mer levande, eller vad jag ska säga...inte så lätt med det språkliga hoppet från 1840 till 1956 till nu.

    SvaraRadera
  6. "just detta spänner...den inre lidelsen" - skulle jag vilja ha till "just detta koncentrerar den inre lidelsen"...
    bland annat.

    Mer senare.

    SvaraRadera
  7. Jag ser fram emot Gabis nya version - ja, träig och oskön var texten från 50-talet. Ospänstig. Och egentligen inte så mycket mer begriplig än originalet, tyckte jag.

    SvaraRadera
  8. Översättning kan vara knepigt utan en bra online översättare

    SvaraRadera