onsdag 19 december 2012

Thoreau´s tur

De flesta av livets lyxvanor och många av dess så kallade bekvämligheter är inte endast umbärliga; de är i själva verket positivt i vägen för höjandet av mänsklighetens nivå. Beträffande lyx och bekvämlighet har alltid de visaste levat ett enklare och torftigare liv än de fattiga. Ingen människoklass har någonsin varit fattigare på yttre rikedomar än de gamla filosoferna hos kineser, hinduer, perser och greker; ingen har varit rikare på inre. Vi vet inte mycket om dem; det är i själva verket märkvärdigt att vi alls vet något om dem. Samma sak gäller om de moderna reformatorerna och välgörarna. Ingen kan vara en vis och opartisk granskare av människolivet, om han inte studerar det från en egen ståndpunkt av vad vi skulle kalla en frivillig fattigdom. Ett liv i lyx har lyx till frukt, vare sig i lantbruk, handel, litteratur eller konst. Nu för tiden finns det professorer i filosofi, men det finns inga filosofer. Likväl är det berömvärt att leva. Att vara filosof vill inte bara säga att göra märkvärdiga och svåra tankeutredningar, inte ens att grunda en skola, utan det innebär att älska visheten så högt att man lever i överensstämmelse med dess bud ett liv av enkelhet, oberoende, vidhjärtenhet och tilltro. 

Henry David Thoreau
Ur Skogsliv vid Walden

Och hur mycket av hans filosofi måste inte människorna anamma innan jordens resurser är uttömda eller förgiftade?
Och hur troligt är det inte att de längsta julklappslistorna kommer från dem som känner sig fattiga inuti?
Och vem vill inte hellre samtala med Thoreau, Emerson, eller William Blake, än höra på det tillväxthysteriska tilltalet?
Om 10 år är det Thoreau och hans likar som leder vägen, tillsammans med alla de kloka och uppfinningsrika naturvetare och tekniker och företagare som på allvar är mera intresserade av att rädda vår jord än att bestjäla den och dess människor så mycket som möjligt.

8 kommentarer:

  1. Måtte du ha rätt i din avslutande profetia...

    SvaraRadera
  2. Jag vet - det är inte säkert nånting. Men om jag levde på de gamles dagar vore jag kanske något av en profetissa. Stenad förmodligen, i förtid.
    Så: Heja demokratin!

    SvaraRadera
  3. Ja, så måste det ju bli! Förr eller senare. Jag är optimist, trots allt.

    SvaraRadera
  4. Det är jag också, Anna. Prövningar är stärkande, och kan så vara även kollektivt sett.

    SvaraRadera
  5. Pessimisten blir glatt överraskad, optimisten?
    Hm.
    Bättre att leva i nuet och inte tänka på framtiden.

    SvaraRadera
  6. Fast - framtiden är en del av nuet. Tiden (den lineära) är en illusion?

    SvaraRadera
  7. Tack Peter.
    God Jul till mannen bakom katten!

    SvaraRadera