måndag 30 maj 2011

Ur Carl Jonas Love Almqvists brev

"Professorernas förtvivlan känner du redan: de ser sig årligen mer och mer övergifna i föreläsningarne, komma i ett alltmer fremmande och kallt förhållande till studenterna, och snart återstår intet mera, än den vassa bekantskap, som ett ideligt examinerande alstrar, när det icke åtföljes af något mera.
Af studenterna har jag lärt känna flera under min vistelse här: de hafva icke kommit till mig i följd av mina professorsbekantskaper, utan på enskild väg. De äro inga Aftonbladsälskare, men icke desto mindre - så snart de bryta det skal av tystnad och aktningsfull stumhet, som är ett så utmärkande drag hos bättre svenska ynglingar - märkes deras innerliga obelåtenhet. Tomheterna af så mycket, som föredrages dem, skina igenom för deras ögon - och Lifvet, det arma i djupet nedtryckta, vill göra sig gällande. Men lifvet i Sverige är så försynt. Det kommer ingenstans, det suckar, vissnar, och slutar oftast med nullitet (ett slags sjelfmord). Så förestår väl för Sverige nu - ingen explosion - men ett allt vidrigare stagnerande, en föruttnelse. Och när ingenting lifvar, vem skall hålla sig uppe? - Jag är ofta hos Geijer, som nu är sjuk. Jag har talat med honom om dessa ämnen. Vänlig och quasi-glad i sitt yttre, är han i sitt inre rörande dessa ämnen stum och förlorad (...) Atterbom är glad, som ett älskvärdt barn, när han får hem från tryckeriet ett rentryckt ark med ovanligt god svärta; men nu har han känningar av sten i gallblåsan och har således dåligt lynne".

Ur ett brev till J.A. Hazelius, 7 maj 1837.
C.J.L. Almqvist, Brev 1803 - 1866, Bonniers, 1968.
- - - - - -
Ja, se där, lite som vi själva. Intressant är den där touchen av uppror, som var ett signum för Almqvist. Intressant också med tanke på skoldebatten.
Skickar även en länk till Bodil, som har lagt ut Tintomaras sång på sin blogg.

11 kommentarer:

  1. Men inte visste jag att du startat en sidoverksamhet! Roligt!

    Såg på DBA att du varit på Bach-konsert. Var? Och vad? Bra?

    Själv knegar jag mig halvt ihjäl, och kanske korrumperar mig själv på kuppen, men allt för att få skrivtid sen.

    SvaraRadera
  2. Konserten var i St Görans kyrka, orgelkoraler, två olika orglar, en kvartett, samt allsång. Det var fint. Jag var trött intill vinglighet, men ryckte upp mig och sjöng med de andra.

    Ibland tyckte jag t.ex. ett stycke som Toccata F-dur BWV 540:1, blev alltför grötigt. Längtade genast efter den säkra rytmen hos The English Concert, men vafasen, det var ju en vanlig söndag på Kungsholmen. Trumpetaren spelade lite bakfulls-falskt ett par gånger. Annars var det ok.
    Om du är intresserad kan du googla på "bachistan", då meddelas bland annat en konsert till, i Tyska Kyrkan 4.9. om jag minns rätt.

    Knega på du, men vila också. Släpp kraven, åtminstone en dag i veckan; det var vad söndagar var till för, på Bachs tid. Sabbat, inte black sabbath.

    SvaraRadera
  3. Ja, han hade ju rätt. Jag läste på om de svenska amerikafararna då när upproren i arabvärlden började.
    1,3 miljoner oftast unga svenskar(!) stack under femtio, sextio år. Kulmen kring 1860 efter det amerikanska inbördeskriget. Samtidigt sociala oroligheter i landet, man ville ha rösträtt och reformer, bättre möjligheter att skapa sig ett drägligt liv. Regeringarna svarade med att förbjuda emigration! Likheterna finns där.

    Och skillnader. Nu vill i stort sett ingen ta emot dessa unga människor, trots att de i rätt stor utsträckning har utbildning. Starka armar har de väl också.

    Man kan väl be, typ.

    SvaraRadera
  4. Ora et labora :)

    Jag förstod inte riktigt först din koppling mellan CJLA och de nya emigranterna/immigranterna. Nu förstår jag. Överheten och fattigheten, same shit!
    Almqvist hela livshistoria är ju på något sätt modern, med alla sina ups-and-downs, och en viss romantisk rebelliskhet, som värsta rockmusiker-outsidern.

    SvaraRadera
  5. CJLA var en skön typ.

    Nejdå, tar det lite lugnt också. Men det är ett kort uppdrag, och sådana har en tendens att bli intensiva.

    Om "våra" Bachstycken uppförs i Sthlm får vi hojta till varandra! Då ska jag gå.

    SvaraRadera
  6. "Våra" Bachstycken har, via You-tube, utökats till cirka nio (för min del). Och då har jag bara börjat beta av dem, men som vanligt valt bort de lite för glättiga; även Bach var väl tvungen att bara jobba på ibland.

    Javisst, vi hojtar. Men det kan bli dyrt :)

    SvaraRadera
  7. De stycken jag lyssnar mest på är Cembalo-konserterna generellt, BWV 1052 - 1056 (Dvs. första sex, och alla i tre satser). Finns många bra samlingar med just de inspelade.

    SvaraRadera
  8. Då blir det dags att skicka dig den här länken: http://www.youtube.com/watch?v=ZhNvpw4gaw0&NR=1

    Kanske har du redan hört? Vet inte hur du lyssnar, men i mina hörlurar måste man sänka ljudet på den här, för att det inte ska skorra.

    Längtar efter att byta ut min halvkrackiga CD-spelare, så snart jag orkar gå och handla. Varuhus är det mest kraftstjälande jag vet.

    SvaraRadera
  9. Ja, jag har den också på en annan samling, mycket bra!

    Bollar tillbaka, BWV 1060 (lite fånigt förspel, men sedan är allt förlåtet):

    http://www.youtube.com/watch?v=a7h5KLuIYwE

    Vad mer kan vi begära av livet?

    Nätshoppa CD-spelare?

    SvaraRadera
  10. Och en till, framfört av en stor begåvning, Hilary Hahn. Från ett mkt. bra album fö.

    http://www.youtube.com/watch?v=fADoPMyBHcw

    SvaraRadera
  11. Nätshoppa CD-spelare - där sa du ett tröstens ord :)

    Jag nätshoppade min nya mangoröda dyra dammsugare i höstas. Miele,jag skulle kunna stå för att sälja det märket, om jag alls hade lust att sälja nåt. Det har jag inte.

    Ljudet var förstås inte lika viktigt med den.

    Nu ska jag lyssna! Tack!

    SvaraRadera