tisdag 31 juli 2012

Även en blind höna...

Det är sannerligen inte ofta som Johan Lundberg och jag kan picka i samma hönsgård, eller vad jag ska kalla det. Men idag har han definitivt funnit ett korn som jag missat. Läs hans anslående sågning av webbsajten Litteraturmagazinet. Som vanligt blir ingenting bättre av att man stavar Andersson med z, eller qvinna med q. Men vad gör man inte? Jo, ett magazine som i alla bemärkelser är trettio år efter vilket som helst Fanzine.

Eftersom Johan alltid är så oreserverat elak kan det kanske vara på sin plats att återkomma senare, med lite fler nyanser. Men just nu; inga nyanser alls, från min sida heller. En chefredaktör som tar om samma förtjusta utsaga om en författares observationsförmåga tre gånger i samma text har aldrig lärt sig att stryka. Eller byta spår. Det är annars Lektion 1 för en redaktör.

- - - - - - - - - - -

Här en länk till Anna Brodows text om samma som ovan från en annan vinkel.

Länkar även till en intelligent text av Håkan Lindgren, om vem/vilka som äger allt vårt "Gratis" på nätet.

6 kommentarer:

  1. Ja, jag har ju alltid anat att ni egentligen tycker samma sak, det är bara det att Johan skyller på vänstern och du på högern ;-)

    Fast missade du min text om Litteraturmagazinet? Det var jag som uppmärksammade Johan om sajten. Här: http://annabrodowinzaina.wordpress.com/2012/07/26/min-dagliga-kamp-mot-konsumismen-del-2-kvalitetsforflackningen-inom-litteraturkritiken/

    SvaraRadera
  2. Ja, det hade jag missat, eller snarare glömt. Nu la jag in länken.

    Om Johan och mig: Nä du, min vän, så enkelt är det inte.
    Dessutom byter jag spår mycket oftare än JH.
    Så gör en ickefanatiker.

    SvaraRadera
  3. Det var med glimten i ögat jag sa det, men det förstod du. Jo, ni är olika på många sätt. Fast jag tror att ni också kan tycka lika i en del åsikter.

    SvaraRadera
  4. Joda det förstod jag.
    Och visst kan man hålla med sina meningsmotståndare i vissa fall.
    Just nu läser jag Tony Judt; en essä om utbildningssystemets, eller snarare inlärningens, förfall. Han, så god socialdemokrat han är, kan låta som en viss skolminister. Och jag är beredd att hålla med honom. Men så är han också en av mina hjältar. Det krävs nyanser för att vara det ; )

    SvaraRadera
  5. Men nu är väl Litteraturmagazinet inte främst någon form av kulturjournalistik, utan en ren kommersiell produkt, och att då klaga på kulturell kvalitet är väl bara patetiskt. Säljer det bra så är det också bra, det är ju rimligen det enda kriteriet man kan ha, varför skulle man ställa andra krav?

    SvaraRadera
  6. Kommersiella produkter är inte nödvändigtvis av dålig kvalitet; t.o.m. gamla Damernas Värld (hundra år sen) välkomnande välskriven kulturjournalistik, liksom Månadsjournalen, Femina och Tidningen Vi. Sen är det ju tyvärr så att kommersialiseringen slagit ut det bästa som fanns kvar av Bonniers magasin.
    Jag har inget mer att säga om saken just nu. Mer än att OM Litteraturmagazinet var "en rent kommersiell produkt" så borde de också kunna betala skribenter, i stället för att leva på "profiler". Jag vet precis vad det här handlar om; den inte så nya "networking" -idén. Alla som nu är "profiler" ska väl antas en gång bli programledare, eller dylikt.

    Men på den seriösa sidan handlar det om en hel kader av kompetenta kulturskribenter som hamnar i konkurrens med de här halvgratis-joxet. Jag talar inte i egen sak. Min tid som kulturskribent är i stort sett över. Dessbättre.

    SvaraRadera