Obehagliga Art Facts

Via länkar från några konstskribenter kom jag fram till den plats där de verkliga kulturfäktningarna sker. Fastän helt stilla. Fullständigt socioekonomiskt betryggande och avläsbart för den som vill betrakta konst som en huvudkudde att vila kinden mot i tider av osäkra investeringar och obetydliga konstkunskaper.

Här sker det stora saker utan att intressenterna behöver lyfta från soffan eller lämna cocktailpartyt för att läsa en konstbok. Nej da, på Art Facts finns instant marketing. Ranking. Listor. Vem som står högst i kurs, vem som haft flest utställningar, vem som fick mest respons på sin utställning, och hur pass hög ranking hans/hennes gallerikamrater har. Alltså de som han/hon oftast ställer ut tillsammans med. Ja, ni fattar. Konst förvandlad helt och hållet till handelsvara, så att de som köper/säljer i branschen ska veta var de har sina guldkalvar:

The theoretical basis of the Artist Ranking Tool pays homage to the the so-called economy of attention (after a book from Georg Franck ). Franck says that attention (fame) in the cultural world is an economy that works along the same lines as capitalism. (…)
Capitalist, or economic, behaviour is based on property, lending money and charging interest. For Franck, the curator (also the museum director or the gallery owner) acts as a financial investor. The curator/investor lends their property (their exhibition space and their fame) to an artist from whom they expect a return on their investment in the form of more attention ---- (reputation, fame etc). (…)
This tool examines the following aspects: quantitative analysis, localisation and characterisation of the markets; sales volumes, top sells, beaten prices and bids; absolute and average values relative to the used medium and the period of production; analysis of the "Peer Group".

(Den sista meningen har för säkerhets skull – eller på grund av dålig korrekturläsning – duplicerats på den sida som heter: Value Artist Ranking Information).

Inte oväntat ligger Andy Warhol, alla marknadsförares våta dröm, som nummer ett på listan, följd av Picasso, följd av – lite oväntat – Bruce Naumann. Efter genomläsning förstår man att Naumanns placering inte var så oväntad ändå: 33 av 100 listade är amerikaner, alla män. Big Business Country. Den enda kvinna som ligger i topp är också amerikan: Cindy Sherman. Utan att bedöma respektive konstnär är det lätt att se hur marknadsföringen firar triumfer, hur USA och Tyskland (med alla sina biennaler) dominerar listan. Samt att det bara finns 12 kvinnliga konstnärer med bland de 100, varav de flesta hör till dem som problematiserat kvinnors ställning i samhälle och politik: Mona Hatoum, Cindy Sherman, Shrin Neshat, Nan Goldin och så Yoko Ono på 95:e plats; en rang som hon knappast skulle inneha om hon inte levt hela sitt vuxna liv i New York.

Max Ernst – som jag skrivit om här - ligger på 27:e plats; en plats han troligen inte heller skulle haft om han inte slagit igenom i New York via Peggy Guggenheim. Money makes the world go around. Och ändå var det just precis på grund av nämnda Guggenheim och hennes ägandebehov som Max Ernst och Dorothea Tanning drog iväg och bosatte sig i Arizonas öken.

Det fina med Art Facts är att man så svart på vitt får se hur man numera tänker om konst. Det handlar inte om att tro på någon, entusiasmeras, stödja, det handlar – som ni alla redan visste? – om investeringar. Guld först, Konst efter. Age first, Beauty after. Women hardly included.

När kriterierna gungar har man inget annat att ty sig till än listor, köp och säljkurser, konstbörsen. Kvalité blir synonymt med kvantitet.

Listan väcker naturligtvis min konstsociologiska nyfikenhet, man kan mjölka den på både feministisk och sociopolitisk information. Men den betyder ingenting för mig personligen. Inte mer än någon lista från bilbranschen där Lamborghini, Aston Martin och Ferrari byter förstaplats varannan vecka

- - - - - - - - - - - - - -

En länk till Gunnar Strandbergs blogg lägger jag in här, även om de är oklart på vilket sätt de två texterna kan kombineras, eller kanske just därför...