söndag 16 september 2012

Jens Christian om Etiopien, UD och svenskarna


Jag förstår inte hur vissa människor funkar. Maria Abrahamsson till exempel: en konstant aggressiv och elakt intelligent person som aldrig verkar ta paus från sina favorittankar. Undrar om hon biter ihop och hugger även i badet, vid middan, och sent på natten? Kan inte någon ge henne en boxboll?

De trötta, pyskiskt utmattade journalisterna som i dagarna släppts ur Etiopiskt fängelse, fick inte ens en dag på sig innan hon taggade upp sig. Jag citerar: Maria Abrahamsson, moderat riksdagsledamot  och tidigare ledarskribent på Svenska Dagbladet, som kommenterade benådningen av svenskarna med orden: ”Två marxister som avskyr regeringen Reinfeldt är på väg hem, och regeringen Reinfeldt hyllar deras mod, det är så vi borgerligt sinnade fungerar. Hoppas att en S-regering hade gjort detsamma om exempelvis kristna höger-journalister hade råkat illa ut på Kuba."

Svar: Det hade de naturligtvis, och i all synnerhet om opinionstrycket varit lika starkt som för Schibbye och Persson. Men Abrahamsson kan inte låta agget vila en enda dag. Hon samplar billiga poänger ur tomma luften, utan känning för humana sympatier. "Det är så vi borgerligt sinnade fungerar".

Nog om. Vi lämnar henne åt krubbitandet. I stället vill jag tipsa om en artikel av Jens Christian Brandt, som i motsats till Abrahamsson gör något för att tolka och utreda situationen kring de båda fångna/frisläppta svenskarna. I Aftonbladet häromdagen skrev han så här. Det är ur den artikeln jag saxat citatet ovan. Och så kan vi läsa mer i hans bok om Lundin, Bildt och Oljan, som utkommer i höst.

12 kommentarer:

  1. Jag älskar intelligenta människor, Gabi. Det sorgliga är bara att många av dem är enögda, alltså bara ser med ett öga - det vänstra eller det höga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Malou, javisst. Jag har vänner i alla läger, sas. Men vi brukar inte boxas. Det verkar vara ett drömläge för de mest infama politikerna dock.

      Radera
  2. Det är en styggelse att bete sig på det sättet. För övrigt tåg jag inte kärringen.

    Jag läser då och då gamla artiklar i Ord och bild och andra kulturtidskrifter från förr. En stor för del med dessa är att de är välskrivna och man slipper det politiska käbbel som verkar pressas in på de mest olämpliga ställen i dagens kulturtexter. Usch och fy för det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rad ett: Håller med.

      Och: Det låter som bra läsning. En del gamla kulturartiklar av undertecknad finns också på Björnstrand Backwater. Ett litet egotips ; )

      Radera
  3. Jättebra artikel av JCB, han liksom styr in det hela på rätt spår igen. Resten är på något vis detaljer.
    Hon, MA, kunde ju hållit sin dumma käft, tycker man. Alla de där som i tid och otid drar in folks politiska åsikter/hudfärg/sexuella läggning etc där de är OT borde lära sig sluta med det.

    Tänker köpa hans bok om oljan. Om inte annat så för hans språks skull.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är glad att det är just han - och i viss mån Leo Lagercrantz - som åtagit sig det där projektet. Har hitills haft stort förtroende för JC:s allround syn på saker.

      Radera
  4. Tack alla för välvillig läsning.
    Jag var i Polen i somras. Där växer det fram en fantastisk generation - unga människor mellan tjugo och trettio, intelligenta, roliga, poetiskt begåvade och historiskt bevandrade. De bär (inbillar jag mig) alla på samma dröm: att äntligen, tjugotre år efter järnridåns fall, få slippa ideologiernas tvång.
    Slippa skolas in i de samtida svartvita världsbildernas sterila tänkande; "min fiendes fienden är min vän" etc.

    Jag träffade så många journalister, musiker, filmare, författare och akademiker som någon gång nyligen utsatts för censur eller påtryckningar. "Om du gör så där kommer det att få följder för din fortsatta karriär". Allt det där gjorde så stort intryck på mig. Plötsligt blev det viktigt att visa att vi som vuxit upp utan alla de där problemen faktiskt bryr oss om vad som händer med demokratin. Inte bara klickar bort den som om den var en facebookbekantskap man tröttnat på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha. Jag som trodde att du snarare nyss kommit hem från Afrika.
      Men i Polen finns kanske nästa bok? Om inte så är det ju ändå som du säger - en helt annan och vidare erfarenhet av vad yttrandefrihet betyder. Nu. I Europa.

      Radera
  5. Det var ganska lågt av henne - även för henne ! Egentligen avslöjar hon sig själv i sin framställning av journalisterna, den att hon egentligen inte tycker att de är värda nån mottagning pga. deras politiska åsikter. Förresten; vad vet hon om dem ? Och, att använda Marxist till höger o vänster vittnar ju bara om en beklagansvärd okunskap om vad det egentligen är, har varit och kan innebära.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror du har rätt där. Arrogans är arrogans, oavsett politisk färg, förstås. Men just MA excellerar. Inte ens Jan Guillou - när han desavouerar Claes Borgström - kan riktigt "tävla" med henne.

      Radera
  6. Skulle gärna vilja se hur Johan Ingerö, som länge höll den inofficiella titeln som en av de argaste och mest fradgat grälsjuka unga högermännen i landet, kommenterade den här historien. Men hans blogg är numera skyddad, man måste nog uppfinna en identitet som kristen högerman för att kunna läsa den. ;)

    SvaraRadera
  7. Aha. Har inte en susning om Ingerö. Och det är väl bra så ; )

    SvaraRadera