söndag 13 maj 2012

Onyttigdagen

Jag älskar de här dagarna. Vakna med sol. Utan att äta frukost sätta sig vid datorn och skriva ned den text man haft i huvudet under några dagar. En liten bit av en bok. Sen frukost. Sen sola i fönstret. Sen promenad bland utslagen vit blom.
Kastanjen på gården slår ut tre, nej fyra, nej åtta av sina vita små blommor i kolven. Det går att se det med blotta ögat, det går för fort. Kära vår, stanna lite. Hägg och syren, sansa er.

Förra veckan var det mycket vänner, den här är det tomt. Jag gillar det, för tillfället. Tom tid behövs när man ska både läsa och skriva. Onyttigt. Läser Tony Judt och Dante parallellt. Ingetdera en Komedi. Men i Dantes Universum har alla skurkarna, mördarna, de furstliga ligisterna och de svekfulla makthavarna fått sitt straff. Sådan är Den Gudomliga Komedin. I Judts Universum laborerar samma skurkar vidare med sin legala och halvlegala kriminalitet. Det låter som en skröna, men konsten att manipulera ut resurser ur samhället är enorm, och inte bara killen som jobbade med SIDA-projektet i Estland har lagt miljoner i sina egna fickor. Det är legio. I Den Djävulska Komedin.

Nu lämnar vi det, men jag anbefaller varmt läsningen av Judts bok: Illa far landet. För att kunna vila måste man kunna vaka. Ingen är vaksammare på vad som skett och sker just nu än Judt. Och att han skrev den här boken på sin dödsbädd gör den inte mindre allvarsam. Som skrivare tänker man ofelbart: Vad var det nu jag skulle säga innan jag dör?

Men innan dess vilodag, och en onyttig stund: Så som Ingrid Sjöstrand beskriver det, i en dikt jag hittade på Leonardos blogg

Du
som tycker
att dagarna går
och
livet flyr.
Tag dig samman
och gör någonting
onyttigt.




Målning av William BlamireYoung. Lekande sällskap i månsken. Klicka för förstoring.

4 kommentarer:

  1. Om målningen: Jag blev nyfiken på William Blamire. Kollade länken men det måste vara fel Blamire. Rätt ska vara William Blamire Young. Eng Wikipedia: William Blamire Young (9 August 1862 - 14 January 1935), commonly known as Blamire Young, was an English Australian artist.

    Stämningsfull målning.

    SvaraRadera
  2. Tack för korrigeringen. Det här var inte en målare jag kände till sen tidigare; kopplade honom mer till sjuttonhundra än arton. Lekfullheten och det lätta handlaget - men sen finns det något gothic i den också. Det är väl det som är artonhundra. Hur som; en ovanlig målning.

    SvaraRadera
  3. Ingrid Sjöstrand. Mammas favoritförfattare, och min också på sitt sätt. Hennes senare böcker, självbiografiska från Skåne. Dom stora, och Skånes somrar ila. Underbara för en skåning i alla fall.

    Jag älskar Kalle och Loppa också. Det man insupit med modersmjölken har man.

    SvaraRadera
  4. Ärligt talat har jag inte läst henne alls; men det kan jag säga om rätt många utan att det betyder att jag valt bort dem...

    SvaraRadera